Motioner i Andra Kammaren, N:o 181

Motion 1893:181 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 181.

i

N:o 181.

Af herr J. A. Johansson i Bastholmen, om ändrad lydelse af
§ 82 i gällande väglag.

Vid tillämpning af väglagen af den 23 oktober 1891 har, beträffande
den del af landet, som jag representerar, eller Lane och Stångenäs härad
af Göteborgs och Bohus län, det fall inträffat, att Konungens befallningshafvande
— enligt min uppfattning i strid med stadgandet i 2:dra stycket
af 5 § i nämnda lag — förordnat att Lane härad skall för sig utgöra ett
väghållningsdistrikt, oaktadt sedan äldre tider Sunnarvikens fögderi varit indeladt
till ett väghållningsdistrikt i afseende på allmänna landsvägarne inom
fögderiet, och detta förhållande var faktum vid den tid, da denna lag trädde
i kraft. Det kan ju vara möjligt, att liknande fall inträffat i andra delar
af landet, men under alla omständigheter anser jag det nu omnämnda fallet
tillräckligt manande till en förändring af väglagen i sådant syfte, att bestående
förhållanden icke rubbas eller tillintetgöras, synnerligast då, såsom i
ofvanuppgifna fråga är fallet, den ena parten af de väghållningsskyldige gör
en betydande vinst på den andras bekostnad.

I afseende härpå torde det tillåtas mig upplysa, att, enligt uppgifter
från ortens länsmän samt fjerdings- och nämndemän, af den inom Lane härad
löpande allmänna landsvägen, som utgör 2,o nymil, \;i nymil, eller nära
hälften, förut fallit på hemmanen inom Bro och Brastads socknar af Stånge
näs härad till underhåll, hvaraf, på grund af Konungens befallningshafvandes
beslut i frågan, skulle följa, att Lane härads väghållare blefve så oskäligt
betungade, att den tiondedel af underhållskostnaden, som staten, enligt
nämnda lag skall betala, icke på långt när försloge att betäcka den härigenom
uppkommande förlusten. Lane härads väghållningsskyldige invånare
skulle, om lagen finge tillämpas enligt Konungens befallningshafvandes i GöteBih.
till liiksd. l''rot. 1893. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 28 Höft. (N:is 181—186) 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 181.

borgs och Bohus län mening, icke allenast beröfvas denna af lagstiftarne
alla väghållningsskyldige i hela riket tillförsäkrade förmån, utan derjemte
belastas med eu ny, stor väghållningsbörda — och den nya väglagen komine
att blifva anledning till en stor orättvisa och en källa för ständigt missnöje.

Utan att inlåta mig på utredning af de synnerligen gynsamma förhållanden,
som för den andra parten, Stångenäs härad, genom ofta nämnda
embetsåtgärd inträda, vill jag låta det nu sagda vara, enligt min tanke, ett
talande bevis för nödvändigheten att söka förekomma dylika oegentligheter.

Uti ofvannämnda andra stycket af 5 § väglagen är stadgadt följande,
som jag tillåter mig ordagrant upprepa:

»Är vid den tid, då denna lag träder i kraft, häradet deladt i två
eller flera väghållningsdistrikt, eller äro två eller flera härad eller delar deraf
då förenade till ett distrikt, må dervid förblifva.»

Enligt min uppfattning af detta, nu citerade stadgande, borde det hafva
sålunda tillämpats af Konungens befallningshafvande, att den vid lagens
i kraft trädande befintliga indelning af väghållningsskyldigheten beträffande allmänna
landsvägen inom Sunnarvikens fögderi icke kunnat af nämnda myndighet
förändras.

Hvad väglagen stadgar i dess 82 §, som jag jemväl tager mig friheten
ordagrant upprepa, nemligen:

»Efter denna lags utfärdande åligger Konungens befallningshafvande,
hvar för sitt län, att, efter de väghållningsskyldiges hörande, besluta, huru
vida delning- af härad i särskilda väghållningsdistrikt bör ega rum, eller väghållningsdistrikt
må omfatta större område, än ett härad,»

anser jag icke kunna upphäfva förut citerade bestämmelsen i 5 paragrafens
andra stycke derom, att då delar af härader förut och vid lagens trädande
i kraft varit förenade till ett distrikt, det må dervid förblifva; och då det
är ett faktum, att delar af Stångenäs och Lane härader från äldre tid och vid
lagens trädande i kraft, varit förenade till ett distrikt, beträffande underhållsskyldigheten
af allmänna landsvägen inom Sunnarvikens fögderi, hade
det, enligt min åsigt, icke tillkommit Konungens befallningshafvande att
rubba detta förhållande, utan låta det enligt § 5 dervid förblifva.

Såsom det nu emellertid inträffat, anser jag, på sätt jag ofvan påpekat,
det vara fara för rätta tillämpningen af vår nya väglag, beroende på affattningen
af hit hörande paragrafer; i följd hvaraf jag finner mig uppmanad,
att i densamma söka sådan ändring, att .bestämmelsen i 5 paragrafens andra
stycke icke må kunna tillintetgöras af stadgandet i 82 §; och som jagtrott
meningen i sistnämnda lagrum vara den, att Konungens befallningshafvandes
beslutanderätt endast afser att ordna hvad som förut icke blifvit
ordnadt, men icke att ingripa i bestående förhållanden — såsom då delar af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 181.

3

olika härad äro förenade till väghållningsskyldighet inom ettdera häradet af
allmän väg; — så föranlåtes jag, under antagande att denna min åsigt är
rigtig — till förekommande af missförstånd vid tillämpningen af nya väglagen,
och till förebyggande af de orättvisor och förluster, som derigenom,
enligt hvad här ofvan påpekats, kunde komma att uppstå — härigenom vördsamt
föreslå,

att Riksdagen ville för sin del besluta, att § 82 i väglagen
af den 23 oktober 1891 måtta erhålla följande, förändrade
lydelse:

»Efter denna lags utfärdande åligger Konungens befallningshafvande,
hvar för sitt län, att, efter de väghållningsskyldiges
hörande, besluta, huru vida delning af härad
i särskilda väghållningsdistrikt bör ega rum, eller väghållningsdistrikt
må omfatta större område än ett härad;
dock må denna Konungens befallningshafvandes befogenhet
icke sträcka sig derhän, att förut, vid lagens trädande i
kraft, befintliga förhållanden, att härad eller delar af härad
äro förenade till väghållningsskyldighet af allmän väg,
kunna ändras, utan att dervid må förblifva, för så vidt
samtlige vederbörande om ändring icke sig förena.»

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 26 januari 1893.

J. A. Johansson,
från Bohuslän.