Motioner i Andra Kammaren, N:o 202

Motion 1908:202 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 202.

1

N:o 202.

Af herr C. A. Lindhagen, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
utredning och beskrifning öfver enskilde och kommuner
tillhöriga mera betydande vattenfall i landet.

Uti en motion vid 1907 års riksdag behandlades bland andra statsåtgärder
i ändamål att förekomma och undanröja enskildas jordmonopol
jämväl åtskilliga dylika åtgärder beträffande enskildas, inbegripet
bolags, vattenfall jämte strandrättigheter (motionen n:o 146 sid. 31—41
samt motionerna n:is 150, 151, 152).

Härom yttrades bland annat följande:

»Till jorden hör äfven vattnet. Det senare bidrager till landets
hushållning med de omfattande realiteterna drifkraft, bevattning, fiske
samt farled och flottled. Från vattnet vinnes ock jord genom vattenafledning,
utdikning eller invallning.

Det är klart att jämväl i fråga om vattnets tillgodogörande kan
uppstå monopol till skada för det allmännas intressen. Lättast inträffar
detta med vattenfallen och det är därutinnan, som spörsmålet hos oss
äger aktualitet. Vårt land är nämligen rikt på vattenfall och det timras
upp stora hus af förhoppningar för framtiden på dessa kraftkällor. Men
medan man sysselsätter sig med dylika förhoppningar, arbetar jobbenet
oförtrutet för att söka grusa dem. Felet ligger här hos samhällsförhållandena
och något måste väl göras för att mota spekulationen. Det
gäller se till, att ej staten och hela orter blifva för sina oafvisligaste
behof alldeles beroende af enskildes godtycke. Ett allmänt intresse är
det ock, att den oerhörda värdeförhöjning af vattenfallen, som med
visshet kan under tidernas lopp emotses, till afsevärd del blifver en
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 61 Häft. (N:is 202—212.) 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 202.

samhällets egendom. Äfven industrien är här en synnerligen intresserad
part. Ofta sammanblandar man två skilda saker, nämligen industrien
såsom sådan samt enskildes spekulationer i industrivärlden och deras
källflöden, landets naturrikedomar. Dessa sträfvanden blifva allt mer en
öfverhängande fara icke minst för industrien själf. Sedan aktievärdena
uppdrifvits, drager man sig vid gynnsamt tillfälle tillbaka med sin vinst,
kvarlämnande den verkliga industrien att nedtryckas under alltför stora
kapitalutlägg, hvaraf sedan i sin ordning äfven konsumenterna blifva
lidande. Men vattenkraftens ökade värde i framtiden får ej«bli företrädesvis
en tillfällig konjunkturvinst för några få, utan skall varaktigt
fördela sig i ökad nytta för konsumenterna och minskade bekymmer
för produktionen. Detta kan i längden ej vara annat än till gagn för
den idoga industrien, om det än framstår såsom en olägenhet för de
omförmälda mellanhänderna.

Under sådana förhållanden vore det väl tryggast, att staten och
kommunerna ägde vattenfallen samt själfva utnyttjade dem eller för
möjligast billiga afgifter upplät kraften för industriella behof och belysningsändamål.

Lyckligtvis äger också staten redan nu många vattenfall. Vattenfallskommittén
har förtecknat såsom staten tillhöriga 271 »mera betydande))
och 105 »mindre betydande». Detta är minimisiffror. Denna
äganderätt grundar sig i en mängd fall därpå, att staten har äganderätt
till själfva stranden. Vidare äger staten vissa själfständiga vattenpossessioner
bestående af vattenrätt med eller utan utmål å stränder

eller holmar. Detta senare innehaf är i södra och mellersta Sverige

merendels kvarlefvor af kronans särskild! under 1500-talet framställda
anspråk på regalrätt till de större vattendragen, hvilka därför ock
i författningarna kallades kronans strömmar. I flera fall är denna rätt
tvistig och en särdeles stor framgång vann kronan då genom Kungl.
Maj:ts domar den 30 december 1899 samt den 19 augusti och den 27

september 1901 fastslogs, att kronan vore ägare af allt vatten i Troll hätte

strömmar. I norra delen af riket har kronan i de gamla tiderna
förbehållit sig regalrätt till vattnet likaväl som till skogarna. Vid afvittringarna,
hvarigenom kronan af hände sig större delen af sina marker
därstädes, skulle enligt afvittringsförfattningarna kronan förbehållas större
strömfall, som kunde användas till farleders öppnande, sjöars urtappning,
ofvanför belägna ägors befrielse från öfversvämningar m. m. dyMikt.
Åtskilliga mera betydande vattenfall, ehuru på långt när ej alla, ha på
detta sätt blifvit staten förbehållna, nämligen inom Norrbottens och
Västerbottens län 9 vattenfall utan utmål och 10 vattenfall jämte utmål

Motioner i Andra Kammaren, N:o 202. 3

samt inom Jämtlands, Gäfleborgs och Kopparbergs län ■> fall med
utmål.

