Motioner i Ändra Kammaren, N:o 200

Motion 1890:200 Andra kammaren

22

Motioner i Ändra Kammaren, N:o 200.

att Kiksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring
i kong], förordningen den 15 oktober 1880, att orden:■
»eller inom svenska kyrkan begått nattvarden» ersättas
med följande ord: »eller icke eg er nöjaktig kristendomskunskap.
»

Stockliolm den 27 januari 1890.

P. Waldenström.

tf:o 200.

Af herr P. Waldenström, om ändring i § 5 af förordningen
angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning
den 31 oktober 1873.

I vår nuvarande lagstiftning är civiläktenskapet erkändt såsom berättigad!
vid sidan af det kyrkliga. Ingenting finnes heller, som antyder, att
det förra bör anses vara af underordnad betydelse i förhållande till det senare
eller ega mindre helgd än detta. Utan tvifvel har detta erkännande
sin grund i den rigtiga insigten, att äktenskapet till sitt väsen är en institution
af borgerlig natur och icke af kyrklig.

Men om så är, då synes konsekvensen fordra, att hvar och en, som
skall ingå äktenskap, är berättigad att för ändamålet välja den borgerliga

Motioner i Andra Kammaren, N:o 200.

formen. Sådant ar dock under nuvarande förhållanden icke medgifvet medlem
af svenska kyrkan, för så vidt lian en gång inom henne begått nattvarden,
och hans kontrahent icke är »bekännare af främmande kristen troslära»,
hvilket senare väl enligt gällande praxis bör anses Obetydande med att tillhöra
främmande trossamfund.

Äro alltså begge kontrahenterna medlemmar af svenska kyrkan och
hafva inom henne en gång begått nattvarden, så gifves nu för dem ingen
annan form för äktenskaps ingående än den kyrkliga. Om de aldrig efter
sin konfirmation begått nattvarden, vare sig i svenska kyrkan eller i någon
annan, om de ock äro fullkomligt likgiltiga för kristendomen, ja till och med
begabba den, så måste de äfven mot sin vilja dock söka den kyrkliga vigseln,
om de önska, att deras förbindelse skall inför lagen gälla såsom äktenskap,
och deras blifvande barn såsom äkta barn.

För staten kan detta förhållande icke vara någon fördel, då ju hans
kraf äro lika väl tillfredsstälda genom den borgerliga formeln som genom
den statskyrkliga. För kyrkan kan det icke heller vara någon fördel, då ju
ingenting kan för henne vara vigtigare, än att det är sanning i hennes förrättningar,
och det således måste vara stridande mot hennes väsen att tvinga
en kyrklig handling på personer, som förakta den. I sjelfva verket är sådant
för kyrkan förnedrande. För kontrahenterna kan detta tvång icke heller vara
någon fördel. Hvarken de sjelfva eller deras äktenskap lära derigenom varda
mer kristliga, än om de finge ingå borgerligt äktenskap. Tvärt om måste det
för dem kännas motbjudande samt öka deras förakt för kyrkan. För den
tjenstförrättande presten kan det icke heller vara någon fördel. För honom,
om han har någon kristlig känsla, måste det tvärt om vara vidrigt att genom
lag vara nödsakad att utföra en kyrklig akt, som han under för handen varande
förhållanden måste inse vara en osanning, ja ett gyckelspel.

Men kan nu detta tvång, såsom jag tror mig hafva visat, icke göra
gagn för någon, men väl skada för många, torde det så fort som möjligt
böra upphäfvas, såsom stridande mot statens sanna intresse.

Jag anhåller alltså,

att Riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring i
kongl. förordningen den 31 oktober 1873, att dess § 5

må få följande lydelse: Äktenskap — — — — ---

Samma lag vare i fråga om äktenskap emellan bekännare
af främmande kristen troslära och medlem af svenska
kyrkan. Aro kontrahenterna medlemmar af svenska kyr -

24

Motioner i Andra Kammaren, N:o 200.

kan men icke åstunda kyrklig vigsel, må deras äktenskap
afslutas inför borgerlig myndighet. Der ingendera tillliör

Stockholm den 27 januari 1890.

P. Waldenström.

STOCKHOLM, VICTOE PETTERSONS BOKTRYCKERI, 1890.