Motioner i Andra Kammaren, N:o 178 (Motion 1872:178 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 178,

N:o 178.

Af Herr J. E. Johansson: Angående anslag af låneunderstöd
till sjön Temnarens sänkning Inom

vårt land torde numera icke af någon bestridas, att jordbruket
är moder- eller hufvudnäringen, och att odlings-, vattenaftappnings- och sjösänkningsföretag
äro af stor vigt och högst nödvändiga, då derigenom kan
torrläggas, odlas och till produktionsförmåga uppbringas hittills, genom
öfversvämningar och fördränkningar, odugliga, men dock skattlagda marker,
som nu icke ega något värde hvarken för den enskilda jordegaren eller för
staten. Ett af de större af sådana företag är frågan om sjön Temnarens
sänkning och upprensning af dess tillopp. Denna sjö, som ar belägen inom
Wåla härad af Westerås län samt Bälinge, Norunda och Orbyhus härader
af Upsala län, dels öfversvämmar och dels fördränker en areal approximativt
beräknad till 13,500 tunnland, eljest sällsynt god och odlingsbar
jord. Frågan om denna sjös sänkning är mera än tvänne sekel gammal,
och har under detta århundrade flerfaldiga gånger varit behandlad, ehuru
utan resultat, dels till följd af den dertill erforderliga stora kostnaden,
hvilken jordegarne icke förmått bestrida, dels i brist på lättade kommunikationer
och dels genom förra vattenverksegares obenägenhet att medgifva
någon förändring i sina vattendämnings-privilegier. Att frågan icke är ny
kan inhemtas af följande i korthet sammanfattade historiska förhållanden:

År 1650 anfördes besvär af Wåla och Harbo socknemän öfver dämningen
i Tierps ån genom anläggning af Ullfors bruk, i anledning hvaraf
bruksegaren år 1661 anbefalldes, att hålla kongsådra i bruksdammen öppen.
Detta påbud efterlefdes icke, hvarföre klagomål förnyades deröfver år 1664.

Motioner i Andra Kammaren, N.-o 178.

År 1707 ombyggdes bruksdammen, och utskofvet för flodvattnet inskränktes,
hvarföre en rättegång af jordegarne väcktes, som slutligen genom
Kong!. Svea Hofrätts dom år 1717 afgjordes så, att kungsädra borde der
lägenhet sädant medgåfve, hällas öppen till minst 12 alnars bredd samt
hindren för vattnets fria lopp uti ån genom rensning undanrödjas. Derefter
uppstod åter tvist om vattendämningar vid Odensfors qvarn, hvilket
slutligen genom Kong! Svea Hofrätts dom år 1724 blef förbjudet.

År 1757 upptogs en kanal för vattnets afledande från Harforssen, i
följd af den i 1717 års dom påbjudna rensning.

År 1815 uppgjordes af Major J. Forssell plan och förslag till sjön
Temnarens sänkande genom upptagande af en kanal, hvarigenom sjön ansågs
kunna sänkas 4 fot, för en kostnad af 16,666 R;dr 32 sk. Banko,
utom lösen för Odensfors qvarn som måste rifvas.

År 1818 hölls af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Upsala län besigtning
utefter Tierps-ån, dervid vitsordades den obestridliga nytta sjön
Temnarens sänkning skulle medföra, enär de sjön och åsträckan omgifvande
fälten endast frambringade ett uselt starrhö, och sjön årligen inkräktade
på den jemna marken, samt belägenheten vore sådan, att på en mils afstånd
från sjön till Odensfors qvarn, ofta ända till hdels mil från ån den
af naturen bördiga marken, om våren endast vore en stor sjö.

År 1822 uppgjordes af Ofverste-löjtnant C. P. Hällström nytt förslag
till Temnarens sänkning, hvarigenom sjön ansågs kunna sänkas med
3 fot, för en kostnad af 27,275 R:dr Banko.

