Motioner i Andra Kammaren, N:o 178

Motion 1897:178 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.

1

N:o 178.

Af herr 0. E klint (1 i Stockholm, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till förändrade bestämmelser
• angående förvaltningsbidrag till sjukkassor.

Ehuru jag med tacksamhet erkänner det tillmötesgående mot
sjukkassorna i landet och deras önskningar i fråga om förvaltningsbidragets
höjande, som tagit sig uttryck i Kongl. Maj:ts proposition
n:o 53, tillåter jag mig dock att hemställa, att Riksdagen måtte taga
under öfvervägande, huruvida icke någon förändring i Kongl. Maj:ts
förslag lämpligen borde vidtagas.

Kongl. Maj:t föreslår i mom. 3, att förvaltningsbidraget skall för
år utgå i förhållande till det antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan
under nästföregående år städse haft med 1 krona för hvarje medlem,
dock ej för något år med sammanlagdt högre belopp än 1,500 kronor.

Genom detta förslag frångår Kongl. Maj:t den princip, som ligger
till grund för nu gällande bestämmelser, enligt Indika förvaltningsbidraget
utgår efter fallande skala, så att de minsta sjukkassorna få
högre bidrag per medlem än de större kassorna.

Sjukkassorna sjelfva ha ansett och anse fortfarande, att den nu
gällande principen är den rigtigaste. De minsta kassorna böra, mena de,
hafva ett högre bidrag per medlem än de större, emedan bidraget eljest
icke uppgår till så väsentliga belopp, att det inbjuder till inregistrering.
Och från statens synpunkt är det af vigt att få alla sjukkassor inregistrerade,
de små såväl som de stora. Innan så skett, kan den sjukstatistik, som
Bill. till Riksd. Prof. 1897. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 62 Haft. (N:o 178) 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.

mall genom inregistreringen trisett att vinna, icke åstadkommas. Val
säger chefen för civildepartementet i det propositionen bifogade statsrådsprotokollet,
att de mindre sjukkassorna ha jemförelsevis låga förvaltningskostnader,
ja, så låga, att statens bidrag redan nu i vissa fall öfverskjuter
dem. Men å andra sidan må betänkas, att dessa, de minsta sjukkassorna,
ovilkorligen äro nödgade att på allt sätt inskränka sina omkostnader,
enär de eljest icke skulle bära sig. De kunna derför icke ersätta sina
förtroendemän för det arbete, de nedlägga för kassans räkning o. s. v.
Ivunde bidraget böjas, skulle de möjligen bli i stånd till att i någon mån
öfvervinna denna svårighet, hvarigenom förtroendemännen mera blefve i tillfälle
arbeta för kassorna, då dessa säkerligen kunde påräkna större anslutning.
Det ökade bidraget skulle äfven förmå dem till registrering, något som
de nu anse föga lönande, då registreringskostnaden och det ökade arbetet
(affattande af sjukdoms- och åldersstatistik) samt möjligen ändring af
stadgar o. s. v. icke motsvara förvaltningsbidraget. Äfven om, såsom
departementschefen säger, registreringen kommer att underlättas genom
blanketter m. in., torde dock många åt de till omkring 600 uppgående
småkassorna fortfarande underlåta att inregistrera sig, för så vida icke
förvaltningsbidraget böjes.

''Visserligen blir, enligt Kongl. Maj:ts förslag, bidraget böjdt för
kassor, som hafva mellan 50 och 100 medlemmar, men höjningen är så
oväsentlig, att den föga betyder.

Deremot är Kongl. Maj:ts förslag frikostigt mot medelstora kassor,
ja, frikostigare, än hvad dessa sjelfva önska.

De flesta sjukkassor i landet ha uttalat sig för bibehållande af
den nu gällande principen i fråga om förvaltningsbidragets utgående, men
med böjda belopp, så att bidraget skulle utgå med 2 kronor för hvarje
medlem till och med 100 och med 1 krona för hvarje medlem derutöfver
till och med 300 samt med 50 öre för hvarje medlem derutöfver utan
någon begränsning.

Detta förslag synes mig synnerligen väl afvägdt. Det är tillmötesgående
mot såväl de minsta kassorna som de största samt moderatare än
Kongl. Maj:ts förslag i fråga om de medelstora kassorna.

Den af Kongl. Maj:t föreslagna begränsningen synes mig vara
ur alla synpunkter mindre lämplig, såsom inbjudande de största kassorna
att sönderfalla i flera medelstora kassor, hvarigenom de kunna erhålla
det afse värda förvaltningsbidraget af 1 krona per medlem. Och att
något sådant icke vore önskvärdt, är uppenbart. Detta kan emellertid

3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.

icke förhindras på annat sätt, än att bestämmelsen om begränsningen
får förfalla.

Skälet, hvarför begränsning är bestämd, .angifver departementschefen
vara det, att de största kassorna lära vara att betrakta mera
såsom »försäkringsanstalter» än såsom »sjukkassor». Mig synes, att alla
dessa kassor, vare sig de äro stora eller små, äro i lika grad försäkringsanstalter;
och då de — såväl de större som de mindre kassorna — i
regel äro grundade på fullkomligt lika principer i fråga om medlemsafgifter,
sjukhjelp o. s. v., kan jag ej finna mellan dem någon annan
skilnad än i fråga om storleken af medlemsantalet.

Genom böjande af bidraget för de minsta kassorna skulle staten
äfven uppmuntra bildandet af nya kassor, och genom begränsningsbestämmelsens
bortfallande finge de större kassorna ännu en anledning
att söka ytterligare utsträcka sitt medlemsantal, ty för hvarje ny medlem
komme dem till del ett, om ock mindre, bidrag från staten.

