Motioner i Andra Kammaren, N:o 195

Motion 1892:195 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 195.

1

■ ■ >;i,!ii» i;! i.w.'' ;r,..;,r ,r<* ;ro.>

i} ''tf] . I a »o *v?rf »j y • f; ] rf i; i T C* ?>iT I r • ;* •;

• f • _ •. - ’ 5 *. . f

y • t. \ * * {* * • ; onir ifUirii» <;

''c i: 0 ■ • H T;)*; ^i'' 1

N:o 195.

i i " M • i '' '' 5 JJ J '' r T. L; ; i : c.. i> >.•!*..* ‘ 1 ''■ 1 ■ '' ■ < s • i. T f'' •

Af herr Elis Nilson, om ändring i det af Kongl. Maj:t uti

proposition n:o 38 föreslagna sätt för ordnande af en

1 /* >{. ‘ j

förbättrad post- och personförbindelse mellan Sverige och
kontinenten.

Litet hvar instämmer helt visst till fullo i det uttalande i den
nådiga propositionen n:o 38 till innevarande Riksdag om ordnandet af
en förbättrad post- och personförbindelse mellan Sverige och kontinenten,
der vigten och behofvet af en ny utfartsväg för denna förbindelse
framhäfves. Hittills hafva vi, och det allt för länge, under största
delen af åren varit hänvisade till Danmark, öfver hvilket land vår förbindelse
med utlandet så godt som uteslutande gått. Härom hade
varit föga att säga, om ej annan mera sjelfständigt svensk led kunnat
uppletas och ordnas, och om danskarne vetat att förena för oss svenskar
beqväma anordningar med den fördel de af denna transitotrafik
draga. Talrika anmärkningar hafva nu emellertid försports öfver den
brist på tillmötesgående mot oss, som från dansk sida yppats, under
det man trott sig märka, att danskarne, för hvilka transiteringen af
passagerare, post och gods till och från Sverige likväl är af största
betydelse, långt ifrån att inrätta allt för oss på bästa sätt, försvårat
transiteringen genom, som det förefaller, onödiga uppehåll och omlastningar
i Köpenhamn och på flera andra ställen i Danmark. Hvar man
har att söka orsaken till detta missförhållande, är ej godt att säga;

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 47 Käft. (N:is 195, 196.) 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 195.

ensamt lios Danmark ligger den ej, utan torde den svenska myndighet,
som å vår sida i dessa fall ledt underliandlingarne och äfven för dessas
resultat fått uppbära en mängd förebråelser, hafva en ej ringa del
deri. Härmed vare huru som helst; danskarne hafva sett sitt tillvägagående
krönt med framgång och begagnat sig af den svenska medgörligheten.
Redan för 20 å 25 år sedan uppgick vår import från
Danmark till ett värde af nära 30 millioner kronor, eller omkring 20
procent af landets hela införsel, och denna import hade för 10 år sedan
stigit till 50 millioner kronor. Af denna summa belöpte sig 30 millioner
kronor på sådana varor som väfnader af ull, bomull och silke,
kaffe och socker, hudar och skinn, jern och stål, amerikanskt fläsk,
fisk, tobak m. m., hvilka Danmark inför från Tyskland, och hvilka vi
sålunda köpt i andra hand, endast från detta senare land räknadt, i
stället för att med tillhjelp af en sjelfständigt svensk förbindelse taga
dem direkt derifrån. Den handelsvinst, danskarne endast på dessa
mellanaffärer gjort, torde stiga till den nätta summan af minst 2 å 3
millioner kronor om året, tillräckligt mycket att, om energi och företagsamhet
uppmuntrades, etablera både en och två kontinentallinier.

Men är man ense med Kongl. Maj:t om behofvet af en ny förbindelse,
lärer dock mången, ja helt visst de fleste, som utan förutfattade
meningar eller något slags tryck utifrån med oförvillad blick
få afgifva sitt votum, skilja sig från Kongl. Maj:ts uppfattning i fråga
om valet af den svenska hamn, hvarifrån den nya förbindelsen borde
utgå. Tydligt är, att man ej kan tänka sig annan utgångspunkt än
en hamn i södra Skåne, ty den nya förbindelsen pekar alldeles tydligt
på Berlin såsom den plats man i första hand vill träffa, under det man
äfven vill ställa så, att färden till Hamburg på samma led ej blir för
lång och svår.