År 1842 verkställdes af Agronomen A. Johnsson undersökning om
Temnarens sänkning och förordades densamma, samt vitsordades, att jordmånen
å de till Tierps-ån och Temnaren angränsande vidsträckta fälten
bestod af svartmylla med lerblandad botten och af märgel oftast 1 fot från
jordytan samt af eu här i landet sällsynt god beskaffenhet; samma förhållande
vitsordades äfven af Direktör George Stephens vid en af honom
hållen undersökning derstädes år 1838.

År 1842 i September hölls inför Landshöfdingarne i Westerås och
Upsala län sammanträden med vederbörande intressenter och allmänna ombud,
hvarvid en komité utsågs för att befordra ärendet. Genom denna
komités och Landshöfdingen, Baron von Krsemers föranstaltande afgaf
Majoren, numera Ofvei-sten Otto Modig betänkande i frågan, hvaruti han
förklarade sig dela de uti Ofverste-löjtnant Hällströms; förslag uttalade
åsigter, men att, i anseende till att 20 år redan förflutit sedan förslaget
uppgjordes, kostnaden borde ökas med 20 procent eller till 32,700 R:dr
Banko, hvartill komme lösen för Odensfors qvarn.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.

År 1843 den 5 Juli fastställde Kougl. Maj:t Öfverste-löjtnant Hällströms
med 20 procent förökade kostnadsförslag, och anvisade ett anslag
af 8,000 R:dr utan återbetalniugsskyldighet och ett lån af 8,365 R:dr, allt
Banko, till arbetets utförande.

År 1844 den 28 Mars hölls ånyo af Landshöfdingarne i Westerås
och Upsala län sammanträde med vederbörande angående Temnarens sänkning,
dervid bruksegaren på grund af 1824 års förordning afgaf protest
mot sjösänkningen, hvilken ansågs menligt inverka på vattentillgången för
hans nedanföre belägna större jernverk; och fick efter anställd omröstning
mellan strandegarne frågan derföre tills vidare förfalla.

År 1860 upptogs ärendet ånyo, då eu direktion utsågs, som skulle
befrämja framgången, hvilket ansågs böra ske så, att Temnaren blefve sänkt
till möjligaste högsta fottal. Genom denna direktions försorg verkställdes
undersökningar på flera sätt för att bereda vattentillgång åt vattenverken,
oaktadt Temnarens sänkning, dels genom upptagande af eu vattenledning
från eu vik af Dalelfven (sjön Ingen), och dels genom anläggande af en
damm vid Harforssen, för att betrygga den befarade vattenbristen; kostnadsförslaget
uppgick till 315,000 R:dr Runt utom qvarnlösen. Såväl sistnämnda
förslag som det 1822 uppgjorda innefattade endast upprensning
af Tierps-ån från och med Odensforssen till och med Harforssen, men icke
någon rätning och upprensning af ån i öfrigt, hvarken nedanför Odensforssen
eller ofvanför Harforssen till djupvattnet i sjön, än mindre uti de
till sjön Temnaren och Tierps-ån nedflytande åar och vattendrag, som äro
omgifna af stora sumpiga fält, hvilka äro af en sådan upprensning beroende.

År 1863 förrättades af Förste Landtmätaren C. Sjöholm, efter förordnande,
laga värdering af Qdensfors qvarn, uppskattad med 50 procents
förhöjning, enligt 1824 års förordning, till 7,251 R:dr 30 öre Runt, hvarmed
vederbörande åtnöjdes; men ansåg sig egaren ej böra afträda qvarnen, förrän
ett antagligt förslag till sjösänkningen blifvit gjordt.

År 1864 beslöt omsider den utsedda arbetsdirektionen med afseende,
dels å de processer man från bruksegarens sida hade att förvänta, dels
derå, att sednaste riksdag begärt en ny vattenrättslag, hvilken vore under
utarbetning, dels ock slutligen i betraktande af de missgynnande förhållanden,
hvarunder jordbrukaren då arbetade, att åtgärderna för Temnarens sänkning
borde tills vidare uppskjutas; hvarjemte till betäckande af kostnaden
för de förberedande åtgärderna eu summa af 4,800 R:dr Runt skulle på
delegarne utdebiteras. Vid samma tillfälle nedlade Landshöfdingen Baron
von Krsemer det ordförandeskap i direktionen, som han i många år med
varmt och lifligt intresse för sakens framgång utöfvat.

