Motioner i Andra Kammaren, N:o 202

Motion 1890:202 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 202.

3

N:o 202.

Af herr G. Elowson, om ändrad lydelse af § 13 Riksdagsordningen.

Då de nu gällande bestämmelserna angående antalet stadsrepresentanter
i Riksdagens Andra Kammare faststäldes, stadgade man den grundsatsen,
att städerna skulle erhålla ett ökadt inflytande inom representationen,
i samma mån som en något mera ansenlig tillväxt i deras befolkning
egde rum. För att vinna detta mål föreskref man bland annat, att i
hvarje stad, som egde en folkmängd af 10,000 invånare och på grund
deraf var i besittning af sjelfständig representationsrätt, skulle ytterligare
en riksdagsman väljas för hvarje öfverskjutande fullt tal af 10,000. Om
det ock må anses obestridligt, att en folkmängdstillväxt sådan som den
nu nämnda under de tidigare skedena af eu stads utveckling *så väsentligt
bidrager att höja stadens betydelse, att en ökning af dess representantantal
deraf bör föranledas, så må man dock icke förbise, att en numeriskt
lika stor folkmängdstillväxt alldeles icke spelar samma rol i fråga
om höjande af stadens betydelse, sedan dess folkmängd nått eu viss större
siffra. Af förutnämnda grundlagsstadgande har följden blifvit, att under
den tidrymd, som förflutit, sedan representationsförändringen genomfördes,
de båda största städernas representantantal i Andra Kammaren vuxit — eller
sannolikt kommer att växa — på ett sätt, som icke står i rätt förhållande
hvarken å ena sidan till den ökade betydelse, som dessa städer under
nämnda tid i verkligheten vunnit eller framdeles torde komma att vinna,
eller å andra sidan till den tillväxt i representantantal, som under samma

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 202.

tid kommit eller i den närmaste framtiden antagligen kommer de öfriga
städerna ock landsbygden till del. Enligt hvad sistlidne Eiksdags konstitutionsutskott
i sitt utlåtande n:o 1 upplyser, kade antalet representanter
i Andra Kammaren sedan 1867 ökats med 32, hvaraf 14 kommo på
Stockholm ock Göteborg, 7 på de öfriga städerna ock 11 på landsbygden.
Den siffra, som betecknar ökningen för de båda förstnämnda städerna, är
således ej obetydligt större än siffran för kela landsbygden ock dubbelt
så stor som den siffra, hvilken betecknar ökningen för alla de öfriga städerna
tillsamman. Enligt tillgängliga uppgifter lära Stockholms ock Göteborgs
representanter i Andra Kammaren komma att under nästa treårsperiod
ökas med tre, medan alla de öfriga städernas representanter för
samma period ökas med endast två och landsbygdens med ingen. Ock
med den benägenhet för en stark folkmängdstillväxt, som under den närvarande
tiden är kännetecknande för stora städer, är det icke anledning
att förmoda, att nämnda folkmängdstillväxt skall åtminstone under den
närmaste framtiden afstanna.

Den tillökning i Andra Kammarens representantantal, hvilken enligt
riksdagsordningens nu gällande bestämmelser betingas af folkmängdstillväxten
i våra nuvarande båda största städer, synes alltså böra föranleda
en ändring i dessa bestämmelser. Denna ändring åter synes mig böra ske
på sådant sätt, att man med bibehållande af den grundlagens princip, enligt
hvilken ökad betydelse för städerna skall betinga ökadt inflytande för dem
inom representationen, sätter de folkmängdssiffror, enligt hvilka representantantalet
bestämmes, i en sådan serie, att ökning i representantalet eger
rum. endast på grund af en folkmängdstillväxt, som är så pass stor'', att
den kan anses beteckna en verklig tillväxt i stadens betydelse. Härvid
möter visserligen den stora svårigheten att med bestämda siffror angifva
den proportionella tillväxten i ett samhälles allmänna betydelse, men om
jag också,* att döma af de motioner, som angående föreliggande vigtiga
fråga blifvit hos innevarande års Riksdag framstälda, icke vågar hoppas
att i det förslag, som jag nu har äran framlägga, hafva på ett för alla
tillfredsställande sätt lyckats öfvervinna denna svårighet, har jag dock
efter bästa förmåga sökt hålla en medelväg mellan ytterligheterna.