Både ur post-, person- och godstrafikens synpunkt finnes ingen
ångbåtsled, som mera förtjenar ett kraftigt understöd äu en mellan
Skånes sydkust och Rugen. Tysklands betydande framgångar i de
sista stora krigen hafva gjort Berlin till en verldsstad, stadd i snabbare
utveckling än något annat europeiskt samhälle. Detta centrum
för en stor rörelse står genom snabba jernvägståg i direkt samfärdsel
med Europas vigtigaste delar, ej blott för att skaffa afsättning för
alstren af en högt och mångsidigt utvecklad industri, utan lika mycket
för att skaffa sig en stadig tillförsel af råvaror och födoämnen, af
hvilka staden är i stort behof och hvilka den, just derför att behofvet
är stort, är nödsakad att söka ganska långväga ifrån.

Väljes blott en god farled, derå fullkomligt regelbunden och

Motioner i Andra Kammaren, N:o 195.

3

oafbruten daglig trafik hela året om kan fortgå, finnas redan på förhand
alla förutsättningar gifna till skapande för oss af en stor och
lönande trafik, ej allenast post- och persontrafik, utan äfven trafik af
lättare och tyngre gods, grundad på två grannfolks ömsesidiga behof,
så väl produktions- som konsumtions-, en trafik, som derför ock från
första början borde kraftigt stödjas af de båda folken, för att så, rätt
startad, snart bära sig sjelf utan understöd af någondera staten. Här skulle
med ens, i främsta rummet för Skåne och södra Sverige, öppna sig en
i det stora hela ny och god marknad för jordbruksprodukter, en marknad
af större framtida betydelse än Englands af hela verlden eftersökta,
men ock för de transatlantiska länderna lättare tillgängliga.
Inom få år skulle efterfrågan på den nya marknaden blifva så stor,
att den droge till sig äfven mellersta Sveriges kött, smör, ost och fisk,
och dessa med flera produkter skulle hellre söka sig till Berlin än till
London, helst om våra statsbanor, till gagn för det hela och sig sjelfva,
så långt möjligt nedsatte frakten på lifsförnödenheter af alla slag och
på råvaror.

Att Kongl. Maj:t tänkt sig den nya förbindelsen så ordnad, att
den kunde möta både den mindre och större trafikens kraf, framgår
deraf, att Kongl. Maj:t infordrat kommerskollegii utlåtande, huruvida
kollegium ansåge linien kunna blifva af sådan betydelse för varuutbytet
med kontinenten, att den kunde förtjena att understödjas af
annat än postmedel. Kollegium förklarade anledning vara för handen,
att tillgång i sådant afseende bereddes af andra medel än postmedel,
under förutsättning dock, att de hamnar i Sverige och Tyskland, hvilka
komme att väljas till afgängsorter för ångbåtarna, vore i alla hänseenden
så beskaffade, att de lämpade sig för en mera omfattande godstrafik, dels
ock att sjelfva trafiken ordnades så, att den blefve tjenlig för ej blott ombesörjande
af post- och personbefordran, utan ock af godstransport. I
sistnämnda hänseende har kollegium särskildt framhållit, att den af
generalpost- och jernvägsstyrelserna ifrågasatta anordning af trafiken
under sommarmånaderna, enligt hvilken densamma skulle ombesörjas
af blott eu ångbåt, och uppehållet å ankomstorten i Tyskland inskränkas
till allenast omkring 3V2 timme, icke syntes tillfredsställande,
då ifrågavarande tid vore allt för knapp för att jemte aflemnande och
mottagande af post och passagerare samt resgods skulle kunna verkställas
någon mer omfattande lossning och lastning af fraktgods. Enligt
kollegii uppfattning erfordrades, hvilken linie än valdes, att trafiken
komme att hela året om uppehållas af två ångfartyg, alternerande i
hvardera rigtningen, så att på detta sätt tillräcklig lossnings- och last -

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 195.

ningstid kunde beredas. Den ökade utgift, härigenom skulle uppstå,
syntes kollegium ej vara af den betydelse, att för densamma trafiken
borde ordnas på ett sätt, som åtminstone för godstransporten blefve
otillfredsställande, helst om äfven andra medel än från postverket
skulle anlitas för förbindelsens uppehållande.

