Motioner i Andra Kammaren, N:o 17 (Motion 1904:17 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.

N:o 17.

Af herr 0. A. Ericsson i Ofvanmyra, om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående utredning, huru lättnad i kostnaderna
fär skiftesförrättningar må kunna beredas
skiftesdelågarne m. m.

Yid sistförflutne riksdag väckte undertecknad, med instämmande af
7 af länskamratema, följande motion.

»Icke blott gång efter annan, utan äfven på flerehanda sätt, har Riksdagen
sökt upphjälpa landets modemäring, jordbruket. Denna hjälp, om
också i sin omfattning i flera fall ganska ringa, har dock, där den ernåtts,
visat sig utöfva ett godt inflytande. Ännu återstår dock mycket härutinnan,
innan vi hinna våra närmaste grannar både i att gifva och tillgodogöra
hjälpen. Yi hafva här i Sverige åtminstone på många trakter att
kämpa mot svårigheter, af hvilka en del knappast torde kunna öfvervinnas
utan att staten träder emellan mera än hvad den hittills gjort, och vill
jag härmed fasta Riksdagens uppmärksamhet särskildt på ett område härutinnan.

För att belysa ärendet, skall jag taga ett exempel från den ort jag
närmast känner.

På 1820- och 1830-talen pågick storskifte inom trakten; jordägarne
hade sina gårdar sammanträngda inpå hvarandra i stora byar och sitt
jordbruk kringspridt i små tegar på vidt skilda håll. Hvar och en ville
sitta kvar på sin plats äfvensom behålla de tegar de ärft, odlat och brukat,
och i de flesta fall fingo de sin vilja fram. Det var ingalunda ovanligt,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.

att en hemmansägare, som på sin höjd kunde föda en häst och fem kor,
erhöll ett tiotal skiften inrösningsjord, kringspridda åt alla väderstreck
och till och med belägna icke blott å den närmast angränsande byrutan,
utan äfven å byområden, emellan hvilka kunde ligga fem ä sex stora byar.
Och på det sättet fick man sin jord om hvarandra.

Genom sedan dess försiggångna hemmansklyfningar och jordafsöndringar
hafva tegarna blifvit ännu mindre till arealen och mera kringspridda.
Det händer som oftast, att mannen brukar sin hustrus ärfda jordtegar,
äfven om de ligga i en annan by.

Man har länge talat om laga skifte för att på det sättet få de små
jordlapparne tillsammans, men man har dragit sig dels för de dryga kostnadernas
skull, hvilka på dessa trakter skulle blifva mer än vanligt afsevärda
genom nödiga utflyttningar i de stora och tätt bebyggda byarna,
och dels har man fruktat, att det icke skulle dröja länge efter ett dylikt
skifte, förrän det kunde slitas sönder i små bitar igen.

Ett förslag, som vann afsevärdt beaktande och som i någon ringa
mån förut tillämpats, framställdes för bortåt 15 år sedan på ett landtbruksmöte
i orten och understöddes af en dåvarande framstående ledamot
af denna kammare, samt förordades äfven af en i samma trakt boende
högt aktad ledamot af Första Kammaren och afsåg, att man skulle byta,
köpa och sälja småbitarne allteftersom det passade och på det sättet få
jorden tillsammans så nära som möjligt.

Detta råd har också allt mer och mer vunnit tillämpning, och mången
jordbrukare har gladt sig åt att på så jämförelsevis billigt sätt få sitt
jordbruk något så när tillsammans.

Men nu råder oro äfven bland dessa. Förutom att lagen om hemmansklyfning,
ägostyckning och jordafsöndring af den 27 juni 1896 lade
hinder i vägen för erhållande af lagfart å sådana byten och köp, har nu
äfven yppats eu annan stor olägenhet af ett dylikt förfaringssätt. De försiggångna
hemmansklyfningarna och jordafsöndringama hafva nämligen
verkställts genom s. k. sämjodelning och förrättats af några bland traktens
förtroendemän, och man har både varit belåten med och ansett detta
förfaringssätt tillräckligt. Nu däremot börjar den ena hemmansklyfningen
efter den andra att göras om af landtmätare, och det händer,
att en liten hemmansägare med djupt bekymmer ser sig nödsakad att
deltaga i flera sådana i olika hemman. Ett skogsbolag har måhända köpt
en del af ett hemman här och en del i ett annat där och önskar nu få
sina andelar säkrare angifna genom att begära landtmätare för att å hem -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.

manen få en laga hemmansklyfning till stånd, och på det sättet står man
där nu i utsikt att först få kosta på hemmansklyfning å de olika hemmanen
och sedan måhända ofvanpå allt laga skifte.

Att jordbruket icke mäktar bära dylika kostnader, är alldeles klart
och tydligt; och ehuru kärleken till den fäderneärfda torfvan är stark,
står dock mången, för att icke säga alltför många, härigenom beredda
eller kanske rättare tvungna att låta desamma läggas till de stora skogs
bolagens ägovidder.