Ett mycket stort antal vattenfall inom landet är emellertid i
enskildes ägo. Men af skäl, som ofvan framhållits, får detta ej föranleda,
att staten lämnar dem utan uppmärksamhet. Det kräfves, att
statsmakten har i sin hand att här ingripa reglerande för ofvan angifna
ändamål. I detta afseende kunna åtskilliga åtgärder ifrågasättas. I
detta afseende ha hittintills nedannämnda åtgärder kommit på tal:

1) Statsinköp af enskilda, vattenfall.

Detta är naturligtvis det verksammaste medlet. Med tillfredsställelse
är här särskild! att anteckna IDOG års Riksdags beslut att på
Kungl. Maj:ts begäran anslå 5,000,000 kronor för inköp af sådana helt
eller delvis i enskild ägo befintliga vattenfall, som komma att erfordras
för drift af statens järnvägar och hvilkas inköp anses icke kunna uppskjutas
utan men för staten. Glädjande var också, att Riksdagen
härvid gjorde en början med att gå ifrån de riksdagsbyråkratiska
traditioner, som alltid omöjliggjort för staten att i sina uppgörelser
med enskilde handla affärsmässigt och med omtanke. Riksdagen underkände
nämligen statsutskottets uppfattning, att hvarje särskild! inköp
borde underställas Riksdagens pröfning.

Expropriation af vattenkraft för allmänt ändamål är också en
fråga, som nog förr eller senare kommer på dagordningen.

6) En allmän utredning otti enskilde tillhöriga vattenfall.

I anledning af motion af herr Nyländer beslöt 1898 års Riksdagbegära
eu undersökning och utredning om statens vattenfall och förslag
till åtgärder från statens sida för att de måtte komma landet i
dess helhet till godo. Detta uppdrag lämnades till den så kallade
vattenfallskommittén, som för någon tid sedan afgaf ett betänkande i
det äskade afseendet. Denna kommitté har öfver statens vattenfall
upprättat två vattenböcker eller förteckningar, omfattande den ena de
mera betydande och den andra de mindre betydande vattenfallen.

Nämnda motion synes emellertid ha afsett alla landets vattenfall.
Det tillfälliga utskott, som först behandlade frågan, fann också obestridligt,
att man måste föredraga en undersökning, som vore så noggrann
och fullständig som möjligt samt omfattade alla landets vattenfall. Och
den tid lärer nog komma, sade utskottet, då en växande håg för kännedom
om vårt land skall föranleda till en dylik vidtomfattande undersökning.
Men ur praktisk synpunkt ansåg utskottet, att till en början
undersökningen borde omfatta endast statens vattenfall och summariskt

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 202.

upptaga drifkraften, de lokala förhållanden, som underlättade eller försvårade
vattenkraftens tillgodogörande, afståndet till vissa uppräknade
ställen, äganderättsförhållandena, samt om och i hvad mån kraften var
tagen i anspråk. Detta förslag biträddes äfven af Riksdagen.

För att kunna rätt öfverskåda landets tillgång i vattenkraft är
det naturligtvis icke blott intresseväckande utan äfven viktigt att äga
en öfversiktlig kännedom jämväl om de enskilda vattenfallen. Med
den växande uppmärksamhet, landets näringslif börjar tilldraga sig,
kan väl också antagas hafva kommit den håg för en sådan kännedom,
hvarom 1898 års utskott profeterade. Fn utredning underlättas här
betydligt genom den redan verkställda undersökningen af statens vattenfall.
A andra sidan synes undersökningen tills vidare böra inskränka
sig till enahanda summariska utredning, som förordades för undersökningen
af statens vattenfall. I afseende å äganderättsförhållandena
torde det här vara af intresse att särskildt vinna upplysning, i hvad
mån vattenkraften äges af bolag, enskild industriidkare eller jordbrukare,
och i sistnämnda fall, i hvad mån den utgör en gemensam tillhörighet
för hela byalag.