Jag bar velat till inledning anföra detta för att visa ändamålet
med den nya förbindelsen och den utsträckning densamma skulle erhålla.
Då Kongl. Maj:t det oaktadt nu ej föreslagit en förbindelse i så vidsträckt
mått, har det tvifvels utan skett för den större kostnads skull,
ett fullständigt ordnande genast från början skulle medföra. Det lider
dock ej det ringaste tvifvel, att icke Kongl. Maj:t haft detta stora mål för
ögonen, ehuru man nu stannat vid det mindre, post- och passageraretrafikens
ordnande, för att sedan låta godstrafiken följa efter, hvilket
den ock ofelbart gör. Under sådana förhållanden måste man dock,
synes mig, välja på svensk sida en hamn, så qvalificerad, att den kan
upptaga äfven den tyngre trafiken. Och grundvilkoret härför måste således
blifva att välja en för sjötrafiken lämplig och ständigt tillgänglig hamn
med stort djup och lätt att under alla väder angöra.

Tyskland har utan tvekan gjort sitt val af hamn, Sassnitz, och
börjat vidtaga nödiga mått och steg för att göra hamnen och inloppet
dit fullt lämpliga äfven för en storartad trafik. Sverige står nu i beredskap
att utse sin öfverfartsort, och tiden är äfven inne för att man
skall hinna till 1893 verkställa de arbeten och nybyggnader, omständigheterna
kunde göra af nöden. Vid valet af någon af de enda tre
hamnar, som kunna ifrågakomma, eller Malmö, Ystad och Trelleborg,
har Tyskland hjelpt oss ett stycke på väg, då dess poststyrelse kraftigt
satt sig mot linien Malmö—Warnemunde och derjemte förklarat, det
ingen utsigt förefinnes att från tysk sida erhålla nödigt bidrag till
sjöpostfarten, om ej Sassnitz väljes till utgångspunkt i Tyskland.
Äfven om således ej ishinder och den långa sjövägen omöjliggjorde
antagandet af Malmö, skulle ett försök i den vägen stranda på denna
Tysklands bestämda hållning.

Återstå således blott Ystad och Trelleborg att välja emellan,
och har Kongl. Maj:t, som framgår af den nämnda kongl. propositionen
n:o 38, för Riksdagen föreslagit Trelleborg till svensk utgångspunkt
för den nya sjöpostfarten.

Om Trelleborgs lämplighet i detta afseende synas dock meningarna
vara mycket delade och, hvad värre är, hos dem, som i första
hand förordat denna plats, vacklande. Hvad som för Kongl. Maj:t
synes varit bestämmande, är komiterades utlåtande, som har till sin

Motioner i Andra Kammaren, N:o 195. 5

auktoritet lotsstyrelsen, hvilken åter i sin tur stöder sig på lotskaptenens
i distriktet om de båda hamnarne afgifna förklaring. Uti denna yttrar
han på ett ställe om lättheten att angöra de båda hamnarne och om
tryggheten uti dem följande:

»Då man under sjövind med storm närmar sig Trelleborg, finner
man redan på ett afstånd af 2—3 engelska mil, att sjögången börjar
minskas. Under fortsatt gång kommer man in i den genom det 0,5 minut
breda landgrundet uppmuddrade infartsrännan, der sjögången ytterligare
aftager, och slutligen anländer man till sjelfva hamnen, der vattnet
till följd af det skyddande landgrundet är jemförelsevis lugnt och stilla.

