Motioner i Andra Kammaren N:o 19

Motion 1892:19 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren N:o 19.

I

N:0 19.

Af herr »T. AllderSSOIl i Lysvik, om ändring af 49 § 3 mom.
i gällande bevillningsförordning.

Uti så väl Kongl. Maj:ts proposition n:o 6 till 1883 års Riksdag,
med förslag till nu gällande bevillningsförordning, som samma Riksdags
skrifvelse n:o 79 har början af 49 § 3 mom. följande lydelse: »Afskrift
af mantals- och taxer ing slängden, i hvad den angår hvarje särskild
kommun på landet, skall jemväl senast den 15 augusti åt häradsskrifvaren
tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande» etc. Men i kongl.
förordningen den 14 september 1883 lyder samma mom. sålunda: »Afskrift
af taxer ing släng derna» etc. — för öfrigt lika med Riksdagens skrifvelse.
I sjelfva förordningen har sålunda uteslutits från häradsskrifvares tjensteåliggande
afskrift^ meddelande af mantalslängden. Af hvilken anledning
sådant skett, torde vara svårt att förstå. Kanske är det ett korrektureller
tryckfel.

Emellertid kan på grund af berörda moments lydelse afskrift af
mantalslängden, hvilken dock inom kommunerna för den personella beskattningen
till folkskoleväsendet erfordras, icke erhållas utan särskild
begäran och mot lösen. Om ock denna lösen kan anses mindre känbar
— tolf kronor har densamma utgjort för senaste afskriften till den kommun,
jag tillhör — så blir den dock i längden temligen dryg. Hufvudsaken
synes mig dock härvid vara, att förordningen erhåller den lydelse, som
Kongl. Maj:t sjelf föreslagit och Riksdagen beslutat.

På grund häraf får jag hemställa,

att Riksdagen för sin del ville besluta, att 49 §
3 mom. i gällande bevillningsförordning skall bringas
liih till Riksd. Prot. 1892. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 4 Höft. (N:o 19, 20, 21). 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 20.

till öfverensstämmelse med ofvannämnda Kongl. Maj:ts
förslag och Riksdagens beslut år 1883.

Stockholm den 25 januari 1892.

J. Andersson
från Vermlands län.

N:o 20.

Af herr Ernst Beckman m. fl., om upphäfvande af tidlen å
fläsk, kött, m. fl. lifsmedel.

Vid förlidet års riksdag tilläto vi oss hemställa om upphäfvande af
de tullsatser, som år 1888 åsattes vissa lifsmedel.

Det berättigade i krafvet på lättnader i fråga om tullbeskattningen
å den vigtigaste gruppen af dessa lifsmedel, nemligen brödsäden, bär
numera tillvunnit sig erkännande äfven inom Kongl. Maj ds regering. I
trontalet bebådas med anledning af den »stora prisstegringen å spannmål»
en framställning rörande »betydliga nedsättningar för 1892 i tullsatserna
å vissa slag af spanmål».

Det synes obehöfligt att här å nyo framlägga de skäl, som på ett
afgörande sätt tala för borttagandet af här nedan närmare angifna tullar.
Vi tillåta oss i detta afseende hänvisa till den motivering, som är fogad
till vår under förra riksdagen framlemnade motion n:o 49. Här må blott
erinras, dels att lifsmedel sbeskattningens egenskap att vara progressiv
nedåt än mera framträder, då, såsom nu är fallet, de obemedlade klasserna
lida under trycket af arbetslöshet eller låga arbetslöner, dels att
genom lifsmedelsprisens, framför allt spanmålsprisens, stegring de missförhållanden,
som vi i sagda motivering påpekat, blifvit än ytterligare skärpta.
Vid sådant förhållande blir orättvisan i hvarje genom konstlade medel
framkalladt fördyrande af de oumbärligaste födoämnena i ännu högre grad