I våra dagar talas mycket om att bereda egna hem åt våra arbetare,
hvithet i och för sig är en mycket god och behj ärtans värd sak, men må
man akta sig, att man ej under tiden tappar bort hvad man redan har
i det fallet; ty hvad är en sådan liten hemmansdel annat än ett litet eget
hem åt en pålitlig och trägen arbetare. Och vill man behålla dessa hem
och vill man hjälpa det mindre jordbruket, särskilt på de orter jag omnämnt,
så måste staten härutinnan på ett eller annat sätt träda emellan.
I hvad mån och på hvad sätt torde vara förmätet för en enskild att föreslå,
men det låter tänka sig, att det kunde ske antingen genom en särskild
lag, som tillförsäkrar fasthet åt vidtagna s. k. sämjodelning ar, eller genom
att landtmätarne erhölle lön af staten, hvilket kanske icke vore så orättvist,
då de i vissa afseenden kunna anses vara statens tjänare och då staten
t. ex. aflönar jordbruksingenjörer, hvilka på sina ställen inom landet tagas
hårdt i anspråk, men som i de trakter jag skildrat få uteslutande lämna
rum åt landtmätarne. Det vore också måhända lämpligt att just nu tänka
på den saken, då dessa sistnämnde som bäst sträfva efter en ny taxa.
Ett annat sätt vore äfven, att staten bidroge med någon viss procent af
kostnaderna vid landtmäteriförrättningar.

Det är möjligt, att något annat sätt kan befinnas ännu lämpligare
och vid en möjligen blifvande utredning kan förordas. Ett är dock
säkert, att något bör göras, och detta snarast möjligt.

Med anledning af hvad jag sålunda i största korthet anfört, vågar
jag vördsamt föreslå, att Riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, i hvad mån och på hvad sätt lättnader
i kostnader må beredas enskilda jordbrukare vid hemmansklyfningar, ägostyckningar,
jordafsöndringar och laga skiften, samt om möjligt till nästa
Riksdag framkomma med det förslag, hvartill nämnda utredning må
föranleda.»

Eter en om förståelse af frågans stora vikt och betydelse för jordbruket
och de egna hemmen vittnande motivering, hemställde Andra

Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.

Kammarens tredje tillfälliga utskott i dess utlåtande n:o 37, att Andra
Kammaren för sin del måtte besluta, att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och.
på hvad sätt lättnader må kunna beredas enskilda jordägare uti de med
laga skiften, hemmansklyfningar, egostyckningar och jordafsöndringar förenade
kostnader, samt snarast möjligt för Riksdagen framlägga det förslag,
hvartill nämnda utredning må föranleda.

Detta skrifvelseförslag godkändes också af Andra Kammaren utan
motstånd. ,

Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 1 afstyrkte visserligen i sitt
utlåtande n:o 26 skrifvelseförslaget, som blef af Första Kammaren afslaget,
men en reservation var dock bifogad betänkandet till förmån för skrifvelsen,
hvilken också försvarades varmt af ett par talare i Första
Kammaren.

De skäl, som föranledde Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 1
att afstyrka ifrågavarande skrifvelse, angåfvos vara, dels att utskottet ansåg
sig icke kunna utan sorgfällig pröfning, hvartill tid saknades, förorda en
dylik framställning — utskottet i fråga erhöll nämligen del af ärendet
först den 12 maj, eller således endast 3 dagar före den, då Riksdagen
enligt 5 § riksdagsordningen kunde afslutas -— och dels att utskottet
erfarit, att inom kungl. landtmäteristyrelsen påginge utarbetning af förslag
till ombildning af landtmäteriet, äfvensom till förändring af landtmätarnes
aflöningsförhållanden i syfte att en del af skifteskostnaderna
skola bestridas af statsverket, vid kvilket förhållande en skrifvelse från
Riksdagen icke torde vara erforderlig.

Då således från motståndet till förenämnda skrifvelse i sak icke anförts
något annat än det sistnämnda skälet, men detta, äfven om den däri omförmälda
åtgärden realiseras, utgör endast en delvis lösning af det ärende
jag framställt, så vågar jag, under erinran om det allt mer och mer trängande
behofvet af denna frågas snara och fullständiga lösning och med
åberopande af min förenämnda motion samt den motivering Andra Kammarens
tredje tillfälliga utskott anfört till förmån för motionen i dess
utlåtande n:o 37 vid sistförflutne riksdag, vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida
och på hvad sätt lättnader må kunna beredas enskilda
jordägare uti de med laga skiften, hemmansklyfningar,
Bih till Biksd, Prot. 1904. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 7 Käft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.

egostyckningar och jordafsöndringar förenade kostnader,
samt snarast möjligt för Riksdagen framlägga det förslag,
hvartill nämnda utredning må föranleda.

Stockholm den 21 januari 1904.

OUas A. Ericsson.

I motionen instämma:

Sam. Söderberg.

A. Hansson i Solberga.
Karl Karlsson, Mo.

J. E. Granlund.

J. Andersson, Baggböle.
A. Olsson i Mårdäng.

Joll. Ström.
Smeds Lars Olsson.
Halvar Eriksson.
C. J. Öberg.

B. P. Ersson.
J. P. Jönsson.
P. Olsson.

P. Hörnsten.

G. Lindgren i Islingby.
Öl. Olsson i See.