Motioner i Andra Kammaren, N:o 198 (Motion 1890:198 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 198.

K:o 198.

Af herr C. Nyström, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utarbetande af förslag till lag om samegandeskap
i fast egendom.

Då genom arf eller gåfva eller på annat dylikt sätt liera personer blifva
gemensamma egare till en fastighet, inträda dessa delegare till hvarandra i
ett förhållande, hvilket, såsom erfarenheten visar, lätt alstrar tvister och svårigheter
af mångahanda art. Det är ej härvid som vid bolag eller föreningar,
att för den gemensamma förvaltningen och eventuel försäljningen af den gemensamma
egendomen gälla stadgar eller aftal, som gifva utslag i möjligen
förekommande tvistefrågor. Icke heller har man efter eget val ingått i först
nämnda affärsförhållande; tvärt om kanske mot sin vilja blifvit satt i denna
ömtåliga beröring med personer, som man annars skulle hafva undvikit. Bristande
rättskänsla eller bristande förstånd eller båda dessa brister i förening
hos eu eller flera af meddelegarne kunna försätta de öfriga i ett läge, som
ej är afundsvärd! De slitningar och tvister, som i sådant fäll ej lära uteblifva,
hafva till eu början den påföljden, att den gemensamma egendomens
förvaltning blir i mycket lidande, då hvar och eu pockar på sin rätt, hvars
gränser gent emot de andra delegarnes icke på något sätt äro bestämda. I
de flesta fall inträder väl ett slags modus vi vendi, nemligen derigenom, att de
undfallande, dock ej utan knot och missnöje, draga sig tillbaka, men exempel
saknas ej, der regellösheten medfört snart sagdt upplösning af hela förvalt -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 198.

ningen. Går det nu illa med förvaltningen, är förhållandet än sämre vid i
fråga kommande försäljning. Det har inträffat, att, oaktadt ett bevisligt öfverpris
erbjudits, försäljningen icke kommit till stånd, emedan egaren till en
ringa bråkdel af ohållbara skäl eller af stridighet motsatt sig uppgörelsen.
De andra få nöja sig med en sådan förlust. 1 sin värsta form framträder
missförhållandet, när en sådan orostiftare till sist bjuder de öfriga sin andel
till inlösen och dervid begär — och får — ett särskildt tilläggspris just på
grund af denna sin egenskap och såsom följd af de öfrigas ifriga lust att
blifva honom qvitt.

Jemföres en dylik art af samegandeskap med ett aktiebolag, befinnes
den märkliga motsatsen ega rum, att, om i aktiebolaget minoriteten är nästan
rättslös, så är vid det först nämnda rättsförhållandet majoriteten den part, som
får finna sig i att se sin rätt och sitt bästa åsidosatta.

På landet finnes, som hvar man vet, ett hjelpmedel, nemligen laga skifte,
meu detta är eu både långsam och dyr och äfven i öfrigt stundom otillfredsställande
hjelp. I stad finnes ingen utväg att äfven i detta fall få tillämpad
regeln, att den skall hafva vitsord, som. skifta vill. Stockholms fastighetsegareförening
har också å sammanträde sistlidet år uttalat sin mening om
behofvet af åtgärder till undanrödjande af ofvan beskrifna missförhållande.

Att uttala mig om den lagstiftning, som kunde leda till det åsyftade
målet, ligger icke inom min befogenhet. Eu utredning i detta afseende torde
bäst erhållas genom Kongl. Maj:ts försorg. ,

Jag tillåter mig alltså vördsamt hemställa,

att Eiksdagen behagade hos Kong!. Maj:t anhålla om
utarbetande af en lag om sådant samegandeskap i fastighet,
som ej är ordnadt genom bolagsreglor, föreningsstadgar
eller på annat dylikt sätt.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 27 januari 1890.

Carl Nyström.