Närmar man sig deremot under liknande förhållande Ystad, befinnes
sjön blifva ytterligare krabb och våldsam i närheten af de yttre
grunden eller cirka 1 minut utanför hamnen och fortsätter sålunda till
sjelfva hamninloppet, der djupet ännu är 5—6 meter. Som en följd
af det stora djupet utanför hamnen är äfven vattnet inuti hamnen
mycket oroligt och frestar hårdt förtöjningar och frihult.

Att sjögången å redden utanför Trelleborg i allmänhet är mindre
våldsam än utanför Ystad, torde bevisas bäst deraf, att ett fartyg till
ankars utanför Trelleborg kan rida ut en hård storm under sjövind,
hvilket deremot ej är möjligt utanför Ystad.»

Utom den skarpa kritik, som i två broschyrer, hvilka jag anhåller
få närsluta, göres mot lotskaptenens ofvanstående påståenden just angående
navigeringen utanför och angörandet af de båda hamnarne
samt tillståndet uti dem; utom vidare de anläggningar, som talrikt och
ofta framlagts mot talet om, att vattnet i Ystads hamn nu skulle vara
så oroligt; utom slutligen att lotskaptenens förmenande, att Ystads
hamn skulle viss och längre tid än Trelleborgs varit af is stängd
1880—1881, visats genom Ystads hamnjournal, som upptager fartyg inoch
utklarerade under nämnda tid, då hamnen skulle varit otillgänglig,
vara ej med sanningen öfverensstämmande—förtjenar följande anföras
såsom en illustration till lotskaptenens intyg och till jemförelsen mellan
de båda hamnarne i fråga om deras lämplighet att kunna upptaga i
första hand den tillämnade post- och passageraretrafiken och sedan den
tyngre godstrafiken.

Just under ofvan af lotskaptenen nämnda förhållanden flydde
den 11 augusti en från Öresund kommande handelsflotta af omkring
50 seglande fartyg af olika storlek att söka skydd under växande sydvestlig
storm. Sedan dessa fartyg vid full dager passerat Falsterbo
fyrskepp, skulle de klart nog sökt Trelleborgs närmare belägna hamn
och redd, om denna vore sd mycket lättare och tryggare att angöra än

6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 195

Ystads, som ofvanstående intyg säger. Ty Östersjöns skeppare, som nog
känna farvatten och hamnar, skulle minsann ej i storm gå förbi en
säker och god redd och hamn samt i onödan fortsätta sin vådliga färd
för att nå en sex mil längre bort belägen efter lotskaptenens förklaring
under slika förhållanden ytterst farlig hamn med svårt inlopp. Enligt
uppgift af de båda städernas hamnkaptener sökte den dagen åtta fartyg
Trelleborgs närbelägna hamn, under det att fyratio ströko förbi densamma
och anlöpte Ystads. Af dessa sistnämnda hafva 31 undertecknat
ett till Kongl. Maj:t ingifvet intyg, som man först blef betänkt att
begära, sedan ett tiotal af fartygen redan lemna! Ystad.

Jag har med afsigt dröjt något längre vid frågan om angöringen
af de båda hamnarne, då denna är af största vigt för en regelbunden
och trygg förbindelse, och dervid stält lotskaptenens intyg under en
närmare och skarpare belysning, då detta som sagdt synes utgöra hörnstenen
för det vänliga omdömet om Trelleborgs hamn och det afvoga
om Ystads. Till lättheten att angöra en hamn hör naturligtvis ock dess
egenskap att. så litet som möjligt besväras af ishinder, ty utan detta
kan man ej lita på att en trafik blir regelbunden. I detta fall öfverensstämma
alla intyg, utom lotskaptenens deruti, att Ystads hamn eger
stort företräde framför Trelleborgs, och, hvad det senare intyget beträffar,
har jag redan ofvan visat hvad vigt det kan fordra, att man fäster dervid
just med afseende på ishindren.

