Motioner i Ändra Kammaren, N:o 17 (Motion 1877:17 Andra kammaren)

Motioner i Ändra Kammaren, N:o 17.

skulle., derom är jag öfvertygad, utgöra eu välsignelsebringande fortsättning i den
mildare rigtning vid bestämmande af straff, hvari både Konung och Riksdag på
senare tiden inslagit. Ej får man dock hoppas, att alla de felande härigenom skulle
återvända såsom nyttiga medlemmar af samhället, men om också blott ett fåtal
af dem derigenom räddas från vidare felsteg, vore dock ett stort mål vunnet.

På grund af livad jag nu anfört får jag vördsamt föreslå:

att Riksdagen för sin del bifaller den förändring i 18 §
af 20:de kapitlet strafflagen, att den hänvisning om förlust af
medborgerligt förtroende för brott enligt 1 § af samma kapitel,
hvilken i samma 18 § är föreskrifven, uteslutes.

Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.

Stockholm den 22 Januari 1877.

N:o 17.

Af Herr Tli. Strömberg: Om anslag till tekniska söndags- och
aftonskolan i Eskilstuna.

Att den tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna, som redan länge
varit hugnad med understöd af allmänna medel, genom Kongl. Maj:ts nådiga
framställning äfven nu blifvit Riksdagen anbefald till erhållande af ökadt anslag
är tvifvelsutan till stor tillfredsställelse icke allenast för hela det samhälle, som
för skolans bestånd underkastar sig icke obetydliga uppoffringar, utan särskildt
för den industriidkande ungdom och de yrkesmän, som i denna anstalt ega den
enda för dem tillgängliga bildningskällan. Dess verksamhet, såsom sådan, har
af sakkunnige män blifvit fördelaktigt bedömd, och det ständigt ökade lärjungeantalet
vittnar om stigande förtroende. Då härtill lägges, att många af de i näringarne
anstälde ynglingar, som genomgått fullständig kurs vid skolan, kunnat
med fördel tillgodogöra sig de der inhemtade kunskaperna och på ett hedrande
sätt fortgå i sin praktiska verksamhet, så synas statens och kommunens uppoff -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.

ringar för denna läroanstalt vara fullt rättfärdigade. Det är just ock detta
förhållande, som inger mig den förhoppning, att skolan skulle kunna finnas värdig
en ännu i någon mån ökad omsorg från statens sida.

Erfarenheten har nemligen visat, att brist på tillfälle till undervisning i
något främmande språk, för den från läroanstalten utgående yrkesmannen, menligt
inverkat på hans mångsidigare utveckling, i det han å ena sidan varit förhindrad
att taga någon som helst kännedom om den, yrkena berörande, rika utländska
litteratur, som blott i jemförelsevis ringa mån öfverflyttas på vårt språk och.
å andra sidan, om tillfälle att besöka främmande länder kan honom beredas,
han likväl måste i det väsentligaste gå miste om fördelarne af en sådan resa,
som endast för den i det främmande språket något hemmastadde kan blifva ett
verkligt bildningsmedel. Då nu ifrågavarande läroanstalts styrelse dels genom
litande till de medel, som af Riksdagen för sådant ändamål blifvit stälda till
Kommerskollegii förfogande, dels genom fonder och donationer, ämnade “till
understöd åt yngre manufakturister, som genom utrikes resor önska vinna förkofran
i sina yrken“, är i tillfälle att tid efter annan utdela ett resestipendium, så
blifver läroanstaltens oförmåga att för en sådan yrkesresa göra sin elev äfven i
språkligt hänseende väl beredd desto mera påfallande. Att på egen bekostnad
söka en sådan för dem nödig språkkunskap, derifrån är o ock skolans lärjungar,
i de allra flesta fall, förhindrade genom sin medellöshet. Jag har derföre
vagat tro, att införande af något främmande språk såsom undervisningsämne i
denna läroanstalt skulle vara till stor båtnad för den ungdom, som för sin utveckling
uteslutande är dertill hänvisad. Ledd af det upplysta omdöme, hvarmed den
af Kongl. Maj:t i nåder utsedda komité för ordnandet af den lägre tekniska
undervisningen i riket i sitt underdåniga betänkande af den 21 November 1874 uttalar
sig angående undervisningen i främmande lefvande språk vid de tekniska elementarskolorna,
vill jag dock icke föreslå införande af detta ämne vid den nu ifrågavarande
läroanstalten såsom obligatoriskt, utan finner, i likhet med hvad nämnda
komité föreslagit med afseende på andra tekniska skolor, lämpligast att skolans
styrelse, genom ett för detta ändamål lemnadt anslag, sättes i tillfälle att med
lämplig person träffa aftal om meddelande af undervisning i åtminstone ett af de
lefvande språken för de elever, som önska af sådan undervisning sig begagna,
och detta under tider, då ingen annan öfning i skolan pågår.

På grund af hvad jag sålunda anfört, och för att i detta hänseende bringa
skolan till likställighet med öfriga tekniska elementarläroverk i riket, vågar jag
föreslå:

att Riksdagen, utöfver det anslag till den tekniska söndagsoch
aftonskolan i Eskilstuna, som äskas i Kongl. Maj:ts nådiga
framställning i detta ärende, ville, i likhet med hvad
för saaant ändamål utgar till de tekniska elementarläroverken

Motioner i Andra Kammaren, N:o 18.

i riket, för sin del bevilja denna skola ett årligt anslag af
400 kronor, att ställas till skolstyrelsens förfogande, för att
bereda skolans i allmänhet fattiga elever undervisning i det
lefvande språk, som kan anses för deras förkofran, hvar och
en i sitt yrke, nödigast.

Om remiss till vederbörligt Utskott anhälles.

Stockholm den 24 Januari 1877.

Th. Strömberg.

iY:o 18.

Af Herr H. L. Rydill: Dels om tillägg tills kap. 3 § strafflagen, dels
ock om underdånig skrifvelse angående inrättande af särskilda
fängelser för minderåriga straffångar, som ej fylt 18 år.

Uti den till 1873 års Riksdag afgifna berättelse gjorde Riksdagens Justitieombudsman
frågan om vårt fängelseväsendes förbättring till föremål för en särskild
framställning med anledning af eu under föregående året utkommen förtjenstfull
skrift, som afhandlat orsakerna till återfall i brott. I likhet med författaren
till denna skrift framhåller Justitie-ombudsmannen bland annat, såsom en väsentlig
brist i vårt straffväsende, att den unge förbrytaren (under 20 år) undergår likartad
bestraffning som den äldre, i stället för att underkastas en speciel straffbehandling
i särskilda för de unga afsedda förbättringsanstalter, hvarjemte påpekas,
huruledes straffpåföljden, medborgerligt förtroendes förlust, har ett väsentligt hinder
för hans räddande åt samhället såsom en nyttig medborgare.

Efter väckta motioner företog Riksdagen denna fråga jemte öfrigt, som blifvit
anmäxdrt om svenska fängelseväsendets brister, till behandling och afgaf dels
det förslag till ändring af strafflagen 2 kap. 19 §, hvarigenom den tid, för hvilken
medborgerligt förtroendes förlust ådömes, kan nedsättas ''till ett år, dels ock en
underdånig skrifvelse af den 24 Maj 1873, hvari Riksdagen hos Kongl. Maj:ts an -