Motioner i Andra Kammaren, N:o 203

Motion 1893:203 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 203.

25

N:o 203.

Af herr J. OlSSOIl i Stockholm, om skrifvelse till Konql. Maj.t
i syfte af utsträckt tillämpning af bevillningsfritt afdrag.

Enligt 11 § 1 reta mom. bevillningsstadgan, äro af inkomst, understigande
1,200 kronor, 450 kronor fria och af inkomst, understigande
1,800 kronor, 300 kronor fria från bevillning. Detta s. k. bevillningsfria
afdrag kan enligt samma mom. å ort, der bostadskostnaderna äro
synnerligen höga, ytterligare ökas med högst 200 kronor. Vid en inkomst
af minst 1,800 kronor upphör det bevillningsfria afdraget helt
och hållet.

Följden af denna bestämmelse har blifvit, att beskattningen drabbar
synnerligen ojemnt. Särskildt framträder detta missförhållande här
i hufvudstaden, der det högsta afdraget flerstädes tillämpas. Skatten
utgår vanligen här med omkring 7 °/o af den beskattningsbara inkomsten.
Om exempelvis en person har 1,775 kronor i lön och hans principal
skulle öka densamma till jemnt 1,800 kronor, så skall den skattskyldige
löntagaren till sin förvåning finna att denna lönetillökning i
sjelfva verket är liktydig med en minskning af hans behållna inkomst.
Enligt nyssnämda beräkning uppgår skatten i Stockholm för en inkomst
af 1,775 kronor, med 500 kronor fria från bevillning, till 89 kronor
25 öre; återstår således en nettobehållning af 1,685 kronor 75 öre,
under det att då skatten för 1,800 kronors inkomst uppgår till 126
kronor, återstår eu nettobehållning af endast 1,674 kronor eller 11 kronor
75 öre mindre med den större inkomsten af 1,800 kronor än med
den mindre af 1,775 kronor. Denna oegentlighet kommer att ytterligare
skärpas, derest Kongl. Maj:ts proposition om fördubblad bevillning
varder af Riksdagen antagen, utan att någon ändring göres i nyssnämda
del af bevillningsstadgan.

Ilih. till Riksd. Prof, 1803. 1 Rami. 2 Afd. 2 Band. 31 Höft.

4

26 Motioner i Andra Kammaren, N:o 203.

Det synes derför vara önskligt, att åtgärder vidtagas vid den förestående
omarbetningen af bevillningsförordningen i syfte att förekomma
här påpekade oegentligbeter vid tillämpningen af det bevillningsfria
afdraget. I annat fall frestas lätt den skattskyldige att afsåga sig en
del af sina inkomster blott för att kunna erhålla en större nettobehållning,
sedan skatten är betald.

En lämplig rättelse torde kunna ske genom att modifiera öfvergången
från det bevillningsfria afdraget pa sadant sätt, att för inkomst,
uppgående till 1,800 kronor, men understigande 2,000 kronor, 200 kronor
lemnas fria från bevillning och att af en inkomst, uppgående till
2,000 kronor, men understigande 2,200 kronor, 100 kronor blifva fria
från bevillning; äfvensom att jemväl dessa afdrag må kunna ökas med
ytterligare högst 200 kronor i de undantagsfall, hvarom stadgas i 11
§ 1 mom. bevillningsstadgan. Härigenom skulle dessutom beredas en
välbehöflig lättnad i ett stort antal mindre bemedlades skattebördor.

Jag tillåter mig sålunda vördsamt att föreslå,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville
anhålla det Kongl. Maj:t i sammanhang med den blifvande
omarbetningen af bevillningsstadgan ville framlägga
förslag till ändring af samma stadga jemväl i
ofvannämda syfte.

Stockholm den 28 januari 1893.

John Olsson.

Häri instämmer:

J. A. Fjällhäck.

Stockholm, John Björkmans boktr., 1893.