Utom lätthet att angöras och isfrihet bär Ystads hamn en afgjord
fördel uti sitt konstanta djup. I Trelleborg kan deremot detta variera
högst betydligt, ända till en meter, och det lägre vattenståndet, som
vanligen räcker en eller par timmar, har dock visat sig kunna fortfara
ända till ett hälft dygn. Under ett så lågt vattenstånd skulle de nya
postångarne, huru de än konstruerats, nödgas ligga och vänta, och någon
möjlighet att landsatta post och passagerare funnes ej, utan finge de
afvakta vattnets stigande för att se sin resa fördröjd ett dygn, eller
ock måste baten söka Ystads hamn. Eget no g har ock Trelleborg,
såsom mottagare af den nya trafiken, alldeles fördömts så väl af konsul
Dieden i hans motion om subvention för linien Malmö—Warnemunde
som ock af kapten von der Lancken, hvilken mycket ifrar för samma
linie. Då desse, som äro båda lifligt besjälade af intresse för Malmö,
der man, som det tyckes, gerna ser, att en Malmö närbelägen hamn,
hellre än en fjermare, väljes till öfverfartsort, fälla en så skarp dom
om Trelleborg, borde detta väga något, ty för partiskhet bör man ej
under sådana omständigheter gerna kunna beskylla dem.

7

Motioner i Andra Kammaren, N:o 195.

Återstår mig nu blott att ytterligare nämna ett och annat, som
jag anser kunna anföras för Ystads antagande.

Som bekant förenade sig flere framstående ledamöter af Riksdagen
med ombud från Ystad till en deputation, som den 24 november förlidet
år begärde och erhöll audiens hos Hans Maj:t Konungen, dervid de
förde Ystads talan. Anledningen till detta steg var det allmänna missnöjet
med det sätt, hvarpå frågan om valet af svensk hamnplats förberedts
och utredts. Då de komiterade i stället för att lika noga och
sorgfälligt undersöka Ystads och Trelleborgs lämplighet, hvilket väl
sakens stora vigt fordrat, lemnade Ystad å sido och uteslutande framstälde
Trelleborgs hamn så fördelaktig som möjligt, funno deputerade
ej annan utväg öfrig än att i petition framlägga bevisen för Ystads
hamns företräden, och begärde de på grund af att Ystad förut negligerats
ny utredning af frågan. Deras anhållan beviljades, och saken hänsköts
ånyo till lotsstyrelsen, som redan samma dag afgaf sitt utlåtande, hvilket
är märkligt äfven derför att styrelsen nu, ehuru den fortfarande fasthåller
vid sitt förord för Trelleborg, dock ställer de båda platsernas
lämplighet i det allra närmaste lika. Och till samma slut kom ock
sjöministern i ett af honom afgifvet utlåtande, som af finansministern
begärts.

Petitionen remitterades ock till jernvägsstyrelsen. Samma blef
förhållandet här. Styrelsen hade föga mot valet af Ystad att anmärka,
men fasthåller vid Trelleborg, enär man dit kan längre sträcka begagna
stambanan. Utom genom nämnda ökade vänlighet mot Ystad
utmärkte sig styrelsens utlåtande för ett par andra afvikelser från förut
framstälda åsigter. Förut framhöll styrelsen emot valet af Ystad, att
jernvägen dit vore längst, men då Ystads statsfullmägtige förklarat sig
villiga att bygga en förkortningslinie Bjersjölagård—Hör, hvarigenom
våglängden till Ystad blir den kortaste, till och med 5 kilometer kortare
än vägen öfver Lund till Trelleborg, förklaras ej den härigenom frambragta
tidsbesparingen af någon synnerlig vigt. Liknande är förhållandet
med trafiken från Sveriges vestkust och Kristiania. Förut betonades,
att den nya förbindelsen borde inrättas med afseende fäst äfven
på denna trafik; nu förklarar styrelsen, att denna trafik alltjemt har
sin naturliga utfartsväg öfver Helsingborg och Danmark.

