Motioner i Andra Kammaren, N:o 183 (Motion 1893:183 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 183.

N:o 183.

Af herr C. T. Lind i Gemm, om godigörelse till åboen Carl Nilsson
i Berg för utgift, som han i egenskap af förmyndare
för aflidne arrendator^ af militiebostället Berg i Qville socken
omyndiga barn fått vidkännas såsom arrendeskilnad för
nämnda boställe.

Genom kontrakt med kong!. Bohusläns regementes boställsdirektion af
den 15 december 1871 erhöll sergeanten O. A. Lundqvist arrenderätten till
förra fänriksbostället Berg under tjugu år, räknade från den 13 mars 1873.

Sedan Lundqvist den 25 april 1874 med döden afgått, behöll hans
dödsbo, enka och minderåriga barn, arrenderätten af hemmanet till år 1879,
då enkan Lundqvist försattes i konkurs, i följd hvaraf hon blef urståndsatt
att längre bruka hemmanet, hvilket då öfvertogs af borgensmännen för den
återstående tid, de i borgen gått, eller till och med år 1882. Då Lundqvists
sterbhusdelegare icke kunde ställa ny borgen för arrendet, upplät Kongl.
Maj:ts och rikets kammarkollegium, genom kontrakt af den 24 augusti 1882,
hemmanet under Lundqvist återstående arrendetid till den 14 mars 1893 åt
annan person, men mot 481 kronors lägre arrende årligen, än det Lundqvist
förbundit sig betala.

Sedan vederbörande kronofogde, å tjenstens vägnar, hos Konungens
befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län begärt åläggande för enkan
Lundqvist och Carl Nilsson i Berg, den senare i egenskap af förmyndare
för Lundqvists barn, att godtgöra 1887 års skilnadsarrende för bostället med
481 kronor, blef förmyndaren, bemälde Carl Nilsson, genom Konungens befallningshafvandes
utslag af den 9 juni 1888, ålagd att krafvet med ränta
af myndlingarnes medel gälda, men då myndlingarne saknade tillgångar härtill,
yrkade bemälde kronofogde, genom stämning till vederbörlig domstol, att

Motioner i Andra Kammaren, N:o 183.

förmyndaren Carl Nilsson, som, genom uraktlåtenhet att söka urarfvagörelse
för sina myndlingar, sjelf måtte svara för myndiingarnes gäld eller arrendeskilnaden
för åren 1886—1887 och 1888 jemte derå löpande ränta. Häradsrätten
dömde bemälde Carl Nilsson, genom utslag den 28 april 1890, att
utgifva sagda arrendeskilnad med 1,394 kronor 90 öre jemte ränta, och
detta utslag har af så väl kongl. Göta hofrätt som Kongl. Maj:t, der Nilsson
sökt ändring, blifvit faststäldt.

I följd häraf har Carl Nilsson, enligt qvitto (tecknadt å Kongl. Maj:ts
dom af den 21 september 1892) utbetalt 1,796 kronor 53 öre.

Om bemälde Carl Nilsson, i egenskap af förmyndare för Lundqvists
barn, i enlighet med kongl. förordningen af den 18 september 1862, sökt
urarfvagörelse för sina myndlingar, hade han varit fri från detta kraf och
staten sålunda icke kommit att få denna inkomst.

Genom försummelse eller brist af kännedom om lagens föreskrift har
mannen i fråga häråt straffats, ty ofvannämnde utbetalning af 1,796 kronor
53 öre medtog nästan hela hans egendom, som bestod af en mindre hemmansdel
med lösörebo.

Af medlidsamhet för den enskilde, som af okunnighet förlorat sin
egendom, hvilken i detta fall till ofvannämnda belopp tillfallit statsverket,
är det som jag hos Riksdagen vördsamt hemställer,

att Riksdagen ville besluta att till Kongl. Maj:ts förfogande
bevilja 1,796 kronor 53 öre för att tillställas
åboen Carl Nilsson i Berg, att godtgöras honom i egenskap
af förmyndare för aflidne sergeanten 0. A. Lundqvists
barn för den af honom till statsverket utgifna arrendeskilnad
för åren 1886, 1887 och 1888 för militiebostället
Berg i Qville socken af Göteborgs och Bohus län.

De rättegångshandlingar, på grund af hvilka Carl Nilsson ådömts att
utgifva ifrågavarande arrendemedel, skola till vederbörande utskott aflemnas.

Stockholm den 27 januari 1893.

C. T. Lind.