Motioner i Andra Kammaren, N:o 195

Motion 1893:195 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 195.

1

N:o 195.

Af herr T. W. Forsell, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
vissa grunder vid utarbetande af ny bevillningslagstiftning.

Uti statsrådsprotokollet för den 14 dennes rörande inkomstberäkningen,
sidan 16, angifves såsom ny inkomstkälla, att genom nådiga
kungörelsen af den 2 december förlidet år bevillningen för jordbruksfastighet
blifvit höjd från 3 till 6 öre för fulla ett hundra kronor af

taxeringsvärdet, och berörda nådiga kungörelse stadgar uti § 1.--

-----Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med sex öre för hvarje fulla ett hundra
kronor —-----af uppskattningsvärdet.

Häraf ledes allmänheten lätt till den uppfattning, att jordbruksfastigheterna
äro, såsom fastigheter betraktade, högre beskattade än
andra fastigheter, för hvilka bevillning utgår med endast 5 öre för
hvarje fulla ett hundra kronor af taxeringsvärdet.

Detta är emellertid ingalunda förhållandet, ty öde öret representerar
den skatt, som egaren af jordbruksfastighet skall utgöra för jordbruksnäringen,
såsom näring, hvilken i sig innefattar produkten af jordbruksnäringsidkarens
eget arbete och det för näringens bedrifvande
nödiga rörelsekapital.

Ehuru jag ingalunda gillar den princip, hvarefter denna inkomstskatt
nu skall uttagas och ej heller nu vill yttra mig om lämpligheten
eller olämpligheten af den ena eller andra skatteprincipen för uttagande af
inkomstbevillning af nyssnämnda näring, anser jag likväl, att hvilken princip
som än härför fastslås, skattelagarne, på grund af hvilka antagna principer
Bikt. till Rilcsd. Prot. 1893. 1 Sami, 2Afd. 2 Band. 31 Höft. (N:isl95—203). 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 195.

skola tilllämpas, böra så affattas, att de skattskyldige kunna sjelfva
bedöma, hvarför de erlägga dem påförda skattebelopp, och icke, som
nu kommer att ske, så länge ofvan angifna lagrum eger bestånd, skattefaktorer
af sådan betydelse som jordbruksnäringen och dess rörelsekapital
må undangömmas bland jordbruksfastighetsbevillningen.

Med stöd af hvad jag nu anfört får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte besluta aflåta skrifvelse till
Kong!. Maj:t med begäran, att — vid utarbetande af de
nya skattelagarna, hvilken skatteprincip som än kommer
att fastslås för uttagande af bevillning för jordbruksnäringen
— berörda lagar måtte om möjligt så
affattas, att de tydligt angifva, särskilt den bevillning,
som skall utgöras för jordbruksfastighet och särskilt
den bevillning, som skall utgöras för inkomst af jordbruksnäringen.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 28 januari 1893.

T. W. Forsell.