Som sammanfattning af hvad jag här haft äran anföra, torde
framgå, att skälen för valet af Trelleborgs hamn äro mer än svaga
och framstå så mycket mera som sådana, då de styrelser, som uttalat
sig till Trelleborgs förmån, visat sig vacklande och föga bestämda i
sina omdömen. Trelleborgs hamn består för öfrigt blott af ett i hafvet

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 195.

utlagdt, oorduadt, litet emellan rasande stenhag, som visserligen omfattar
en stor areal, men af hvilken dock den fördjupade delen endast
utgör en något vidgad fortsättning af den allt för smala inseglingsrännan
från hafvet. Då man fäster sig vid kostnaden, är det till nackdel
för Trelleborg en betänklig sak, fast af stor vigt, att man ej pröfvat,
hvad der finnes eller saknas för trafikens fulla ordnande, och hvad särskildt
staten och särskildt staden har att bekosta, samt om den senare mägtar
åstadkomma detta. Kostnadsförslag borde väl af sakkunnige män uppgjorts
häröfver, då staden saknar allt, som hör till resandes beqvämlighet
och till en dylik trafiks ordnande, och staden borde nöjaktigt
förbundit sig att under statens kontroll före trafikens öppnande verkställa
samtliga de nödiga funna arbetena, och detta enligt laga kraftvunnet,
af stadsfullmägtige fattadt beslut.

På grund af hvad jag ofvan anfört kan jag ej finna, att valet af
Trelleborg till öfverfartsort. är lyckligt, helst här föreligger en fråga
af stor vigt för landet.

Jag får derför,

dä den enda qvarstående anmärkningen mot Ystads hamn, eller
dess svårighet att angöras, fullständigt jäfvats af den mängd intyg om
motsatsen, som afgifvits af sjökaptener, de der längre eller kortare tid,
ända till 30 år, så väl vinter som sommar under alla väder anlöpt densamma,
till hvilka intyg sluter sig ett utlåtande från skeppsbefälhafvareföreningen
i Abo, hvilken anses såsom en af de förnämsta i sitt fack
i Europa;

då Ystads hamn är betydligt djupare, i följd hvaraf den erbjuder
tillfälle för obehindrad posttrafik och i förbindelse med denna stor
godstrafik, hvarigenom subvention så småningom blefve obehöflig;

då infarten till Ystads hamn är likasom dess inlopp mycket
bredare och djupare än Trelleborgs, hvarför hamnen ock är långt tillgängligare; dä

i Ystad finnas alla nödiga förutsättningar i byggnadsväg för
den blifvande trafiken fullt färdiga, såsom reparationsverkstad, slip för
större fartyg, fullständiga och efter europeisk måttstock tillfredsställande
tull-, post- och telegrafhus, byggnader för passagerarnes mottagande,
för gods- och varubehandling, alla väl belägna i landstigningsplatsens
omedelbara närhet, hamnspår, goda hotell m. in.;

då något inköp af enskild bana efter mitt förmenande ej är af
nöden, men en öfverenskommelse med Ystad—Eslöfs—banan blir lika
lätt som med Lund—Trelleborgs eller Malmö—Trelleborgs;

Motioner i Andra Kammaren, N:o 195.

9

då således Ystad kan användas och genast tagas i anspråk utan
det ringaste bidrag från statens sida;

dä våglängden öfver Ystad blir den kortaste, samt
då Ystads hamn slutligen ej i mannaminne varit stängd af is,
som ej tidsenliga båtar kunnat genomgå, hvarför den lofvar bäst för en
regelbunden trafik, som här är hufvudsak,
härmed vördsamt föreslå,

att det belopp, som af Kongl. Maj:t i nådig proposition
n:o 38 föreslagits skola utgå af postmedel
för inrättande af en regulier postförbindelse mellan
Trelleborg och Sassnitz, måtte i stället användas till
subvention åt enskildt bolag för bedrifvande af regulier
post-, gods- och passageraretrafik hela året om mellan
Ystad och Sassnitz, under förutsättning att den andra
hälften af subventionen anvisas från tysk sida.

Anhålles att denna motion måtte hänvisas till statsutskottet.

Stockholm den 30 mars 1892.

Elis Nilson.

Bill. till Riksd. Prot. 1992.

1 Sami.

2 Afd.

2 Band. 47 Höft.

2