Motioner i Andra Kammaren, N:o 204 (Motion 1898:204 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 204.

N:o 204.

Af herr P. Waldenström ni. 11., om revision af kongl. förordningen
den 24 oktober 1885 angående försäljning af vin
och maltdrycker m. m.

Det torde icke låta sig förnekas, att nu gällande lagstiftning angående
handeln med vin och maltdrycker är mycket bristfällig. Den
är afsedd att motarbeta missbruket af dessa drycker, men erfarenheten
har visat och visar fortfarande, att den i detta afseende är ganska vanrnägtig.
Från nästan alla delar af landet höjas klagomål deröfver.
Under de diskussioner, som förekommit om samma sak i Riksdagen,
har man ganska enhälligt erkänt, att något bör göras. Men så snart
positiva förslag blifvit framstälda, hafva så väsentliga meningsskiljaktigheter
yppats, att ganska litet kunnat uträttas.

Det torde derför icke återstå annat än att hos Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t måtte taga frågan i hela dess vidd i öfvervägande
samt derefter utfärda ny förordning, som kan vara egnad att bättre än
den nuvarande motverka missbruket af de nämnda dryckerna.

Den komité, som Kongl. Maj:t med anledning af Riksdagens skrifvelse
den 17 maj 1877 tillsatte den 24 augusti samma år med uppdrag
att öfverse gällande författningar angående tillverkning och försäljning
af bränvin, erhöll genom nådig skrifvelse den 22 mars 1878 bemyndigande
att äfven inkomma med underdånigt förslag till ändringar i då
gällande förordning angående handeln med vin och maltdrycker — allt
i syfte att, så vidt på lagstiftningen kunde ankomma, kraftigare motverka
rusdryckers missbruk. Den 20 december 1878 afgaf denna komité
sitt betänkande angående bränvinsförsäl jning och förklarade på samma
gång, att den framdeles ville inkomma med underdånigt betänkande

Motioner i Andra Kammaren, N:o 204.

angående handeln med vin och maltdrycker. Efter denna förklaring
synes dess arbete hafva afstannat för en tid af mer än två år, hvarefter
den i februari 1881 rekonstruerades genom ombyte af fem medlemmar.
Den sammankallades sedermera och höll sitt sista sammanträde
den 30 juni samma år och afgaf då två alternativa förslag till
förordning angående beskattning af maltdrycker. Något förslag till
ändringar i maltdrycksförsäljningsförordningen afgaf den deremot icke.''

Efter fyra år utfärdade Kong!. Maj:t emellertid förordningen af
den 24 oktober 1885 angående försäljning af vin och maltdrycker m. m.
Denna förordning var ett framsteg, men snart visade det sig, att den
tarfvade väsentliga förbättringar, hufvudsakligen beroende på nya former,
som rörelsen hade antagit, och genom hvilka den gäckade förordningens
syfte. Riksdag efter riksdag väcktes motioner, som vanligen
blefvo afslagna, men som stundom ledde till resultat. Så skedde förändringar
genom kongl. kungörelsen den 10 juli 1891 i §§ 14, 15, 16,
22, genom kongl. kungörelsen den 2 juni 1893 i § 1 mom. 5 och § 7
samt genom kongl. kungörelsen den 16 juli 1897 i §§ 1, 11, 12, 13, 15.
Emellertid har icke utan skäl anmärkts, att genom sådana partiella
förändringar en viss oreda uppstått i förordningen. Dertill kommer
en mängd prejudikat genom högsta domstolens utslag, hvilka icke alltid
synts stå i full öfverensstämmelse med hvarandra. Härigenom har
förordningens tillämpning blifvit försvårad.

Om det än är sant, att en förordning eller lag aldrig kan göra
ett folk nyktert, så kan den dock lemna nykterhetsverksamheten ett
godt stöd. Men då måste man också se till, a) att den utgår ifrån och
hvilar på en rigtig princip, b) att denna princip konseqvent genomföres
i förordningens särskilda delar, så att denna må blifva enhetlig, c) att
dess affattning blir så enkel och klar som möjligt.

