Motioner i Andra Kammaren, N:o 193

Motion 1892:193 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 193.

1

No 193.

Af herr A. V. Ljungman, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utredning och förslag i syfte af förbättrad
anordning af administrationen utaf rikets sötvattensoch
öster sjöfisken.

Under särskilt de senast förflutna femton åren har hos dem, hvilka i
vårt land egna sig åt fiskerinäringens utöfning, funnits en ganska allmän
önskan efter eu ändamålsenligare och kraftigare omvårdnad om denna näring
från det allmännas sida, än den som hittills faktiskt kommit densamma till
del. Denna önskan har äfven framförts till och behjertats af Riksdagen,
som aflåtit skrivelser till Kongl. Maj:t med anhållan om nödiga åtgärders
vidtagande åren 1878 och 1890 samt höjt reservationsanslaget till »fiskerinäringens
understöd» år 1889 från 17,600 kronor till 42,000 kronor eller
med 24,400 kronor, samtidigt med att aflöningen åt fiskeriintendenten öfverfördes
från nämnda anslag till anslagstiteln »landtbruksstyrelsen».

Den administration för rikets sötvattens- och öster sjöfisken, som sistnämnda
år anordnades vid inrättandet af landtbruksstyrelsen, är emellertid,
såsom äfven i tidningspressen kraftigt framhållits, »så ytterst otillfredsställande
och principvidrig till sin organisation, att det icke ligger inom möjlighetens
område att ens tänka ut något i den vägen sämre. Den är naturligen
ock i det närmaste enastående i sitt slag och så fullständigt stridande
mot allt hvad eljest anses oundgängligt för en god administration i allmänhet
och en dugande administration af näringslifvet i all synnerhet, som någonsin
en offentlig institution i ett konstitutionelt land kan vara det. En tillfredsställande
så kallad administration af näringslifvet anses nemligen nuBih.
till Riksd. Prof. 1892. 1 Sand, 2 Afd. 2 Band, 46 Höft. (N:is 193—194) 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 193.

mera allestädes så enstämmigt böra ske genom, i väsentlig mån åtminstone,
på sjelf styrelsegrundsatsen hvilande inrättningar, att det är rent af förvånande,
att man, på sätt som skett, kunnat få fram något dylikt som den
under landtbruksstyrelsen hörande fiskeriadministrationen. I spetsen för
denna står nemligen såsom »chef» fiskeriinspektören, hvilken, tvärt emot
hvad eljest inom corpser och stater är fallet, icke är förtroendeembetsman
utan oafsättlig, under det att hans underordnade fiskeriassistenter deremot
äro afsättlige förtroendetjenstemän. »En-per sons-systemet», ehuru allmänt
förkastadt i fråga om näringarnas så kallade administration, är sålunda här
genomfördt i den mest afskräckande form.»

Fiskeriinspektören i landtbruksstyrelsen eger vidare att sjelf eller genom
någon af sina underordnade assistenter taga initiativ till särskilda fiskestadgars
stiftande, afgifver utlåtanden till länsstyrelserna öfver förslag till dylika
stadgar, innan de må af länsstyrelserna fastställas, samt bereder, föredrager
och, i händelse af förfall för öfverdirektören, till och med afgör till landtbruksstyrelsen
hänvisade fiskerimål, hvarförutom han såsom föredragande för
fiskeriärenden inom samma styrelse till följd af sakens natur tydligen blifver
den vid dessa ärendens afgörande i regeln bestämmande. Samme embetsman
får sålunda i flei’e instauser handlägga samma ärende, hvilket ju allmänt
anses vara »stridande mot andan i vår lagstiftning», ett förhållande
som vinner ökad betydelse, då man ihågkoramer, att lagstiftningen för sötvattens-
och östersjöfiskena är i öfvervägande grad »prohibitiv», och att
åtgärderna för samma fiskens upphjelpande hittills hufvudsakligast gått ut
på att reglera och inskränka fiskets utöfning genom förbud. .Detta är
emellertid en form för den offentliga verksamheten till fiskerinäringens främjande,
hvars anlitande kräfver den allra största omsorgsfullhet och grannlagenhet,
på det att ingens lagliga rätt må trädas för nära och ingen inskränkning
ske uti niiringsutöfningen, som icke af vården om enskildes
fiskerättighet eller näringens bästa oundgängligen påkallas. Iakttages ej
detta, och erbjuder ej den befintliga fiskeriadministrationen största möjliga
garantier mot misstag och missbruk vid användningen af förbud såsom
medel till fiskets upphjelpande, då kunna rättskränkningar svårligen undvikas
och då blifva de fiskeberättigade lätt utsatta för ett förderfligt godtycke,
gent emot hvilket de i verkligheten stå nästan rättslöse. Dylika
garantier stå dock, såsom äfven under de senaste åren kraftigt framhållits,
icke att vinna, då fiskeriadministrationen för mycket centraliserats i en
persons händer, utan måste eftersträfvas genom en klok decentralisation
och lokalisering af samma administration.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 193.

3

Den under landtbrnksstyrelsen förlagda fiskeriadministrationen motsvarar,
till följd af felaktig anordning, icke de anspråk, fiskeriidkarne med
rätta ega ställa på densamma, och den förmår af samma skäl icke heller
att tillhandagå Kongl. Maj:t vare sig med tillfredsställande utredningar af
för utlåtandes afgifvande emottagna mål eller med de för fiskerinäringens
främjande oumbärliga förslagen till nödiga åtgärders vidtagande, hvarför
den ock bör snarast möjligt ersättas med en mer tidsenligt organiserad
institution.

Då nu medel för åvägabringandet af en förbättrad offentlig omvårdnad
om fiskerinäringen år 1889 af Riksdagen beviljats, och då hafsfisket vid
rikets vestkust, hvars administration, till följd af sin från sötvattens- och
östersjöfiskena väsentligen afvikande samt med sjöfart, handel och industri
mera öfverensstämmande beskaffenhet, helt rigtigt förlagts under kommerskollegium,
föranledt till och för närvarande är föremål för en utredning
med syfte att erhålla ett tillfredsställande förslag till en möjligast god
anordning af dess administration; så synes tidpunkten vara särskildt läglig
för, att Kongl. Maj:t samtidigt äfven företager frågan om anordnandet af
en tidsenlig administration för sötvattens- och östersjöfiskena till behandling;
och får jag fördenskull med hänvisning till de offentliga handlingar, rörande
svenska fiskerinäringens administration, jag af trycket utgifvit och låtit i
kammaren utdela, härmedelst hemställa,

att kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen
måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t låta, efter föregången saklig utredning,
utarbeta och derefter till Riksdagens granskning och
godkännande öfverlemna förslag till förbättrad anordning
af administrationen utaf rikets sötvattens- och östersjöfisken.

Stockholm den 26 mars 1892.

Axel Vilh. jungman.