Motioner i Andra Kammaren, N:o 192

Motion 1890:192 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 192.

1

tf:o 192.

Af herr J. Johnsson i Thor sberg, om höjning i anslaget till
inqvartering skostnader m. m.

Vid sistlidne Riksdag tillät jag mig att i motion (n:o 26) fästa
uppmärksamheten på det missförhållandet, som efter min uppfattning är rådande
i afseende å inqvartering af tågande trupper, och ehuru denna framställning
ej vann bifall, har jag ansett mig böra ytterligare påkalla pröfning
af frågan, enär de skäl, som tala för eu förändring, qvarstå med oförminskad
styrka.

I underdånig skrifvelse den 20 juli 1815 hafva riksens stände till
Kongl Maj:t hemstält, att Eongl. Maj:t måtte vidtaga den författning, hvarigenom
inqvarteringsgifvare måtte varda fullt ersatte för det underhåll de
lemna inqvarterad trupp, och hade, med anledning häraf, i kongl. förordningen
den 27 augusti 1816 stadgats, att det underhåll, som af inqvarteringsgifvaren
lemnas till inqvarterad trupp, skall efter angifna grunder
ersättas, samt, vid förnyad framställning från riksens ständer om ytterligare
lindring i inqvarteringstungan, har omförmälda ersättningsgrund genom
kongl. förordningen den 17 juli 1858 blifvit i vissa delar ändrad. Men
denna lindring och ersättning gäller endast det underhåll, som inqvarteringsgifvaren
lemmar, icke sjelfva inqvarteringen, som de inqvarteringsskyldige
utan någon ersättning få utgöra. Att de besvär, eu del hemmansegare
härigenom få vidkännas, icke äro obetydliga, lärer lätt inses, enär ofta ett
Bih. till Rilcsd. Prof. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 29 Häft. i

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 192.

större antal manskap förlägges å en gård, och inqvarteringsgifvaren nödgas
vidtaga omfattande åtgärder för manskapets herbergerande. De skäl, som
riksens ständer ansett giltiga för ersättning för det underhåll, som inqvarteringsgifvaren
lemnar, gäller i än högre grad för inqvarteringen och förringas
ej deraf, att jemförelsevis ett fåtal för inqvartering lämpligt belägna
hemman och gårdar drabbas af detta besvär.

Den åsigt är således af Kongl. Maj:t och riksens ständer erkänd, att
full ersättning bör inqvarteringsgifvaren lemnas, och lärer denna grundsats
fortfarande ega giltighet.

På grund häraf och med åberopande af de skäl, som i omförmälda
min motion anförts, får jag vördsamt hemställa att Riksdagen må besluta:

att, vid inqvartering af tågande trupper, ersättning
till inqvarteringsgifvaren utgår med 1 krona för befäl
och vederlikar, 70 öre för underbefäl och 35 öre för
manskap, allt per natt, samt att denna ersättning från
och med 1891 års ingång utgår af det anslag, från
livilket truppens öfriga marschkostnader bestridas; samt
att anslaget för indelta armén och beväringens vapenöfningar
för år 1891 höjes med det mot inqvarteringskostnaden
svarande belopp, eller 13,000 kronor för det
förra och 12,000 kronor för det senare.

Skulle Riksdagen anse frågan sakna erforderlig utredning i afseende
å det belopp, som kan anses böra för inqvarteringen utgå, vågar jag alternativt
yrka,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
att Kongl. Maj:t täckes utreda storleken af den ersättning,
som bör tilläggas inqvarteringsgifvare vid inqvartering
af tågande trupper, samt för Riksdagen derom
framlägga förslag.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 27 januari 1890.

J. Johnsson.