Motioner i Andra Kammaren, N:o 196

Motion 1896:196 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 196.

13

\:o 196.

Af herr J. 01SSOH från Stockholm in. fl., i anledning af Kongl.

Maj:ts proposition angående statsverkets tillstånd och
behof.

T en inom Andra Kammaren vid förliden riksdag väckt motion,
n:o 123, hemstälde herrar P. Truedsson och P. Norberg, med hvilka
fyra andra af Kammarens ledamöter instämde, »att Riksdagen måtte
besluta att nedsätta det till ministerstaten begärda anslag med 40,000
kronor».

Till stöd för motionen anförde motionärerna, efter en längre historik
öfver de mångåriga men fruktlösa försöken inom riksdagen att
åstadkomma någon minskning i de erkändt alltför högt tilltagna anslagen
till ministerstaten, bland annat:

''»att Riksdagen 1871, 1872 och 1873 anhållit, att Kongl. Maj:t
måtte vidtaga sådana åtgärder, att anslaget till ministerstaten måtte
efter hand kunna minskas med sannnanlagdt 40,800 kronor, hvilket
belopp tills vidare uppfördes såsom »tillfälligt anslag till öfvergående
utgifter»;

att Riksdagen år 1879 gjorde framställning till Kongl. Maj:t om
vissa till »minskning i utgifterna» ledande förfoganden;

att Riksdagen år 1891 uttalade sin öfvertygelse, att besparingar
å tredje hufvudtiteln vore möjliga, och sin förhoppning att Kongl. Maj:t
måtte egna frågan den uppmärksamhet, hennes vigt påkallar;

att Andra Kammaren 1889 och 1890 för sin del beslutit skrivelser
i detta syfte till Kongl. Maj:t, hvilka af Första Kammaren afslagits;

14

Motioner i Andra Kammarm, N:o 196.

att Andra Kammaren 1891 och 1892 besluta 40,000 kronor nedsättning
i anslaget till ministerstaten, men tappat i gemensam votering;

att de sålunda sedan några och tjugu år af Riksdagen eller af
dess Andra Kammare uttalade önskningar ej vunnit något afseende hos
Kong!. Maj:t, som till och med föreslagit förhöjningar såväl å ministerstatsanslaget
som å andra anslag under tredje hufvudtiteln».

Sådant, tilläde motionärerna, är resultatet af Riksdagens och
Andra Kammarens bemödanden under loppet af nära ett fjerdedels århundrade
att åstadkomma någon minskning af utgifterna under tredje
hufvudtiteln!

Statsutskottet vid förliden riksdag erkände visserligen, att »Riksdagen
måste anses vidhålla sin i 1891 års skrifvelse uttalade mening»,
att besparingar å tredje hufvudtiteln vore möjliga, men hemstälde likväl
om afslag å motionen, enär Riksdagens båda kamrar under år 1893
afslagit gjord framställning om minskning i tredje hufvudtitelns ordinarie
anslag, och enär under år 1894 icke något förslag i dylik rigtning
framkommit; hvarjemte utskottet, till stöd för sitt afslagsyrkande, anförde,
att utskottet ansåg de skäl, som år 1893 föranledt Riksdagen att
icke »under för handen varande förhållanden» vidtaga någon förändring
i de ordinarie anslagen under tredje hufvudtiteln, för närvarande egde
samma och i visst afseende ökad giltighet.

T enlighet med statsutskottets hemställan afslog Riksdagen motionen,
dock hvad Andra Kammaren angår, såsom framgår af debatten,
ingalunda derför, att kammaren dermed ville anses hafva frångått sin
förut gång efter annan uttalade uppfattning att en nedsättning af anslagen
vore både möjlig och önskvärd; utan allenast på grund af nyssnämnda
s. k. »för handen varande förhållanden», med hvilken dunkla
fras man, såsom diskussionen gifver vid handen, syftade på unionskonflikten.
Detta betonades uttryckligen af en ledamot af statsutskottet,
som försvarade dess hemställan, nemligen herr Olof Jonsson i Hof, som
till svar på den kritik man rigtade mot att han ändrat ståndpunkt sedan
1892, förklarade sig vara förvissad om, »att när förhållandena komma i
ett lugnare läge än för närvarande, det icke skall möta hinder för att
vidtaga nedsättningar på denna hufvudtitel.»

