Motioner i Andra Kammaren, N:o 201 (Motion 1890:201 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 201.

Nio 201.

Af herr G. Erikson i Myckelgård, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om framläggande af förslag till ändring af
§§ 12 och 23 Riksdagsordningen.

Det synes vara en sjelfskrifven sak att den, som är satt till att
stifta lag och ordning, de der skola gälla för hela riket, också bör ega
någon närmare kännedom om de särskilda landsändar som bilda riket.
Och denna detaljkännedom om fäderneslandet hos lagstiftaren torde i få
land vara så behöflig som i Sverige. På grund af landets jemförelsevis
mycket stora utsträckning i norr och i söder uppstå nemligen som bekant
inom egna landamären icke blott klimatiska olikheter hvartill intet europeiskt
land utom Ryssland bjuder något motstycke, utan tillika skiljaktigheter
i näringsfång, lefnadssätt och folklynne, hvilka hvar för sig betinga
nödigt aktgifvande och varsamhet från lagstiftarens sida.

Nu är dock, gunås så visst, hos flertalet af Svea rikes lagstiftare
kännedomen om modren Svea ganska torftig eller bristfällig och det lider
intet tvifvel, att denna bristande insigt i de »lokale Forhold» icke sällan
inverkar menligt på ett ärendes behandling och någon gång kommer både
förargelse och verklig skada åstad.

Följden blir också den, att vi, i stället för en allmän dominerande
svensk patriotism, få en hel upplaga af, om jag så får uttrycka mig,
rivaliserande lokalpatriotismer, eu skånepatriotism, en östgötapatriotism, en
norrlandspatriotism o. s. v. Det - är äfven allt för väl bekant från
vår riksdagshistoria, hurusom denna söndrande och ofta alltför egoistiska
ortspatriotism mer än eu gång genom mer eller mindre tvetydiga
Bill. till Biksd. Brok 1890. 1 Sami. 2 Äfd. 2 Band. 30 Höft. 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 201.

överenskommelser på det helas bekostnad drifvit sina önskningar
igenom. Men detta kan aldrig, frånsedt andra faktorer, fullständigt

förebyggas, så länge som de nuvarande förhållandena i berörda afseende
i vårt land få råda. Ty den inskränkning och den afsöndring,

hvari många riksdagsmän växa upp och lefva, måste enligt sakens natur
i regeln alstra en ensidighet, en begränsning af vyerna och en om än
omedveten fördomsfullhet, som icke kunna vara helsosamma för riksdagsfrågornas
rätta och lyckliga lösning.

Nu är det en känd sak, att staten både hos oss och i utlandet består
fria resor åt en mängd kategorier folk, under förutsättning att dessa resor
direkt eller indirekt skola komma det allmänna till godo. Jag kan

icke se något skäl, hvarför icke ett lands lagstiftare såsom sådane, hvilka
det ju i första rummet tillkommer att tillgodose och vaka öfver riksintressena,
borde kunna få åtnjuta samma förmåner från statsverkets sida, som
komma berörda personer till del.

Häremot vet jag väl att mången skall invända, att vill riksdagsman
resa för att studera land och folk, må också riksdagsman betala kalaset.
Härpå svarar jag, att eu stor del riksdagsmän särdeles ur Andra Kammarens
led icke ha råd att sj elfva bekosta dylika forskningsfärder och att
ensamt tidens tillsättande icke är en ringa uppoffring. Hvad speciel
angår ledamot af Första Kammaren är det nog att erinra om de dryga
ekonomiska offer de såsom arvodelösa i alla fall få bringa staten. Naturligtvis
är det icke min mening, att herrar riksdagsmän skola i obegränsad
skala och alldeles okontrolleradt få resa och hese fosterlandets skilda bygder.
Men jag föreställer mig, att, derest man vill sj elfva saken, det icke
skall stöta på några särdeles stora svårigheter att i detta afseende till
missbruks förekommande träffa nödiga bestämmelser.

På grund af hvad jag sålunda i korthet anfört får jag vördsammast
föreslå,

det Riksdagen behagade besluta att ingå till
Kongl. Maj:t med anhållan, det Kongl. Maj:t ville
framkomma med förslag till sådan ändring af riksdagsordningens
12:te och 23:dje §§, att det medgifves riksdagsman
en gång under riksdagsperioden resa fritt
fram och åter på statens jernvägar för att se och lära
känna landets olika delar.

Stockholm den 31 januari 1890.

Gustaf Erikson

i Myckelgård.