Motioner i Andra Kammaren, N:o 1 (Motion 1896:1 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

N:o 1.

Af hen- A. Hedin, om skrifvelse till Kongl. May.t med begäran
om anskaffande och framläggande af upplysningar rörande
embets- och tjenstemäns dagliga arbetstid samt
anvisande af anslag för detta ändamål.

Vid sistlidne års riksdag tillät jag mig att föreslå (motion n:o 87),

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Magt anhåller,
att, med liänsjm till behofvet af föreskrifter om
embets- och tjenstemäns dagliga tjenstgöringstid, Ivongl.
Magt behagade låta dels från samtliga embetsverk och
myndigheter infordra fullständiga uppgifter om de föreskrifter
och den praxis, som nu i detta hänseende
gälla, dels från grannländerna och så många andra
främmande stater som möjligt inhemta upplysningar i
samma ämne samt meddela nästa Riksdag de insamlade
imderrättelserna, såväl hvad de in- som de utländska
förhållandena i detta hänseende angår.

I afseende på skälen för detta förslag hänvisade jag till en af
mig väckt motion (n:o 8G) »om vissa vilkor för åtnjutande af de för
statens embets- och tjenstemän bestämda löneförmåner.»

Då jag trodde mig kunna antaga, att de svenska sändebuden möjligen
skulle kunna utan åsidosättande af andra göromål besörja anskaffandet
af de önskade upplysningarna från eu del länder, ansåg jag, att
endast ett mindre förslagsanslag behöfde ställas till Kongl. Maj:ts förfogande.

Bill. till Jtiksd. Prot. I8f)6. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 1 Haft. (Näs 7, 2). 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

Med anledning häraf föreslog statsutskottet (uti. n:o 79) utan meningsskiljaktighet,
att Riksdagen skulle i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, »att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa och till Riksdagen öfverlemna
utredning i fråga om nu gällande bestämmelser och praxis beträffande
statens embets- och tjenstemäns dagliga tjenstgöringstid.»

Denna utskottets hemställan blef af Andra Kammaren utan diskussion
bifallen, men af Första Kammaren utan diskussion afslagen, sedan
en af utskottets ledamöter i korthet yrkat bifall till densamma under
erinran, att, »då icke några skäl blifvit anförda emot den, han icke heller
hade något att vända sig emot.»

Under sådana omständigheter anser jag mig ega giltig anledning
att, i enlighet med statsutskottets af Andra Kammaren enhälligt godkända
hemställan, föreslå,

1) att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Magt täcktes låta verkställa
och till Riksdagen öfverlemna utredning i fråga om
nu gällande bestämmelser och praxis beträffande statens
embets- och tjenstemäns dagliga tjenstgöringstid.

Beträffande mitt förslag om inhemtande af upplysningar om de i
utlandet gällande bestämmelser uti ifrågavarande hänseende anmärkte
statsutskottet, dels att de »endast i ringa mån torde vara tillämpliga å
våra förhållanden», dels att »förevarande fråga väl synes kunna härförutan
bedömas.» Likväl, då det icke af någon förnekas, att vid fråga
om lagstiftning rörande maximalarbetsdag i de industriella yrkena andra
länders föredöme och erfarenhet förtjena att tagas i betraktande, vill
det synas, som om äfven deras föreskrifter om statstjenstemäns minimalarbetsdag
vore värda uppmärksamhet och kunde tjena till ledning för
frågans bedömande hos oss. Visserligen har jag ej förbisett, att det
äfven skulle vara af mycket stort intresse att åstadkomma en jemförelse
mellan aflöningarna i vårt land och de mycket lägre i många andra
länder, men äfven utan en vidlyftig undersökning härom, som jag icke
vågat ifrågasätta, skulle uppgifter om dagliga tjenstgöringstiden enligt
min tanke blifva gagneliga.

När man finner, att Första Kammaren, trots statsutskottets enhälliga
hemställan och efter att denna redan blifvit af Andra Kammaren
enhälligt bifallen, icke ansett frågan ens värd någon diskussion, är det
väl antagligt, att hon för representationens ena afdelning är så främmande,
att hon vid första anblicken tett sig såsom rent af orimlig. Om

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

det så förhåller sig, då torde all den belysning af hennes betydelse, som
åstadkommas kan, vara behöflig; och dervid lärer nog andra länders
föredöme, såsom i så många andra fall, vara egnadt att göra något intryck
och afväpna den fördom, som är redo att alldeles obesedt förkasta
allt, som antages vara nytt och opröfvadt. Att de i andra länder gällande
bestämmelser om statstjenstemäns dagliga arbetstid icke skulle
kunna vara belysande för samma sak i vårt land, är ett antagande, som
åtminstone ej är sjelfklart, och för hvilket intet skäl blifvit anfördt; det
motsäges ock allt för mycket af det icke ovanliga förfarandet att rådfråga
andra länders erfarenhet äfven i sådana ärenden, der åt de inhemska
»förhållandena» tillerkännes en mera exklusivt afgörande roll
vid bedömande åt uppkommande reformspörsmål, än som rimligen kan
ifrågakomma vid svaret på frågan: bör af en svensk statstjensteman
fordras blott hälften så lång daglig arbetstid, som af hans vida lägre
aflönade schweiziska eller italienska kollega?

För Kongl. Maj:t vore det utan tvifvel mycket lätt att utan eller
med helt ringa kostnad inhemta fullständiga upplysningar från ett stort
antal länder. För den enskilde lärer det, äfven med kostnad och betydlig
tidsuppoffring, ej vara möjligt att uppnå annat än fragmentariska
resultat, då å vanlig bokhandelsväg de behöfliga dokumenten ej
i någon större omfattning kunna anskaffas. Endast undantagsvis torde
eu så rikhaltig och väl ordnad samling stå till buds som den af sekreteraren
vid italienska skatteministeriet Simioni utgifna handbok, innehållande
förordnings- och reglementstexter vidkommande civilförvaltningens
embets- och tjenstemäns rättigheter och skyldigheter.