En anmärkning, som torde komma att göras, är den, att förslaget
väl mycket inskränker den representationsrätt, som enligt nu gällande bestämmelser
tillkommer våra båda största städer. Emot denna anmärkning
kan invändas, att det inflytande inom representationen, som enligt förslaget
skulle tillkomma dessa städer, i alla fall är något större än det, som vid
representationsförändringens genomförande tillmättes dem. A andra sidan
skulle mot de siffror, som angifvas i detta förslag, möjligen kunna anmär -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 202.

o

kas, att de medgifva ett för stort inflytande åt de större städerna. Med
afseende på en dylik anmärkning synes mig särskild! böra framhållas
vigten af att icke utan fullt giltig anledning ändra grundlagsstadgade
förhållanden.

På grund af hvad jag nu anfört får jag vördsamt föreslå, att mom.
3 § 13 riksdagsordningen må erhålla följande förändrade lydelse:

3. I stad, som eger en folkmängd af tiotusen
eller mer, utses följande antal riksdagsmän, nemligen:
eu riksdagsman för en folkmängd af tiotusen; derutöfver
eu för hvarje fullt tal af tiotusen, hvarmed folkmängden
öfverstiger tiotusen, men ej sextiotusen;
derutöfver en för hvarje fullt tal af femtontusen, hvarmed
folkmängden öfverstiger sextiotusen, men ej etthundrafemtiotusen;
derutöfver en för hvarje fullt tal af tjugotusen,
hvarmed folkmängden öfverstiger etthundrafemtiotusen,
men ej tvåhundrafemtiotusen; derutöfver eu
för hvarje fullt tal af tjugofemtusen, hvarmed folkmängden
öfverstiger tvåhundrafemtiotusen, men ej trehundrafemtiotusen;
derutöfver en för hvarje fullt tal af
femtiotusen, hvarmed folkmängden öfverstiger trehundrafemtiotusen,
men ej femhundratusen; och derutöfver
eu för hvarje fullt tal af etthundratusen, hvarmed folkmängden
öfverstiger femhundratusen. Ofriga städer

högst tolftusen.

Om remiss till konstitutionsutskottet anhålles vördsamt.

Stockholm den 1 februari 1890.

Gullbr. Eloivson,

Riksdagsman för Karlstad och Fil i pal ad.

Bilaga.

Med tillämpning af folkmängdsiffrorna för den 31 december 1888
skulle för städerna följande antal representanter till Andra Kammaren
utses, nemligen:

Bih. till Bikfid. Prof.. 1290. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 20 Haft.

2

6	Motioner	i Andra	Kamma,ren, .	N:o 202.
a) för de	städer, hvilka ega	sjelfständig	valrätt:
Stockholm med	234 990 inv. enl.	motionärens förslag	16;	enl. R.	O. 23
IJpsala »	21,710	»	»	»	2;	» >:	> 2:
Linköping »	12,010	»	»	»	i;	» i	> 1:
Norrköping »	30,836	»	»	»	3;	» 2	> 3;
Jönköping »	19,496	»	»	»	i;	» i	> 1:
Kalmar »	11,94-8	»	»	»	i;	» >	> 1
Karlskrona »	20,354	»	»	»	2-	» i	> 2:
Malmö »	46,283	»	»	»	4;	» 2	► 4
Lund »	14,759	»	»	»	i;	» >	1
Landskrona »	11,795	»	»	»	1;	» >	» 1
Helsingborg »	17,465		»	»	i;	» >	> 1
Göteborg »	99,647	»	»	»	8;	» )	> 9
Örebro »	13,891	»	»	»	t;	• » >	> 1
Gefle »	22,019	»	»	»	2;	» 2	► 2
Söderhamn »	10,161	»	»	»	1;	» >	> 1
Sundsvall »	11,085	5>	»	»	i;	» >	1
				Summa	46.		54

b) för öfriga städer:

så val enligt motionärens förslag som enligt R. O. 25.

Städernas representantantal i Andra Kammaren, hvilket med tilllämpning
af 1888 års folkmängdsiffror skulle enligt nu gällande bestämmelser
utgöra 79, blefve enligt motionärens förslag reduceradt till 71.
Minskningen komme att drabba Stockholm med 7 representanter och Göteborg
med 1.

Stockholm, David Lunds Boktryckeri, 1890.