Motioner i Andra Kammaren, N:o 188

Motion 1896:188 Andra kammaren

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 188.

N:o 188.

Af‘ herr ''N. JoilSSOn i Gammalstorp in. ti., om tull ä potatis.

1 Då import af potatis ifrån utlandet årligen förekommer, anse vi
det nödvändigt att å denna artikel åsättes en skyddstull som i möjligaste
mån förhindrar detta missförhållande.

Särskildt för jordbruket i vissa trakter af landet har den utländska
konkurrensen å potatismarknaden känts betungande, och sedan sistlidet
års Riksdag betydligt höjt tullsatserna å spanraål och mjöl m. m. skulle
det vara en orättvisa i synnerhet emot de trakter af landet, der till följd
af jordens magra och dåliga beskaffenhet potatisodling i större skala
bedrifves och utgör jordbrukets förnämsta inkomstkälla, derest ej tull
äfven åsättes potatis. Då dertill kommer, att potatis odlas här hemma
i för landets behof fullt tillräcklig mängd, kan svårligen något verkligt
Bkäl förebringas mot att en lämplig tullsats å nyo åsättes denna
artikel.

På grund häraf tillåta vi oss föreslå,

att Riksdagen behagade åsätta en tullsats å potatis
äfven , krossad . eller rifven af 1 krona pr 100
kilogram.

Stockholm den 28 januari 1896.

Nils Jönsson. C. F. Petersson. Olof Persson,

Killebäckstorp.

Magnus Andersson Oskar Erickson. C. J. Jakobson.

i Löfhult.

15

Motioner i Andra Kammaren, N:o 189.

Sv. Arnoldsson.	Aug. Peterson.	Jan Eliasson.
L. P. Mallmin.	Pehr Pehrsson	Anders Olsson,
	i Norrsund.	Tyllered.
Joll. Sjöberg.	W. Bengtsson.	P. Pehr son.
	Ilftradsköp.
	N:o 189.

Af herr N. Jönsson i Gammalstorp, om nedsättning af tullen
å kaffe.

I den mån, som skyddssystemet utvecklats, hafva naturligen frihandelsperiodens
s. k. finanstullar blifvit allt mer otidsenliga. Deras
syfte var att bereda staten behöfliga inkomster, och normen för väljandé
af de artiklar, som skulle tullbeläggas, var en helt annan än fallet är
med de verkliga skyddstullarna. Man tog då den artikel, som på samma
gång tålde en tullbeskattning och derjemte rönte så stor förbrukning,
att en tullsats derå inbragte större summor åt statsverket. Vid åsättande
af skyddstullar går man deremot ut från att endast sådana artiklar
böra tullbeläggas, hvilkas producerande äro för landet naturliga
näringar, eller hvilkas tillverkning kan uppammas under hägnet af ett
väl afvägdt skydd.

Skyddstullarna afse alltså icke i främsta rummet att bereda staten
ökade inkomster. Men i enlighet med förhållandenas natur medföra de
äfven denna fördel och det tills vidare i en grad, som gjort statens
finanser mycket lysande. Vårt skyddssystem torde då stå på den punkt,
att en reformering kan och bör ske af sådana s. k. finanstullar, genom
hvilka väl inkomster beredas statsverket, men hvilka äro åsätta
sådana artiklar, som ej kunna inom landet produceras, hvarigenom
dessa tullar icke heller i ringaste mån verka skyddande för svensk
näring.