Motioner i Andra Kammaren, N:o 19

Motion 1893:19 Andra kammaren

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 19.

N:o 19.

Af herr D. PerSSOli i Tallberg, om ändrad lydelse af § 86
regeringsformen.

Med åberopande af den utaf flertalet ledamöter från Andra Kammaren
anförda reservationen till konstitutionsutskottets utlåtande n:o 7
år 1892 får jag härmed hemställa,

det Riksdagen måtte antaga nedanstående förslag
till ändrad lydelse af § 86 regeringsformen att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 86.

1. Med tryckfrihet förstås hvarje svensk mans
rättighet att, utan några af den offentliga magten i
förväg lagda hinder, utgifva skrifter, att sedermera
endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras
innehåll och att icke i annat fall kunna derför straffas,
än om detta innehåll strider emot tydlig lag, gifven
att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.
Alla handlingar och protokoll i hvad mål
som helst, de protokoll undantagna som uti statsrådet
och hos konungen i ministeriella ärenden och kommandomål
föras, må ovilkorligen genom trycket kunna
utgifvas. Ej må tryckas banko-riksgäldsverkens proto -

11

Motioner i Andra Kammaren, N:o 20.

koll och handlingar rörande ärenden, hvilka böra hemliga
hållas.

2. Med församlingsfrihet förstås svenske mäns rättighet
att sammankomma för öfverläggning om allmänt eller
enskildt ärende samt att med öfverläggningen fortfara, så
länge intet mot lag stridande förekommer.

Närmare bestämmelser i afseende på denna rätts utöfvande
meddelas genom lag, som stiftas i den ordning, 87 §
1 mom. stadgar Stockholm

den 16 januari 1893.

i;

D. Persson.

N:o 20.

Af herr C. J. Hammarström, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om framläggande af förslag till författning i syfte,
att staten måtte bekosta vård åt medellöse sinnessjuke m. m.

Det lagbundna samhället är till för betryggande af den enskildes
rätt såväl i förhållande till öfriga enskilda medborgare som ock i förhållande
till samhället i sin helhet, likasom det å andra sidan afser hela
samhällets trygghet gent emot den enskilde medborgaren. På grund
deraf har också den enskilde individen lagliga skyldigheter, hvilka böra,
så långt möjligt är, ställas i förhållande till hans lagliga rättigheter, och
tvärt om. Denna ömsesidighet gifver samhället moralisk rätt och pligt
att på laglig väg värna sig mot faror från samhällsvådliga personer,
såsom brottslingar och sinnessjuke. Till den ändan har staten bekostat
uppförande af fängelser för de förre ooh hospital för de senare.

Staten har hvad beträffar brottslingar dragit försorg derom, att
de under fängelsetiden erhålla nödig vård samt kläder och föda. Men