Motioner i Andra Kammaren, N:o 202

Motion 1893:202 Andra kammaren

23

Motioner i Andra Kammaren, N:o 202.

det måtte Riksdagen besluta den ändring i de af
Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1891 faststälda vilkoren
för låns beviljande ur fonden till fiskerinäringens
befrämjande att tiden för lånens amortering bestämmes
till högst åtta år och inom den sålunda angifna
gränsen må af Kongl. Maj:t lämpas efter de
skilda lokala förhållandena.

Stockholm den 28 januari 1893.

■Axel Vilh. Ljungman.

N:o 202.

Af herr A. V. LjlinglliaJl, om anslag för inrättande af en ny
byrå inom civildepartementet.

Det har sedan lång tid tillbaka varit offentligen erkändt, att civildepartementet
är det med arbete mest betungade af statsdepartementen.
Ärendenas mängd är nemligen här större än inom något annat departement,
hvarförutom mål af den mest olikartade beskaffenhet äro sammanförda
till behandling af samma embetsmän.

Då för exempel en och samma person skall såsom byråchef samtidigt
handlägga »ärenden angående skjutsväsendet, väghållning och
dylikt, flottning, fiskerinäringen, bergsbruk, skiftes- och afvittringsverken,
husdjurssjukdomar, patent- och varumärken med mera»; då det
vidare, exempelvis, åligger en och samma byråchef att handlägga den
massa af ärenden, som angå statens och enskildes jernvägar samt vägoch
vattenbyggnaderna samtidigt med ärenden rörande landtbruket
med mera; och då det enligt instruktionen tillika af byråchef fordras,
att han icke allenast skall till föredragning bereda de mål och ärenden,

24

Motioner i Andra Kammaren, N:o 202.

som falla inom dessa vidsträckta områden, samt deri afgifva förslag till
beslut, utan äfven öfverse koncepten, med uppmärksamhet följa sådana
frågor, hvilka falla inom byråns verksamhetsområde, samt i dem utarbeta
de förslag och utlåtanden, som anbefallas, med mera; så är det
helt naturligt, både att ärendena skola få vänta på föredragning och
att icke hela den sakkännedom, som för alla dessa olikartade måls behöriga
handläggning i högsta instans är i hvarje särskildt fall nödig,
kan hos samme byråchef förutsättas.

Då de mål och ärenden, som bero af civildepartementets handläggning,
i följd häraf icke kunna med oneklig skyndsamhet afgöras
och ej heller, sedan de inför Konungen föredragits, kunna nog hastigt
expedieras, så kan tydligen icke heller skulden dertill läggas å de särskilda
embete- och tjenstemännen inom departementet utan å departementets
organisation i dess helhet. Det synes vidare antagligt, att ifrågavarande
för allmänheten på mångahanda sätt känbara missförhållanden
skulle, i väsentlig mån åtminstone, afhjelpas genom inrättande af ännu
en byrå inom departementet, hvarigenom vederbörande blefve i tillfälle
att på ett lämpligare sätt sammanföra mer likartade ärenden, nödigt
inskränka byråchefernes verksamhetsområden och i högre grad tillgodogöra
sig byråtjenstemännens duglighet och förvärfvade speciella sakkunskap
samt berättigade anspråk kunde ställas icke blott å ökad snabbhet
utan ock å större grundlighet vid ärendenas behandling.

På grund af hvad sålunda anförts, får jag härmed hemställa,

det måtte Riksdagen för inrättandet af en ny
byrå inom civildepartementet anvisa till lön och tjenstgöringspenningar
åt en byråchef 6,400 kronor och åt
en kanslisekreterare 4,000 kronor, hvarigenom nu
utgående anslag till civildepartementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli komma att ökas till 87,100
kronor.

Stockholm den 28 januari 1893.

Axel Vilh. Ljungman.