Motioner i Andra Kammaren, N-.o 178.

År 1870 den 12 Oktober biff af Kongb Ma.j:ts Befallningshafvande
i Upsala län, efter anmodan, nytt sammanträde med vederbörande hållet,
dervid flera delegare framhöllo behofvet af att utsträcka rensningsarbetet
til! vattendragen ofvanom Temnaren, äfvensom eu af direktionens ledamöter
yrkade, att ny undersökning borde ske och sträcka sig utefter hela Tierps-ån
ända ned till Bottniska viken, samt att frågan om upptagande af Ingens
kanal åter borde upplifvas. Derefter beslöto strandegarne att utföra årensningen
och sjösänkningen enligt 1822 års förslag, samt att den derför utsedda
arbetsdirektionen skulle ega att låta uppgöra »det ytterligare kostnadsförslag,
som derföre kunde erfordras», samt n öfrigt vidtaga alla åtgärder,
som kunde befordra företaget till ett lyckligt slut.» Emot detta, i öfrigt enhälliga
beslut, reserverade sig ombudet för Ullfors bruksegare och förbehöll
denne öppen talan.

Genom det af Förste Landtmätaren C. Sjöholm, enligt vederbörligt
förordnande, derefter afgifna förslag skulle ej allenast Tierps-ån ända från
Alderforssen till Temnaren och eu längre bank vid utloppet från denna
sjö rätas, utvidgas och uppmuddras, utan äfven de i sjön Temnaren och
Tierpsån utfallande åar och andra vattendrag, icke mindre än 13 stycken
till antalet, hvilka omgifvas af sumpiga egor, uppgräfvas och uppmuddras
till erforderligt djup i sjön, och såmedelst alla de låga markerna befrias
från öfversvämning och annan vattenskada, emedan sjön anses blifva sänkt
5,5 ä 6,0 fot, eller så mycket, att den icke komme att vid flodtid öfverstiga
sitt förra låga vattenstånd sommartiden, Arealen, som derigenom skulle
förbättras, är beräknad till 12,000 tunnland och blifvande landvinning uti
sjön tjenlig till äng minst 1,500 tunnland, eller tillsammans 13,500 tunnland;
slutande detta så omfattande förslag på en kostnadssumma stor
750,000 R:dr Runt.

Af omnämnda förhållanden synes, att hufvudorsakerna emot frågans
lyckliga lösning varit, dels reglerandet af vattentillgången för de deraf beroende
vattenverken och motståndet af dess förra egare mot någon förändring
dermed och dels i svårigheten, om icke omöjligheten, att på enskild
väg kunna anskaffa det stora penningebelopp som dertill erfordras.
Det förra hindret är nu lyckligtvis undanröjdt genom nuvarande vattenverksegarens
välvilliga medgifvande den 5 Juli 1871, »att rifning af Odensfors
qvarn och påbörjande af de arbeten, som i sammanhang dermed böra
för Temnaråns rensning i öfverensstämmelse med det af Förste Landt o mätaren

m. m. C. Sjöholm uppgjorda förslag utföras, må numera taga sin början».
Det sednare hindret qvarstår deremot ännu, och i än högre grad, då företaget
utvidgats till de dimensioner, som äro för ändamålets vinnande erforderliga,
men hvarigenom kostnaden förökats från förut beräknade 49,050

Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.