Lyckligtvis har numera denna af herr Olof Jonsson tänkta förutsättning
för ett bifall till Andra Kammarens gamla önskemål om eu
nedsättning i utgifterna under tredje hufvudtiteln inträffat, i det den
uuionella frågan, efter unionskomiténs tillsättning, kommit i ett lugnare
läge och förlorat sin förra oroande karakter. Riksdagen kan sålunda
nu ostörd af densamma, med anslutning till sin vid flere tillfällen och

Motioner i Andra Kammaren, N:o 196.

15

senast år 1891 uttalade uppfattning, återupptaga arbetet på eu minskning
af de öfver höfvan stora diplomatiska utgifterna. Detta så mycket
hellre som både Riksdagen påyrkat och Kongl. Maj:t utlofvat att besparingar
i dessa utgifter skulle vidtagas, ehuru sådant hittills veterligen
icke skett.

Dervid ligger naturligtvis närmast till hands att påyrka den nedsättning
i anslaget till ministerstaten med 40,000 kronor, som Andra
Kammaren tvenne gånger beslutat och som år 1891 var nära att vinna
majoritet äfven i Riksdagen, en nedsättning, som torde kunna vinnas
på sätt Andra Kammaren flere gånger antydt, genom indragning af
legationerna i Wien och Konstantinopel; eller ock i enlighet med ett
vid förliden riksdag af friherre Klinckowström framstäldt förslag, genom
att sammanslå ministerplatserna i Berlin och Wien samt i Madrid och
Lissabon.

Men äfven på andra poster under tredje hufvudtiteln skulle utan
tvifvel indragningar utan olägenhet kunna vidtagas; så t. ex. i fråga
om de uti innevarande års statsverksproposition af Kongl. Maj:t äskade
anslagen till »militärattachéer», 12,000 kronor, samt till s. k. »hemliga
utgifter» 9,900 kronor. Ingendera af dessa poster synes vara af den
utomordentliga vigt för upprätthållandet af vår diplomatiska förbindelse
med utlandet, att denna förbindelse skulle äfventyras, derest anslagen
till sagda poster indroges. Redan vid sistlidne riksdag föreslog friherre
Klinckowström en indragning af dåvarande militärattachébefattningarna.
Och ehuru det är svårt att inse hvad som skulle kunna göra ett bibehållande
af dessa befattningar nödvändigt, anse vi oss dock för närvarande
icke böra göra något direkt yrkande om detta anslags strykande.

Hvad deremot angår anslaget till »hemliga utgifter», så är man
visserligen hänvisad till gissningarnas område beträffande behöfligheten
och användningen af dessa utgifter. Men om också ett anslag
till »hemliga utgifter» kunnat anses behöfligt under sådana politiska
förhållanden, då Sverige sökte intaga eu ställning såsom aktiv deltagare
i den europeiska stormagtspolitiken, så torde deremot numera, då vårt
land är hänvisadt till att hålla sig på afstånd från all inblandning i
främmande magters angelägenheter, behofvet af några »hemliga utgifter»
icke föreligga.

Dä Riksdagen senast förlidet år förklarat sig vidhålla sin uppfattning
från 1891, att besparingar å tredje hufvudtiteln äro möjliga;

dä åtminstone Andra Kammarens valmän med skäl hafva rätt att
vänta af sina representanter i riksdagen att de skola söka förverkliga

16

Motioner i Andra Kammaren, N:o 196.

det sparsamhetsprogram, hvarpå flertalet af Andra Kammarens leda.
möter är valdt; samt

då slutligen ett uteblifvet yrkande på nedsättning i anslagen till
denna hufvudtitel skulle, såsom nyligen skett, kunna anföras som ett
prejudikat på att intresset för denna nedsättning minskats;

våga vi vördsamt hemställa, att Riksdagen måtte besluta,

l:o) att nedsätta det af Kong]. Maj:t till ministerstaten
begärda anslag, 337,941 kronor, med 40,000
kronor; samt

2:o) att minska det för »skrifmaterialier, expenser
och extra utgifter» begärda belopp 45,893 kronor, med
9,900 kronor, motsvarande hvad som af Kongl. Maj:t
begärts för »hemliga utgifter».

Om remiss till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 27 januari 1896.

John Olsson.

J. Mankell. A. Hedin.

O. Walter. J. Hordin.

P. Norberg.