Mot antagande af mitt förslag, som är detsamma som i kongl.
propositionen benämnes stockkolmsförslaget, invändes, att det blir dyrare
än Kongl. Maj:ts. Staten borde väl dock icke låta uteslutande sparsambetsskäl
tala i denna fråga, då det gäller ett så allmännyttigt ändamål
som sjukkasseverksamheten, hvilken utöfvar ett så stort inflytande i
folkets ekonomiska lif. Man torde med skäl kunna påstå, att samhället
både direkt och indirekt bar nytta af denna verksamhet genom den
förmåga att lätta fattigvårdstungan och under sjukdomens dagar göra
lefnadsomständigheterna någorlunda drägliga för massor af det fattigaste
folket samt sätta dem i stånd att fullgöra sina ekonomiska förbindelser
till enskilda och det allmänna.

Det af mig nu framstälda förslaget omfattas lifligt af de flesta
sjukkassor i landet, äfven dem, som genom Kongl. Majts förslag skulle
blifva mera tillgodosedda än genom mitt.

Begränsningens bortfallande skulle icke öka kostnaden med mera
än cirka 7 ä 8,000 kronor, men i hög grad sporra de största kassorna,
som eljest möjligen anse sig stjufmoderligt behandlade, till ökad verksamhet
och i de fall, der de redan ej äro inregistrerade, att göra det.
För en så stor kassa som »Enighet ger styrka» är det säkerligen förenadt
med mycket stora svårigheter att låta inregistrera sig, enär denna åtgärd
otvifvelaktigt föranleder utarbetande af nya stadgar m. in., ett arbete och
en kostnad, som man gerna icke ikläder sig utan motsvarande fördelar.
Och hvad nykterhetsvännernas allmänna sjukkassa beträffar, skulle den

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.

icke ha varit inregistrerad, derest kassan varit bildad före sjukkasselagens
antagande.

På grund af det anförda tillåter jag mig föreslå,

att Riksdagen måtte antaga hvad Kongl. Maj:t i
Kongl. Maj:ts nådiga proposition föreslagit med den förändring,
att mom. 3 erhåller följande lydelse,

3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i
förhållande till det antal afgiftspligtiga medlemmar,
sjukkassan under nästföregående år städse haft:

med 2 kronor på hvarje medlem till och med 100;
med 1 krona på hvarje medlem derutöfver till och
med 300; samt

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver.

Stockholm den 10 april 1897.

Oskar Eklund.

I motionens syfte instämma:
J. Nordin.

P. Norberg.
Edvard Wavrinsky.

A. Thylander.
Hjalmar Er ättling.

Fridtjuf Berg.

O. Walter.
Olof Olsson.
Joll. Ny däld.
David Bergström.

J. A. Fjällbäck
John Olsson.
Adolf Aulin.
A. F. Broström.
J. Byström.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.

Bilaga.

Utdrag ur protokoll, fördt vid komiterades för Stockholms sjukkasse -styrelsers sammanträde den 4 april 1897.

Närvarande: samtliga komiterade.

§ 2.

Meddelades, att tills dato instämmanden i den resolution, som
antogs af stockkolmsmötet den 29 november 1896, inkommit från 370
sjuk- och begrafningskassor med ett angifvet medlemsantal af 80,688.

§ 3.

Företogs till behandling Kongl. Maj:ts nådiga proposition till
Riksdagen med förslag till förändrade bestämmelser angående förvaltningsbidrag
till sjukkassor.

Efter det diskussionen förklarats afslutad,beslöto komiterade enhälligt
att göra följande uttalande:

Lifligt erkännande den höjning i statens förvaltningsbidrag, som
genom det kongl. förslaget skulle komma de allra flesta sjukkassor till
del, vilja komiterade dock framhålla:

att genom ett godkännande af detta förslag den nuvarande principen,
ett högre förvaltningsbidrag åt de mindre ocli medelstora sjukkassorna,
öfvergifvits;

att man med all säkerhet af detta förslag just genom denna
princips borttagande icke vinner den anslutning genom en allmännare
Bih. till Biksd. Prat. 1897. 1 Sami. 2 Afl. 2 Band. 62 Haft. 2

6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.

registrering, som dermed afses, af det stora flertalet sjukkassor, de mindre
och medelstora;

att genom detta förslag de större sjukkassorna (med ett medlemsantal
af 501—1,500) erhålla ett förvaltningsbidrag, som vida öfverstiger
dessa kassors förvaltningskostnader;

att genom detta förslag de stora sjukkassorna (med ett medlemsantal
af öfver 1,500) för att erhålla ersättning för det arbete, som med
registreringen är förenadt, antagligen, efter de upplysningar, hvilka lemnats
till komiterade, komma att vidtaga åtgärder i syfte att dela sina kassor
i flera mindre.

På grund häraf besluta komiterade att för Riksdagens representanter
vördsamt framhålla önskvärdheten af, att bestämmelserna angående förvaltningsbidrag
åt sjukkassorna må blifva i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det förslag, som antogs af det allmänna mötet i Stockholm
den 29 november 1896, eller

att förvaltningsbidraget skall för år utgå i förhållande
till det antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan
under nästföregående år städse haft:

med 2 kronor för hvarje medlem till och med 100;
med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och
med 300; samt

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver.

Slutligen uttala komiterade, å såväl egna som det stora flertalet
sjukkassors och sjukkassemedlemmars vägnar, den förhoppning, att detta
mötets förslag må vinna framgång inom Riksdagens båda kamrar.

Stockholm som ofvan.

Vid protokollet

Justeradt
J. O. Grönqvist.

Gast. Lindberg.

Rätt utdraget betygar
(Just. Lindberg.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1897.