Motioner i Andra Kammaren, N:o 17 (Motion 1867:17 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.

pinie inom. sådana stadganden om tillämpning af nämnda sats, att denna tunga
trycker förnämligast jordbruket, hvaremot andre näringsidkare så ock löntagare
och kapitalister, fastän för dem kyrka och skolhus, hvilket sednare enligt
lörfnttningurne hänföres under enahanda egenskap med kyrkobyggnad, äro lika
nödiga och tillgängliga som för hemmansbrukare, slippa att deri deltaga vidare,
•in med dagsverksskyldighet eller lika med torparen och dagakarlen.

1 följd af det skick, hvari landet sig nu befinner, sedan alla näringar,
losta frän det tvång, hvari de fordom voro inklämda, blifvit i rättigheter likställda.
samt inom befolkningen för fiffigt upphfirt all annan klasskilnad än
emellan förmögne och fattige, hvilken ej någonsin kan upphöra, synes billighet
och rättvisa påkalla förändring af åberopade lagrum; och jag hemställer fördenskull
vördsamt, att, med upphäfvande deraf, samma lagrum måtte blifva sä
lydande:

»Allé, som i socknen bo, skola kyrka bygga och uppehålla
och hvad dertill hörer, såsom klockstapel, kyrkomur, socknestufva,
fattigstuga och skolhus. Kfirslor härtill utgöras efter hemmantalet och
dagsverken efter matlagen, men virke och all annan kostnad etter
gällande grund för kommunalutskylder (fyrk?). Innan något i thy
mål företages skola socknemännen kallas tillhopa att derom samrådas
och sig förena.»

Stockholm den 23 Januari 1867. n TT. n i

N:o 17.

Af Herr [fess!C: Om åläggande för hvarje kommun att hafva hos sig

anställd examinerad barnmorska.

Under flera år har Staten öppnat tillfälle till fri undervisning i förlossningskonsten
och såmedelst sökt afhjelpa bristen på kunniga biträden åt barnaföderskor,
hvarjemte menigheterna uppmanats hos sig anställa sådana biträden,
men ändock saknas ännu inom åtskilliga kommuner examinerade barnmorskor,
hvaraf följer att ett stort antal barn och barnaföderskor årligen omkomma.
Inkonseqvent är det. att reglementet för barnmorskor af den 28 No -

Motioner i Andra Kammaren, JV;o 11.

vember 1856 stadgar ansvar för den, som till förlossnings förrättande begagnar
oexarninerad person, men ej innehåller något kategoriskt bud om skyldighet och
medel för examinerad barnmorskas tillvaro inom hvarje kommun. Enligt statistiska
uppgifter do de flesta rnenniskor i späda barndomen, och dertill finnes
orsaken förnämligast i bristande vård ej blott om qvinnan före och vid förlossningen.
utan äfven om de små barnen under första lifs- och utvecklingsperioden.
Dessutom bör ej lemnas obeaktadt, att, då på landsbygden
blott en läkare finnes för 30 till 70,000 rnenniskor, spridda på en vid
yta, läkares anlitande och besök ifrägäkotnmer endast vid de mest kritiska
tillfällen och ej sällan blifver omöjligt, samt att i brist på någon person
i den sjukes närhet, som kan uppfatta och tillämpa läkarens föreskrifter,
dessa blifva utan lycklig verkan, hvaraf vidare följer misstroende till den kunnige
embets-läkaren, och att den lägre befolkningen vänder sig till qvacksalvare
och vidskepelse, eller ock underlåter söka något slags medel, samt att
både ibland yngre och äldre eu större dödlighet inträffar, än som vårt folkfattiga
land tål vid. Häraf föranlåtes jag vördsamt hemställa,

att hvarje kommun, ehvad den tillhör land eller stad, måtte
åläggas att inom ett år efter det författning härom utkommit,
hafva hos sig anställd examinerad barnmorska, vid påföljd att
Konungens vederbörande Befallningshafvande annars egen, på
anmälan af ortens provincial-läkare, låta hos traskande kommun,
till bristens afhjelpande kostnaden uttaga, samt bestämma
de förmåner, en för sådan kommun antagen barnmorska
skall åtnjuta. Dock skulle det lemnas iippet för
små kommuner att, efter Konungens Befallningshafvande»
pröfning och tillstånd, om en barnmorska sig förena.

I sammanhang härmed hemställes, huruvida ej flere rum för friplatser
till barnmorske-elever böra på Statens bekostnad beredas, derom jag förbehåller
mig få särskild motion afgifva.

Stockolm den 23 Januari 1867.

B. W. Hessle.