Motioner i Andra Kammaren, N:o 185

Motion 1896:185 Andra kammaren

16

Motioner i Andra Kammaren, N:o 185.

afsevärd grad förorsaka närboende obehag och pina,
hundens egare eller vårdare kan härför ställas till
ansvar.

Stockholm den 28 januari 1896.

V. Vahlin.

N:o 185.

Af herr J. Bengtsson i Gullåkra in. fl., angående anslag för
inrättande af en e. o. professur i oftalmiatrik vid universitetet
i Lund.

Om ett universitet skall kunna bibehålla och utveckla sin en gång
intagna goda ställning, fordras det också ett tillräckligt antal lärare för
arbetets behöriga fördelning. Lunds universitet eger emellertid för närvarande
blott en ordinarie professur och en adjunktur i de af gammalt
såsom kirurgiska betecknade vetenskapsområdena, innefattande, förutom
kirurgi i modern bemärkelse, oftalmiatrik, gynekologi och obstetrik.
Vid inträffande ledighet skall enligt sista staten adjunkturen förändras
till en e. o. professur i gynekologi och obstetrik och den ordinarie
professuren omfatta kirurgi och oftalmiatrik. Härigenom får hvardera
professorn att svara för endast två discipliner i stället för nu fyra, men
äfven detta är nu för tiden för mycket och kan icke tillfredsställande
realiseras. Visserligen är för närvarande det lyckliga förhållandet rådande,
att den kirurgiska adjunkten doktor Löwegren på fakultetens
underdåniga hemställan blifvit utnämnd till e. o. professor i oftalmiatrik
och att omständigheterna hittills medgifvit, att han kunnat hufvudsakligen
deråt egna! sig. Men dessa förhållanden rubbas åter igen, när
professor Ask, som redan är pensionsmessig, lemnar sin plats, och med

17

Motioner i Andra Kammaren, N:o 185.

professor Löwegrens afgång skulle universitetet definitivt förlora sin
specielle målsman för oftalmiatriken, för så vidt icke den åsyftade platsen
dessförinnan vore vunnen.

Genom professor Löwegrens framstående såväl vetenskapliga som
praktiska verksamhet har den oftalmologiska kliniken vid Lunds sjukhus
vunnit ryktbarhet icke blott i Skåne, utan äfven i angränsande
provinser, från hvilka trakter ett stort antal patienter der funnit hjelp.
Det vore för visso till stor skada både för universitetet och de närmaste
landskapens befolkning, om de nämnda lyckliga förhållandena, som efter
hand skapats och rotfästats, skulle rubbas och tillintetgöras; och det
vore i sanning icke obilligt, om professor Löwegren komme i åtnjutande
icke blott af e. o. professors namn utan äfven lön.

I närvarande stund, då ingen kan vara okunnig om de utomordentliga
välgerningar, den vetenskapliga forskningen bragt menskligheten
bland annat derigenom, att särskilt de kirurgiska disciplinerna vunnit
en förut icke anad säkerhet och framgång i sin praktiska tillämpning,
bör det icke vara förbundet med synnerliga betänkligheter att anslå
medel till en oftalmologisk e. o. professur vid Lunds universitet, ty
man kan vai;a viss på, att full valuta derför skall erhållas redan i lindradt
lidande och bevarad arbetsduglighet hos ett stort antal medmenniskor.
I sammanhang med den stora utvidgning af området för operativa
ingrepp, som egt rum derigenom, att ett stort antal fall, som förr
måste lemnas orörda, numera med framgång operativt behandlas, har
behofvet af arbetsfördelning allt mer tagit ut sin rätt. Det visar sig,
att den speciella oftalmologen efter hand allt mer kommit ifrån den
egentliga kirurgien och att kirurgen på samma sätt snart drager sig
tillbaka från oftalmiatriken; hvar och en af dem har nog att beställa
på sitt egentliga fält och förlorar så småningom fulla förtroligheten
med det andra, såsom helt naturligt är.

Derjemte har erfarenheten ådagalagt, att ögonsjukdomarna äro så
mångartade, att deras behandling fordrar så stor öfning och färdighet,
att endast den kan hoppas vinna full framgång på detta område, som
är i tillfälle att odeladt deråt egna sina krafter och sitt arbete. Gäller
nu detta om oftalmiatriken i allmänhet, så måste det än mera gälla om
läraren i denna disciplin; han måste nödvändigt vara specialist. Också
hafva väl nästan alla medicinska fakulteter och skolor numera erhållit
sjelfständiga lärareplatser i oftalmiatrik; i Sverige först karolinska institutet,
och nu senast Upsala universitet. Den enda medicinska fakultet
i norden, som ännu saknar en sådan lärareplats, är Lunds.

Bih. till Riktd. Prot. 1896. 1 Rami. 2 A/d. 2 Band. 39 Iliift.

O

18 Motioner i Andra Kammaren, Ko 186.

På nu anförda skäl våga undertecknade vördsamt föreslå,

det Riksdagen ville på ordinarie stat uppföra en
summa af 4,500 kronor, deraf 3,500 kronor lön och
1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, för inrättande
och upprätthållande af en e. o. professur i
oftalmiatrik vid Lunds universitet.

Stockholm den 28 januari 1896.

J. Bengtsson. Robert Eklundh. Jöns Andersson. M. Dalm.

N:o 186.

Af herr E. Hammarlund, angående ändring i kongl. förordningen
om kyrkostämma den 21 mars 1862 m. m.

Uti en vid dagens middagsplenum i Andra Kammaren väckt motion
föreslår herr L. Eklund, att inom rikets större städer kyrkostämmans
beslutanderätt i ekonomiska ärenden må, om sådant af henne beslutas,
öfverlåtas åt en särskild institution, benämnd kyrkofullmägtige.

Hvad angår bestämmandet af de utgifter, som röra folkskoleväsendet,
hyser jag den åsigten, att i de större städerna lämpligast stadsfullmägtige
borde taga hand härom. Derigenom skulle bland annat vinnas
den fördelen, att en och samma myndighet blefve ansvarig för stadens
hela budget.

I andra lands större städer är det vanligen just stadsfullmägtige,
som bestämma folkskolebudgeten. Vi behöfva icke gå längre än till
Köpenhamn och Kristiania för att finna en dylik anordning. I Köpenhamn
bestämmes folkskolebudgeten af »borgerrepresentationen», det vill
säga stadsfullmägtige, och i Kristiania af »kommunebestyrelsen», det
vill likaledes säga stadsfullmägtige.