Ännu står 1885 års förordning på den, minst sagdt, oegentliga
ståndpunkten att räkna vin, öl och porter till de icke spirituösa dryckerna
(§ 1 mom. 3 och 4). Men icke för ty är förordningen väsentligen
till för att förebygga fylleri och deraf föranledda oordningar, som erfarenheten
visat vara följder af dessa dryckers missbruk. Detta är en
inre motsägelse i princip, som naturligtvis verkat mycket störande på
affattningen af de särskilda paragraferna, både hvad angår deras inbördes
sammanhang och deras form. Eu revision af förordningen borde
derför utgå från det erkännandet, att dessa drycker äro verkliga rusdrycker
— ett erkännande, utan hvilket hela förordningen saknar rätt
att vara till. Men deraf följa strax två vigtiga konseqvenser, nemligen,
l:o) att ur förordningen aflägsnas alla stadganden såväl angående lian -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 204.

del med de verkligen icke spirituösa dockorna, kokadt kaffe, t.é, choklad
och d}dikt, som ock med svagdricka, som, ehuru spirituöst, likväl
har så ringa alkoholhalt, att det icke kan hänföras till rusdrycker, 2:o)
att förordningen, i hvad den rör vin och starkare maltdrycker, bringas
närmare förordningen om försäljning af bränvin. Detta åter förutsätter,
att en gräns uppdrages mellan starkare och svagare maltdrycker —-något, som Andra Kammaren upprepade gånger förklarat önskvärdt.

Då vi nämnt om vin- och maltdrycksförordningens närmande till
bränvinsförsäljningsförordningen, hafva vi närmast tänkt på dels den
befogenhet, som i § 10 af sistnämnda förordning tillerkännes kommunalstämma,
dels de ansvarsbestämmelser, som stadgas i dess § 38, dels
förbudet för bränvinshandels förening med annan handel, hvartill särskild
anmälan fordras (§ 5 mom. 2). Andra jemförelsepunkter gifvas
ock, såsom t. ex. i fråga om tillverkares försäljningsrättigheter (kongl.
förordningen 24 oktober 1885 § 1), om utskänkning vid gästgifveri er,
försäljning i ringa omfattning utom hus medelst kringbärande eller från
bord (§ 22 mom. 1), om det i § 22 mom. 2 medgifna undantaget för
Stockholm och statens jernvägsstationer. Men då vi anse oss icke böra
gå in i för många detaljer, hafva vi velat inskränka oss till att framhålla
de här ofvan angifna hufvudprinciperna, förvissade, att deras
konseqventa genomförande vid eu eventuel revision skall leda till så
tillfredsställande resultat i enskildheterna, Rom man skäligen kan vänta
af en förordning.

På grund af hvad vi nu framställ, föreslå vi alltså vördsamt,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
det täcktes Kong]. Maj:t låta omarbeta nu gällande
nådiga förordning angående försäljning af vin och
maltdrycker m. m. af den 24 oktober 1885, så att
den bättre än nu må kunna motverka den dryckenskap
och deraf föranledda oordningar, som, enligt
hvad erfarenhet visat, vållas genom missbruket af vin
och de starkare maltdryckerna.

Stockholm den 12 februari 1898.

P. Waldenström. A. F. Broström. A. Göransson. And. Olsson

i Mardäng.

Nils Hanson. Gustaf Bäckgren. L. J. Jansson Hj. Sjövall.

i Djuraätra.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 204. 7

Carl Johansson, Aflösa.	J. P. Zakrisson.	W. Bengtsson.	A. G. Jönsson.
Sam. Söderberg.	S. M. Olsson i Sörnäs.	J. A. Lundström.	Elis Nilson.
Edv. Svensson.	Hils Nilsson, Skärhus.	E. L. M. Hedin.	J. Persson.
B. P. Er sson.	J. G. Hazén.	Karl Hultkrantz.	A. H. Göthberg.
0. Anderson. C. J. Hammarström.	A. R. B. Petersson.	A. Hansson i Solberga.
Joh. Sjöberg.	Carl Sandquist.	A. L. Apelstam.	F. Barnekow.
J. Bromée.	J. Anderson, Tenhult.	LI. Odencrants.	H. Pantzarhielm.
Erik Andersson, Upsala.	K. E. Holmgren, Hillebola.	K. G. Karlsson.	Anders Olsson (från Luggede härad).
S. J. Kardel!.	Alfred Petersson.	J. Andersson, Lysvik.	Enär Sahlin.
	I motionens syfte instämma:
G. Jansson.	E. Olsson. Joh. Er. Nordin.	P. Norberg.
C. G. Thor.	Joh. Nordin. Julius Centerwall.	A. Thylander■

Johan Ericsson. Georg Kronlund. A. P. Gustafsson. J. M. Johansson

i Mellbyn.

Halvar Eriksson. Edvard Wavrinsky. Aug. Pettersson. Folke Andersson.
Gullbr. Elowson. C. J- Öberg. Oswald Emthén. E. Eriksson.