Till de i min motion n:o 86 meddelade upplysningar om de i
Schweiz, Belgien och England gällande föreskrifter eller väckta förslag
fatta timmars tjenstgöring för de vid schweiziska förbundsembetsverken
austälde o. s. v.) skall jag här tillägga följande beträffande Italien. För
hela Italien gälla de regler, som 1853 utfärdades för dåvarande konungariket
Sardinien. Sedan en lag af 23 mars 1853 lagt grunden för en
ombildning af centralförvaltningen och statens räkenskapsväsende, klöf
genom dekret af 23 oktober samma år ett verkställighetsreglemente
faststäldt, som närmare i enskildheter preciserade lagens bestämmelser.
Dekretets art. 91 stadgar:

Arbetstiden i byråerna får ej vara mindre än sju timmar om dagen, undantagandes
helgdagar, för livilka skall finnas särskild timtabell.

På förfrågan har jag af herr E. Bodio, chef för Direzione generale
(kila statist i c a i erhållit det svar, att donna föreskrift »fortfarande är i

Motioner i Andra Kammarm, N:o 1.

gällande kraft», och »statstjenstemännens reglementsenliga byråtid vanligen
7 timmar.»

Ur det åberopade reglementet, hvilket på sin tid faststäldes på
föredragning af konseljpresidenten och finansministern Cavour, anser jag
mig böra i öfversättning anföra ytterligare art. 87—97, så lydande:''

Endast generalsekreterarne, generaldirektörerna, ministerns kabinettschef, afdelmngs-
och byråcheferna äro bemyndigade att mottaga personer ej tillhörande ministeriet
(statsdepartementet) för att meddela dem upplysningar och konferera med dem
om ärenden, som der behandlas. Öfriga tjensteman få ej å de för arbetet i tjensten
anvisade rum mottaga för verket främmande personer.

Hvarje departement bestämmer dagar och timmar, då personer utom administrationen
mottagas af afdelningscheferna.

Det är tjenstemännen förbjudet att å embetsrummet befatta sig med tjensten
ej tillhörande sysselsättningar.

Hvarje minister skall bestämma timtabell för arbetets början och slut (ordagrant:
“för inträde och bortgång"), jemväl å helgdagar, äfvensom en särskild tjenstgöringstur,
afsedd för det ändamålet, att en tjensteman för hvarje byrå är tillstädes
under en eller flere timmar före arbetets begynnelse och efter dess slut.

I hvarje departement framlägges hvarje morgon en lista, derpå tjenstemännen
vid ankomsten skall anteckna sitt namn. Uraktlåtandet af sådan anteckning mer än
tre gånger under loppet af en månad skall, der det ej rättfärdigas genom giltigt skäl,
räknas för försumlighet i tjensten, som drabbas af disciplinstraff; detta består i dylikt
fall enligt art. 78 i varning eller i suspension med förlust af hela eller en del af aflöningen.

Tjenstemännen äro skyldiga att inställa sig äfven utom den vanliga tiden, så
ofta de kallas af vederbörande minister, generalsekreterare eller generaldirektör.

De ega ej att utan erhållet tillstånd aflägsna sig under de föreskrifna arbetstimmarne.
— Tre dagars ledighet kan, när giltiga skäl äro för handen, beviljas af
generalsekreteraren och direktörerna; längre ledighet kan endast af ministern beviljas.

Afdelnings- och byråchefer skola hålla ett register, deri de anteckna extra arbete,
som deras underordnade förrättat, uteblifvande från tjenstgöring, hvartill de
gjort sig skyldiga, och varningar, som de ådragit sig för mindre tjenstefel.

En tjensteman eger ej åtaga sig annan befattning, med mindre vederbörande
minister det tillåter, sedan den visats ej vara skadlig för statens intresse eller oförenlig
med den obligatoriska (d. v. s. 7 timmars) tjenstgöringen.

Slutligen skall jag anmärka, att äfven de speciella bestämmelserna
om tjenstgöringstid inom vissa förvaltningsgrenar, t. ex. de preussiska
föreskrifterna om arbetstid för jembanepersonalens särskilda kategorier
och motiven för dessa föreskrifter (se Fr. Krönig: Die Verwaltung der
preuss. Staats-Eisenbahnen, I, 236), sannolikt vid närmare påseende
skulle befinnas icke vara onyttiga att, rådfråga: så egendomliga äro dock
väl icke »våra förhållanden» i hvad förvaltningen angår, att ej äfven beträffande
arbetstiden i likartad tjenstgöring något kan vara att lära utom
Sveriges gränser.

Motioner i Andra Kammaren N:o 1.

Såsom i min motion n:o 86 vid sistlidne riksdag antydes och med
flere exempel styrkes, skulle man genom anskaffande af främmande
lagar och reglementen angående embets- och tjenstemäns rättigheter
och skyldigheter erhålla värdefulla bidrag till bedömande af den genom
förlidet års Riksdags skrifvelse n:o 93 väckta frågan angående förening
på en hand af flere tjänster.

Jag vågar derför också förnya mitt förslag,

2) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta inhemta
och meddela Riksdagen upplysningar om de i främmande
stater gällande föreskrifter rörande embets- och
tjenstemäns dagliga arbetstid, samt för detta ändamål
ställa till Kongl. Makts disposition ett förslagsanslag
å 3,000 kronor.

Stockholm den 15 januari 1896.

A. Hedin.