Motioner i Andra Kammaren, N:o 17

Motion 1890:17 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.

9

N:0 17.

Af herr J. Bengtsson i Gnllåkra, om skrifvelse till Kongl. Majd
med begäran om utsträckning af fribref sr ätten.

Ehuru, enligt Kongl. Maj:ts förordning af den 5 december 1873,
jemte Kongl. Maj:ts bref och skrivelser, samt generalpoststyrelsens kungörelser
under senare åren, fribrefsrätt tillförsäkrats icke allenast alla slags
embets- och tjensteman inom riket, utan äfven en del korporationer och
enskilde för den skriftvexling, som deras tjenst eller uppdrag påkallar,
finnes dock en klass af samhällets förtroendemän, nemligen de enskilda
kommunernas, livilka icke hafva denna fribrefsrätt sig tillerkänd, oaktadt de
till följd af den befattning de innehafva, nödgas inlåta sig uti en ganska
stor brefvexling i en mångfald ärenden, som på sätt och vis mera beröra
statens angelägenheter än kommunernas egna.

Omfånget af de förrättningar, som numera anses åligga en kommunens
förtroendeman, såsom ordföranden i kommunalnämnden, — fattigvårdsstyrelsen,
— helsovårdsnämliden med mera dylikt, har på senare åren betydligt
ökats, sedan regeringen år efter år ålagt dem inkomma med statistiska
uppgifter och utredningar i alla möjliga former, men icke desto mindre
hafva de utan invändning stält sig regeringens förständigande till efterrättelse,
ehuru uppsättandet af dylika uppgifter måste ådraga dem ett särdeles
vidlyftigt och tidsödande arbete, som på ett ganska störande sätt
mången gång kan ingripa i deras öfriga sysselsättningar, i synnerhet om
kommunen är mycket folkrik och redogörelsen alltså växer ut till en ansenlig
vidd. Det bör således icke alls vara egnadt att väcka förvåning, om
dessa personer, livilka i allmänhet icke torde hafva sin tid mindre upptagen

Bill. till Piksd. Prof. ISOP 1 Samt. 2 Afd. 2 Baud B Käft. 2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.

än andra personer, icke med särdeles blida ögon betrakta sådana åligganden,
helst då upprättandet af dessa uppgifter, utom det arbete, som härpå
måste nedläggas, äfven är förenadt med direkta kostnader.

På grund af hvad jag här i korthet anfört vågar jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att den fribrefsrätt, genom användande af tjenstefrimärken,
i och för tjenst eller uppdrag, som tillkommer
statens embets- och tjensteman jemte en del korporationer
och enskilde, äfven måtte tillerkännas samtliga
kommunernas i riket varande funktionärer och förtroendemän
för den skriftvexling, de i kommunens
ärende föra med statens myndigheter, dess verk och
inrättningar samt tjensteman.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 22 januari 1890,

J. Bengtsson.