Motioner i Andra Kammaren, N:o 197 (Motion 1892:197 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 197.

Ts:o 197.

'' Af herr A. V. Ljungman, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om upphäfvande af §§ 23, 27, 38 och 40 i
fisksristadgan den 29 juni 1852 m. m.

Uti min motion i Andra Kammaren, n:o 194, har jag hemstält om
aflåtandet af en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om upphäfvande
af §§ 28 och 38 i kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852, i syfte att lagstiftningen
för fiske af hummer och ostron framdeles måtte åvägabringas
mer i öfverensstämmelse med den ordning, § 22 i samma stadga föreskrifver,
än hittills varit fallet.

Denna hemställan utgick vidare från den utan allt tvifvel fullt rigtiga
och äfven af 1881 åis kongl. fiskerikomité förut framhållna uppfattningen,
att »det ej vore lämpligt alt i en fiskerilag intaga föreskrifter, af sedda
att gälla endast för en viss del af landet-», och att den allmänna fiskeristadgan
för hela riket liufvudsakligast bör innehålla blott sådana bestämmelser
om rättighet till fiske m. m., som äro af allmän civillags natur, samt .de
föreskrifter, enligt hvilka särskilda fiskestadgar för de olika orterna höra
åvägabringas; men då nu gällande allmänna fiskeristadga icke innehåller
några tydliga bestämmelser om huru förfaras skall vid åstadkommandet af
lokala specialstadgar för vården om vare sig fiske , af hummer och ostron
eller andra kräftartade djur och musslor eller för utöfvande af sådant fiske,
hvilket antingen blott till någon del eller alls icke är enskild egendom och
hvilket »hvarje rikets inbyggare» sålunda, till dels åtminstone, »eger frihet
att idka och sig till fördel använda», och då detta förhållande särskilt
med hänsyn till de betydande fiskerierna vid rikets vestkust tydligen innebär
en allvarlig olägenhet; torde denna brist i fiskeri]agstiftningen äfven
vid en förestående omarbetning af samma lagstiftning böra aflijelpas.

Bill. till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami 2 Afd. 2 Band. 48 Höft. (N:o 197).

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 197.

För liaf,sfisket vid rikets vestkust och i all synnerhet för »det yppade
ymniga sillfisket» derstädes är emellertid nödigt att nu liksom under föregående
århundraden jemte den allmänna fiskeristadgan erhålla en egen särskild
fiskestadga för sig, hvilken kan lända till efterrättelse med hänsyn till
de talrika egendomliga förhållanden, som i synnerhet sistnämnda fiske erbjuder.
Under senast förra århundradet utfärdades för hafsfisket vid rikets
vestkust sådana särskilda stadgar och reglementen åren 1760 och 1774,
hvarförutom kongl. komitéer för dylika stadgars utarbetande tillförordnades
åren 1773 och 1788.

Att den för ifrågavarande fiske behöfliga speciella lagstiftningen icke
star att vinna genom den befintliga fiskeriadministrationens försorg, är tydligt
nog genom det lindrigast sagdt orimliga förslag till sådan lagstiftning
för bohuslänska sillfisket, som den 11 januari 1890 afgafs till Konungens
befallningshafvande i Göteborg af tillsyningsmannen vid Göteborgs och Bohus
läns hafsfisken (Bih. till Riksd. prot. 1892. 1 saml. 2 afd. 2 band.
29 käft., sid. 3—13. Bohuslänsk fiskeritidskrift, 1890, sid. 140—147),
hvarför^en hemställan till Kongl. Maj:t om de för ändamålets vinnande
nödiga åtgärdernas vidtagande äfven torde vara behöflig.

De §§ i nu gällande allmänna fiskeristadga, som på grund af deras
blott vestkustens fiskerinäring afseende innehåll böra utsöndras från den
allmänna fiskeristadgan och öfverflyttas till den särskilda special stadgan
för allenast hafsfisket vid rikets vestkust, äro §§ 23, 27, 38 och 40, hvarförutom
vid eu sådan specialstadgas utarbetande naturligen hänsyn ’ måste
tagas dertill, att äfven åtskilliga bestämmelser i den allmänna stadgan varda
nödigt förbättrade eller med hänvisning till den här föreslagna särskilda
stadgan försedda.

På grund af hvad sålunda i största korthet anförts, får iae; alltså
hemställa,

att kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen
måtte i skrifvelse hos Kong], Maj:t anhålla om upphäfvande
af §§ 23, 27, 38 och 40 af kongl. fiskeristadgan
den 29 juni 1852 samt om utfärdande i samband
dermed af en särskild, efter föregången saklig utredning
och fiskeriidkarnes hörande utarbetad fiskestadga för hafsfisket
vid rikets vestkust.

Stockholm den 6 april 1892.

Axel Vidi. Ljungman.

Stockholm, Victor Pettersons Boktryckeri, 1892.