Motioner i Andra Kammaren, N:o 19

Motion 1899:19 Andra kammaren

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 19.

N:o 19.

Af herr J. Alldcrsoil i Tenhult, angående det till folkskolelärare
och folkskolelärarinnor utgående kofoder.

Man har länge haft den förhoppning, att den till folkskolelärare
och folkskolelärarinnor utgående löneförmånen af kofoder, som hittills
antingen in natura eller med kontanter erlagts af vederbörande skoldistrikt,
måtte, i likhet med lönen i öfrigt, utgå med 73 af statsmedel
och Vs af skoldistrikten, likasom att ersättningen för kofoder måtte
höjas till 100 kronor, men sådana förhoppningar hafva ännu ej blifvit
förverkligade.

Af de statistiska uppgifter, som kommit mig till hända, den senaste
som jag haft att tillgå, nemligen för år 1896, visas, att »kostnaden för
hvarje lärjunges undervisning vid de allmänna läroverken» beräknades
för nämnda år uppgå till 225 kronor 50 öre, men deremot för samma
år kostnaden, hela utgiftsbeloppet, för folkskolebarnon i medeltal för
hvarje barn endast till 17 kronor 16 öre, motsvarande efter folkmängden
2 kronor 46 öre per individ. Hela antalet barn i skolåldern 7—14 år
uppgifves för nämnda år till 807,057.

Det var förr brukligt, att nästan alla statens embets- och tjensteman
hade hela eller åtminstone en del. af lönen i form af boställe
förenadt med jordbruk. Militären från och med öfversten ända ned
till och med korpraler och trumslagare, likasom regementspastorer, regemente-
och bataljonspredikanter voro aflönade med nyttjande af statens
jordegendomar. Andra, som i mer eller mindre mån kunna hänföras
till militären, såsom regementsläkare, mönsterskrifvare, regementsskrifvare,
qvartermästare, rustmästare, ända ned till hofsmeder, pistolsmeder, likasom
regementsmusiken, hade som lön statsegendomar sig anvisade.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 19. 15

Den indelta soldaten, husarer med flere hade i allmänhet äfven
jordbruk sig anvisadt, men detta tillsläptes af den indelade jorden.

Landsstatens embets- och tjensteman och betjente, såsom landshöfdingar,
landssekreterare, landskamrerare, kronofogdar och underlydande,
deribland fjerdingsman, fångvaktmästare, fångknektar m. fl., hade äfven
kronojordar att bruka och nyttja i stället för kontanta löner. Andra,
såsom lagmän, häradshöfdingar, l:e landtmätare, öfverjägmästare, jägmästare,
skogvaktare, ängvaktmästare m. fl., aflönades genom till dem
öfverlemnade kronoegendomar.

Vid den tid folkskolestadgan första gången utkom, då det bland
annat bestämdes, att bland lönevilkoren till folkskolelärare skulle vara
kofoder, hade visserligen en del af ofvannämnda och med dem likstälda
löntagare fått sina löner reglerade till kontanta aflöningar, men de allra
flesta hade den tiden jordbruksboställen. Efter den tiden har sådan
förändring skett, att nästan alla, som aflönas af det allmänna, i stället
för boställen med jordbruk få kontanta löner.

Då förhållandet så var, när folkskolestadgan tillkom, var ej att
förtänka, att man ville, att äfven folkskolelärare skulle in natura hafva
eu del af sin lön, deribland kofoder.

Efter den tid, folkskolan tog sin början, har en statsinstitution
tillkommit, nemligen jernvägarne. Dess tjensteman måste helt naturligt
vara boende inom sina tjenstgöringsdistrikt, och å landsbygden, der
jernvägen går fram, måste betjeningen vara boende alldeles invid banan,
och då ej tänkbart är, att alla dessa sj elfva kunde bereda sig bostäder,
har staten uppfört sådana åt dem, men de äro ej förenade hvarken med
jordbruk eller kofoder.

Sedan 1892 har skyldigheten att förse soldater och vederlikar
med jordbruk upphört.

Om man undantager en del af presterskapet, hvilka på grund af
deras gamla tillkämpade privilegier äro i viss mån berättigade att bli
aflönade med jordbruksboställen, deraf ganska många, om ej de flesta,
utlemna sina boställen åt arrendatorer, är det ytterst få mer än folkskolelärare,
för kvilka skyldigheten att aflöningen skall utgå in natura
qvarstår. Mig synes derför tiden vara inne, att en mera tidsenlig aflöning
för folkskolelärarecorpsen kommer till stånd, likasom att staten deltager
litet mera i aflöningen till folkskoleväsendet än hittills skett.

Med detta vill jag icke föreslå någon ändring i sj elfva folkskolestadgan,
ty de folkskoledistrikt, som ordnat lönerna med kofoder in

16

Motioner i Andra Kammaren, N:o 19.

natura och fortfarande vilja behålla sådant aflöningssätt, eller skoldistrikt,
som har passande jord dertill på lämpligt afstånd från skollärarens
bostad och. derför vill lemna jord eller foder, må dertill vara berättigade.
Min motion afser således en ren penningefråga, och såsom sådan bör
mitt yrkande, enligt riksdagsordningen, i första hand behandlas af
statsutskottet. • • ■ h

Efter dessa erinringar får jag vördsamt föreslå,

roo-.y ■ tf •••••♦-''.jihii/i •;•/*!!!; . .T<«r4i: /1! O"»!''

att Riksdagen, utan ändring af äldre bestämmelser
i fråga om tillhandahållande af kofoder, måtte besluta,
att vid folkskolor eller annan dermed jemförlig anstalt
med examinerad lärare eller lärarinna, kofodret må
få ersättas med minst 100 kronor, deraf staten tillsläpper
2A och vederbörande skoldistrikt Vs, och att,
der kofoder utgår in natura, staten godtgör sådant
skoldistrikt efter lika beräkning, nemligen med 66
kronor 67 öre, och i sammanhang dermed öka förslagsanslaget
till »löne tills kött åt lärare vid folkskolor och
småskolor» med 360,000 kronor.

Om remiss till statsutskottet anhålles.

. • s j!1 * • . • /1J. i - ■. ; ■ 1 '' i > - ;;! I « O * _ '' ^ t < * j » 1;f'' • O • j m „ t! . i1. ■'' 11

Stockholm den 21 januari 1899.

: -; j i -Jw >n ; >,, ■ »f , . • > *; • i ‘ il" ; i; • i . * !,:»> M,n»

J. Anderson..

tfa

•■»ii

‘ no