Motioner i Andra Kammaren, N:o 178

Motion 1891:173 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.

1

N.O 173.

Af herr P. (x. Petersson i Brystorp, om tillägg till 17 kap.
4 § handelsbalken.

Uti eu till Riksdagen afbiten proposition har Kongl. Maj:t föreslagit
tillägg till 4 § 17 kap. handelsbalken om rätt för arbetare att utfå sin
dagspenning eller aflöning med förmånsrätt för sista 6 manaderna. Att
detta tillägg var både behöflig! och rättmätigt, vill väl ingen förneka;
men det finnes efter mitt förmenande en annan klass af arbetare, som
för närvarande i afseende å förmånsrätt står i en mycket sämre ställning
än de i kongl. propositionen upptagna arbetarne, ty dessa ega sill frihet
att när som helst sig från arbetsgifvaren skilja. Den klass, jag åsyftar,
är brukare och torpare af jord, hvilka genom ingångna kontrakt äro
förbundna att icke allenast utgöra en viss skatt, utan äfven efter bud
bos jordegaren utgöra körslor och dagsverken, hvarför särskild ersättning''skall
erhållas, och om brukaren eller torparen icke fullgör arbetet
efter bud, är det icke sällsynt att finna den föreskriften i kontrakten, det
de äro ålagde plikta dubbla värdet af det försutna arbetet. Genom en sådan
åtgärd bringas bönder och torpare att fullgöra arbete, hvarför betalning
skall erhållas; men så råkar jordegaren i obestånd, får gorå konkurs,
och då stå dessa arbetare utan förmånsrätt för sin fordran, tillkommen
genom arbete, som de varit bringade fullgöra.

En annan sak för brukare och torpare förefinnes, som är ganska
oegentlig, bestående deri, att jordegare ega förmånsrätt i brukarens
tillgångar för såväl oguldet arrende som husröteersättning; men om
brukaren skulle vid sitt afträde ega fordran lör gaidens förbättring i
^byggnader m. m., derför njutes ingen förmånsrätt hos jordegaren. För
många kan påfalla den tanken, att sådana fordringar som de sistnämnda

Bih. till Rilcsd- Prot. 1891■ 1 Sami 2 Afd. 2 Band. 33 Häft.

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 173.

kunna så sällan inträffa, att ett lagstiftande härför icke är erforderligt.
Erfarenheten har dock visat motsatsen, ty det tillgår sålunda, att egaren
till ett hemman, hvars åbyggnader äro i dåligt skick, utarrenderar detsamma
med föreskrift för brukaren att verkställa byggnadernas förbättring
mot full betalning, som dock icke skall erhållas förr än vid skeende
afträde. I förlitande på denna i kontrakt föreskrifna betalning iståndsätta-
brukaren gårdens åbyggnader, och sedan detta är gjordt, om så
inträffar att egaren kommer på obestånd och får göra konkurs, då taga
inteckningsegarne fastigheten eller köpeskillingen derför, och brukaren
står rättslös för sin fordran.

Af förestående skäl får jag till Riksdagen hemställa, att, utom hvad
i den kongl. propositionen finnes intaget, ytterligare tillägg till 4 § 17
kap. handelsbalken måtte bestämmas:

l:o År gäldbunden man död, — —--— —

brukare och torpare, som på grund af upprättadt kontrakt
ega fordran hos jordegaren för verkstälda körslor
och arbeten, skola med förmånsrätt utbekomma
denna sin fordran i likhet med hvad för öfriga arbetare
är stadgadt, dock ej för längre tid än sist förflutna 12
månader.

2:o Har brukare eller torpare efter i vanlig ordning
skedd laga syn fordran för å gården gjorda förbättringar,
skall denna hans fordran utgå med förmånsrätt
framför de i gården varande inteckningar,
dock med förbehåll att fordran utkräfves inom 6 månader
från det synen vunnit laga kraft.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 28 februari 1891.

P. G. Petersson.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE, 1891,