Motioner i Andra Kammaren, N:o 182

Motion 1893:182 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 182.

4

N:o 182.

Af herr J. A. Johansson i Bastholmen, om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om ändring i lotsför ordningen, afseende
lotsning en längs bohuslänska kasten.

I • följd af de lifliga affärsförhållanden, hvilka under senare 10—15
åren efter hand uppstått och nu mera förefinnas inom bohuslänska skärgården
— hvaribland den för hvarje år allt mer tilltagande exporten till utlandet
af sillvaror och granit torde förtjena särskildt bemärkas — har sjöfartstrafiken
derstädes blifvit högst betydande, icke allenast direkt från bohuslänska
hamnar till utlandet, utan äfven längs hela bohuslänska kusten. Denna sist
anmärkta trafik, vid hvilken jag nu särskildt vill fästa uppmärksamheten, är
uppkallad till större delen genom de många salterier, som blifvit anlagda
derstädes och finnas spridda utefter den långsträckta kusten; och inträffar
det icke sällan, att ett fartyg kan hafva last att intaga vid ett större antal
af dessa salterier för en och samma resa, samt sålunda nödgas passera hela
skärgården tills full last erhållits.

Trafikförhållandena i bohuslänska skärgården äro på grund häraf helt
olika nu emot förr och betinga derför vissa förändringar i lotsförordningen.

Då det inrättades ett flertal smärre lotsstationer utefter kusten på cirka
1 å 2,5 sjömils afstånd från hvarandra, var syftemålet dermed från början
att vid vestliga stormar, då strömmen ofta sätter rätt ned mot land, kunna
med lots förse de talrika fartyg, hvilka under dylika förhållanden drefvos
mot bohuslänska kusten och der hotades med undergång. De såsom följd af
nämnda syftemål gifna och hittills gällande bestämmelserna, att lots ej egen
rätt att lotsa bortom närmaste lotsstation, hafva emellertid för den inomskärs
lifliga trafiken kommit att medföra så väl stora och onödiga kostnader som
dy1'' tidsutdrägt, med anledning af alla de täta lotsombytena — kostnader,
hvilka, utom den tid, som förspilles, kunna för ett enda fartyg uppgå till

Motioner i Andra Kammaren, N:o 182. 5

flera hundra kronor. Dessutom utsättas fartyg i nu framhållna trafik dels
för faran att icke erhålla lots, då sådant bäst behöfves, emedan lotsarne
kunna vara upptagna å annat håll, och dels för jemförelsevis höga lotsutgifter,
enär dessa för första milen af afståndet mellan de korta lotslederna
äro enligt taxan tre gånger så höga som för derpå följande.

Dessa stadganden hafva också helt naturligt blifvit så opraktiska, att
man endast undantagsvis kan betjena sig af kronolots, utan har man i stället
nödgats välja den utvägen att anställa s. k. »känd man» om bord. Då det
emellertid understundom kan vara tvifvelaktigt att påträffa en sådan man,
som är kompetent för det vigtiga uppdrag, åt honom anförtros, torde det
vara både för rederierna och lotsarne fördelaktigt och högst önskvärdt, att
en förändring härutinnan komme till stånd.

Med anledning af ofvan anförda omständigheter vågar jag för den skull
vördsamt hemställa,

det Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att sådan ändring i nu gällande lotsförordning
måtte verkställas, att — jemte det skyldighet stadgades
för lots att utan ombyte lotsa långs hela bohuslänska
kusten från Göteborg till norska gränsen — lotsarne bihragtes
nödiga kunskaper för denna pligts fullgörande;
samt att den blifvande taxan för sådan långlotsning måtte
sättas så rimlig, att rederierna kunde föredraga att använda
kronolots.

Stockholm den 27 januari 1893.

J. A. Johansson

från Bohuslän.

Uti ofvanskrifna motion instämma

C. T. Lind.

C. Maur. Ekström.