Motioner i Andra Kammaren, N:o 182 (Motion 1896:182 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 182.

N:o 182.

Af herr A. P. Gustafsson, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
indragning under år 1897 eller något af de nästpåf''oljande
åren af regementsmötena för indelta armén in. m.

De ökade rustningsbördor för försvaret, vi likt andra nationer
årligen måste underkasta oss och hvarom den kongl. propositionen för
innevarande Riksdag lemnar ett ytterligare vittnesbörd, väcker ovedersägligen
tanken hos enhvar, om icke på något af de militära områdena
besparingar kunde göras, utan att någon inskränkning behöfde ske i
ordnandet af den bestämda härordningsplanen och de militära utrustningarna.

Visserligen synes det mig ganska vanskligt att midt under det som
rustningsifvern är som bäst i farten framkomma med förslag om inskränkning
eller indragning på ifrågavarande område, men då jag är
fast öfvertygad om att den indragning jag ärnar föreslå icke skall minska
krigsdugligheten af vår armé, men väl åstadkomma besparing af
penningar och minska bortslösandet af arbetskraft, vågar jag hoppas
att såväl Riksdagen som Kongl. Maj:t skall lemna sitt bifall till min
här nedan gjorda framställning.

Förliden sommars stora fältmanöver i Nerike lärer, enligt högt
stående fackmäns utsago — i motsats till förut framkomna påståenden
— lemna! bevis på att vår armé i fältöfning och vapnens bruk står
ganska högt; och då så är förhållandet, anser jag med allt skäl, att
icke någon som helst fara eller olägenhet skulle kunna uppstå, om de
årligen återkommande vapenöfningarne till någon del inskränktes. Det
kan icke falla mig in, att för närvarande tänka möjligheten af inskränkning
af do garnisonorades-, värnpligtiges-, rekryts- och bofälsmötesöf -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 182.

ningama, hvaremot de årliga regementsmötena för indelta armén och
med den likstälda corpser, med några års mellanrum och på lämpliga
tider, mycket väl kunde indragas, synnerligast som under de flesta år
en jemförelsevis obetydlig del af mötestiden användes för fälttjenst- och
skjutöfningar.

Om indragning af ifrågavarande öfningsmöten endast för en gång,
exempelvis nästa år, företoges, skulle derpå en rätt afsevärd besparing
göras, hvilken, om så pröfvas nödigt, kunde användas för andra trängande
militära behof, hvaraf under senare tider icke tyckes vara brist.
Att tala om den arbetskraft, vårt jordbruk och andra näringar beröfvas
genom att den gamla öfvade krigsmannen på mötesplatserna måste tillbringa
en god del af den bästa tiden af året för att repetera hvad han
såom en utanlexa inlärt, höfves icke; den saken talar för sig sjelf.

För att påvisa att det icke vore något enastående, om Riksdag och
Kongl. Maj:t välvilligt bifölle min här förut antydda framställning, torde
det tillåtas mig nämna, att för 1816 års beväringsklass förekom ingen
öfning, för 1817 och 1818 års beväringsklasser blef den då bestämda
öfningstiden inskränkt, 1868 instäldes regementsmötena, 1870 instäldes
andra klassens beväringsmanskaps vapenöfning och 1879 aflät Riksdagen
en skrifvelse till Kongl. Maj:t om öfningsmötenas inställande.

Af föregående synes, att såväl Kongl. Maj:t som Riksdagen flera
gånger tagit dylika frågor under allvarlig ompröfning och fattat beslut
i enlighet med mitt här angifna syftemål; alltså vågar jag härmed
vördsamt föreslå,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte
anhålla, att Kongl. Maj:t behagade föranstalta om indragning
af regementsmötena för indelta armén och
med den likstälda corpser under år 1897 eller något
af de närmast kommande åren.

Stockholm den 25 januari 1896.

A. P. Gustafsson.