R:dr till 750,000 R:dr, allt Riksmynt. Att anskaffa detta belopp genom
upplåning på enskilda händer torde anses nästan omöjligt, då nuvarande
lagstiftning endast åt staten tillerkänner förmånsrätt för återbekommande
af lån till förbättrande af vattenskadad jord. En mellankomst
från statens sida torde här böra anses så mycket mera påkallad, som kostnaden
ändock af den enskilde jordegaren krafvel* mera än vanliga ansträngningar
för målets vinnande; och då härtill kommer, att, med undantag af
några större bruksegare, flertalet af delegarne utgöres af mindre hemmansegare,
så framgår tydligt, att frågans stora omfattning och medlen till dess
utförande icke stå till hvarandra i något jeraförligt förhållande, utan torde
det derföre blifva Riksdagens uppgift att välvilligt genom bidrag underlätta
frågans lösning. Temnare-traktens naturliga tillgångar, om de rätt kunna
användas, torde äfven berättiga till en sådan önskan och förhoppning.
Om den utmärkta jordmånens beskaffenhet har Agronomen Stephens yttrat,
»att han blott i Holland sett något dermed jemförlig^''. Och likväl har
denna trakt varit och kommer fortfarande, till dess arbetet kan blifva utfördt,
att förblifva af högst ringa värde, genom de skarpa nattfroster som
förorsakas genom den vattendränkta marken.

Frågans ovanliga storlek synes äfven derigenom, att odlingsmarkens
aflägsenhet från odalegorna nödvändiggör på flera ställen anläggande af
nya gårdar med alla dithörande kostnader; och att egovidden, som kan
odlas, är, efter areal-medelberäkning, inom Upland tillräcklig för 4 å 5
hela socknar.

Genom den norra stambanans riktning från Upsala—Sala kommer
en del af denna trakt att få sina behof af kommunikationer tillgodosedda,
och om den under teckning varande Upsala—Gefle-banan kommer att byggas,
blifver kommunikationen derifrån för den öfriga delen ännu bättre. Ett
låneunderstöd af staten på billiga vilkor är för denna stora vattenaftappnings-frågas
realiserande högst nödvändigt. Men icke endast lån torde
vara nog dertill. Ett större eller mindre statsbidrag, utan återbetalningsskyldighet,
skulle i ännu högre grad underlätta detsamma och motverka
de mindre bemedlade hemmansegarnes oskäliga betungande. Jag vågar
så mycket mera framställa en vördsam anhållan derom, som Kong!. Maj:t
redan 1843 anvisade ett anslag af 8,000 R:dr Banko, motsvarande nära V4
af den då beräknade kostnaden och 8,365 R:dr Banko såsom lån, oaktadt
att företaget då icke var beräknadt att utsträckas till så stora dimensioner
som nu och således mindre resultat deraf var att förutse.

På grund af hvad häruti anförts, och med hänsyn till Riksdagens
vid många tillfällen visade välvilja att understödja stora industriel» företag,
samt uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t den 16 April 1868, N:o 28,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 179.

erkända vigten och betydelsen af dessa principer, och under förbehåll att
till Stats-Utskottet, dit denna motion torde remitteras, få inkomma med
erforderliga upplysningar och kostnadsförslag i ämnet, vågar jag vördsamt
föreslå, att Riksdagen måtte till sjön Temnarens sänkning och hvad
dermed i sammanhang står:

dels bevilja ett anslag af 150,000 R:dr utan återbetalningsskyldighet;
och

dels bevilja ett låneunderstöd af 350,000 R:dr, allt Riksmynt, att utgå
under 5 år, mot de vilkor som af Riksdagen och Kong!. Maj:t
kan komma att föreskrifvas,

Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.

Stockholm den 26 Januari 1872.

■J. E. ,Johansson,

från Westmanlands län.

tf:o 119.

Af Herr O. Wikström: Om ändring af § 93 uti gällande
Tullstadga.

Då bränvin och sprit af säd och potatis är den enda utländska
vara, förutom krut. som icke är tillåten att uppläggas på nederlag, har
sådant otvifvelaktigt sin grund uti den länge lagbestämda ordningen för
inhemska bränvinstillverkningen, att skatten skulle utbetalas i förskott,
men sedan numera den ändring uti ifrågavarande lagstiftning inträdt, att
skatten först utgår när varan disponeras, eller efter samma grunder, som
äro bestämda i afseende på tull-liqviden för utländska nederlagsvaror, så
synes icke heller skäl förefinnas, att uti tullstadgan längre behålla eu
undantagsbestämmelse, som uppreser ett hinder för det fria utbytet, hvilket

äfven