Af den framställning, som ofvan gjorts i förevarande ämne, framgår
också, att man ej bör stanna vid eu dylik undersökning. Äfven i fråga
om de enskilda vattenfallen bör undersökningen, för att tala med 1898
års Riksdag, rikta sig på »Indika åtgärder böra från statens sida vidtagas
för att dessa naturtillgångar må komma landet i dess helhet till
godo». Särskildt gäller det här att oskadliggöra jobberiet, som framkallar
och i egna fickor behåller en onaturlig värdestegring, samt att
då hellre låta det allmänna, stat och kommun, få någon del af den
naturliga oförtjänta värdestegringen. Några sådana åtgärder ha ofvan
redan antydts. Andra åtgärder kunna ock tänkas. Liksom för hvarje
byggnad i vattenfall fordras rättsligt tillstånd, därvid föreskrifter skola
meddelas till skydd för privaträttsliga intressen, så bör för hvarje
sådant byggande äfven kunna fordras en statslig koncession till skydd
för de fiskaliska intressena. Intresseväckande äro norska statens på
senare tider meddelade koncessioner åt utländska bolag att besitta
enskilda vattenfall i Norge. Vid koncessionen synes göras till villkor,
att vattenfallet ocli hela anläggningen efter 75 år skall tillfalla norska
staten. En fristående jordvärdeskatt kan äfven här ha en uppgift
att fylla.

Till den nu förordade undersökningen bör lämpligen anknytas
eu utredning om kommuner tillhöriga vattenfall och möjligen om försiktighetsmått
för att dessa måtte för framtiden bevaras åt det allmänna.»

5

Motioner i Andra Kammaren, N.o 202.

Bland do åtgärder, som ofvan framhöllos vara förut antydda, förekom
som sagdt äfven statsinköp af vattenfall vare sig frivilliga eller
medels expropriation, hvarom dock i motionen ej framställdes något
bestämdt yrkande.

Däremot föreslogs bland annat dels en allmän utredning och beskrifning
öfver enskilde och kommuner tillhöriga mera betydande vattenfall,
dels ock förslag till åtgärder, bidragande till att dessa kraftkällor,
särskild! enskilde tillhöriga vattenfall, må i möjligaste mån komma landet
och industrien och ej spekulationen till godo.

Denna framställning afslogs i sin helhet af Första Kammaren,
Andra Kammaren åter biföll den i dess första del.

De skäl, som föranledde Första Kammaren att ej biträda den
Andras beslut var att saken ändå blir på sätt och vis utredd genom
den nyinrättade hydrografiska anstalten. Detta skäl kan icke vara hållbart.
Den i motionen begärda utredningen är såsom man lätt förstår
något helt annat och eu sak, som på ett mycket enklare och snabbare
sätt kan anordnas. För landets näringspolitik kan det ej vara annat
än gagneligt att äga en populär och lätt tillgänglig beskrifning på
landets alla mera afsevärda vattenkrafter.

Ett visst sammanhang med denna utredning äger ock frågan om
expropriationsrätt för enskilda vattenfall. De enskilda vattenfallen i
landet äro bäst belägna och utredningen kommer sannolikt att visa, att
en mängd sådana trots efterfrågan för ortens behof få ligga obegagnade.
Under norrlandskommitténs utredningsarbete kom i dagen, att detta
icke minst är händelsen med vattenfall belägna på stora industriidkande
bolags marker. I hvarje händelse är det ett statsintresse att dylika
kraftkällor kunna komma till användning i händelse af behof och på
sådant sätt, att ej spekulationen fördyrar vattenfallen.

Det må härvid erinras, att mot upplåtelserna af rätt att för all
framtid öfverbygga kungsådra hade 1907 års Riksdag ej något att
erinra. Det enskilda intressets inflytande visade sig så starkt, att det
nog ej lönar sig att nu åter uppta den saken. Så mycket har dock
frågans upptagande vid nämnda riksdag åstadkommit, att vattenrättskommittén
omsider låtit förmå sig att hos Kungl. Maj:t åtminstone
begära att i blifvande koncessioner måtte ingå förbehåll om'' att koncessionshafvaren
skall underkasta sig en eventuell ny lagstiftning. Detta
är till att börja med så dags med hänsyn till förut beviljade koncessioner.
Ån värre är, att det allmänna på detta sätt i alla fall skänker
bort en tredjedel af vattenkraften i en mängd stora vattendrag. Det
blir den nya expropriationsrättens uppgift att låta det allmänna få i
många fall betala dryg lösen för dessa gåfvor.

6

Motioner i Andra Kammaren, Ko 202.

Det hemställes således till en början i denna motion,

att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om
en allmän utredning och beskrifning öfver enskilde och
kommuner tillhöriga mera betydande vattenfall i landet.

Stockholm den 26 januari 1908.

Carl Lindhagen.