Motioner i Andra Kammaren, N:o 17

Motion 1897:17 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.

19

N:o 17.

Af herr D. Persson i Tällberg, om viss ändring i förordningen
angående stämpelafgifter.

Genom kong!, förordningen af den 5 september 1890, sådan den
lyder enligt kongl. kungörelsen af den 16 oktober 1891, blef stadgadt,
att protokoll angående lagfart å fång till fast egendom genom giftorätt
eller arf, der taxeringsvärdet å den egendom, hvarå lagfart sökes,
icke uppgår till 1,000 kronor, skall vara från stämpel fritt,

Detta medgifvande af stämpelfrihet för protokoll rörande lagfart
å sålunda erhållen fastighet motiverades dermed, att fastighet, hvars
taxeringsvärde ej uppginge till 1,000 kronor, ansågs vara af så ringa
värde, att mottagarne af densamma borde åtnjuta någon lindring i lagfartskostnaden
jemfördt med den, som komme i besittning af fastighet
till högre värde.

Den grundsats att å lagfartskostnaden för fastighet hänsyn bör
tagas till egendomens värde har sålunda tillämpats beträffande fastighetsöfverlåtelse
genom arf och giftorätt. Och tillämpningen af denna
grundsats har helsats med mycken tillfredsställelse, särskild! i de delar
af vårt land, der egendomarne äro små och deras värden ringa.

Och när bestämmelsen om lättnader i lagfartskostnaden i ofvannämnda
fall visat sig vara i enlighet med billighet och rättvisa och har
kunnat ske utan olägenhet, så torde samma bestämmelse kunna och
böra tillämpas äfven vid lagfart å annan fastighetsöfverlåtelse, vare
sig den sker genom köp, gåfva, testamente eller byte.

20 Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.

Man kan visserligen häremot invända, att, beträffande lagfartskostnaden,
i hvad densamma är beroende af stämpelafgiften, tillbörligt
afseende är fästadt å fastighetens värde derigenom, att öfverlåtelsehandling
skall, då den för lagfart företes, förses med stämpel till visst
belopp för hvarje 100 kronor af fastighetens värde, eller, der köpesumman
öfverstiger taxeringsvärdet, belägges afhandlingen med stämpel
för hvarje 100 kronor af köpesumman.

En sådan invändning kan visserligen vara rigtig från en synpunkt,
men det torde dock icke kunna bestridas, att vid en större
fastighetslån saktion mera bärighet för kostnader torde förefinnas för
hvarje 100 kronor än vid mindre sådana. Och derjemte torde äfven
hänsyn tagas dertill, att de kostnader, som äro förenade med åvägabringandet
af sjelfva uppgörelsen i många fall kunna blifva lika stora
för en mindre egendom som för en större sådan. Och särskildt nu,
då lagen af den 27 juni 1896, angående hemmansklyfning, egostyckning
och jordafsöndring skall tillämpas, blifva kostnaderna mycket dryga.
Och beträffande afsöndringar blifva kostnaderna så mycket känbarare
för fastighet af ringa värde som afgiften för Konungens befällningshafvandes
fastställelse derå är lika vare sig egendomen har större eller
mindre värde.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa,

att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i
kongl. förordningen af den 9 augusti 1894 angående
stämpelafgiften, att protokoll, rörande lagfart å fång
till fast egendom, skall vara från stämpel fritt, vare
sig fånget skett genom giftorätt, arf, köp, gåfva,
testamente eller byte, der taxeringsvärdet eller köpesumman
å den egendom, hvarå lagfart sökes, icke
uppgår till 1,000 kronor.

Stockholm den 25 januari 1897.

1). Persson

i Tallberg.