Motioner i Andra Kammaren, N:o 177 (Motion 1891:177 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 177.

N:0 177.

Af herr J. Manke!!, om ändring af §§ 14 och 17 riksdagsordningen.

Om jag redan nu dristar återkomma med den motion om allmän
rösträtt vid val till Riksdagens Andra Kammare, som af föregående Riksdag
förkastades, så sker det i främsta rummet i följd af min oafvisliga
öfvertygelse om rättvisan af denna fordran och om den politiska klokheten
af dess snara tillfredsställande.

Hvarje stor och vigtig reform behöfver dessutom tid att mogna.
I följd deraf måste förslagen derom ofta förnyas, på det sinnena måtte
vänjas vid tanken derpå, farhågorna småningom undanrödjas, invändningarne
vederläggas, motsträfviga sinnen vinnas och resultatet slutligen
nås. Ty jag vågar antaga, att, om än mången finnes, som för närvarande
anser den allmänna rösträttens införande ogörligt, de fleste
dock skola medgifva, att detsamma likvisst en gång måste ske; och
kanhända de klarsynte äfven inse, att reformens genomförande ligger
närmare, än mången nu anar.

Dertill kommer äfven, att de sedan föregående riksdag försiggångna
valen gifva anledning till den förhoppningen, att reformen nu
skall mötas med mindre ogynsamma blickar, än under den föregående
treårsperioden kunde vara fallet.

Med afseende på skälen för den allmänna rösträttens införande
ber jag i öfrigt få hänvisa till den i min vid föregående riksdag i Första
Kammaren väckta motion n:o 46 anförda, vidlyftigare motiveringen. _

Och får jag med anledning deraf erinra, huruledes jag i början
sökte visa, att rättvisan fordrar likställighet i afseende på rättigheter
Bih. till Biksd. Prot. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 35 Käft. (N:o 177.) 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 177.

och skyldigheter, i afseende på bördor och fördelar och att denna likställighet
hos oss i de flesta hänseenden icke förefinnes, i sjmnerhet
icke i afseende på beskattningen och rösträtten.

Vidare ådagalade jag, att den nuvarande representationen erbjuder
bilden af det fullständigaste fåtalsvälde, och att den i detta hänseende
troligen icke. öfverträffas af representationen i något annat land,
äfvensom att Sverige i afseende på rösträttsförhållanden står efter de
flesta andra länder.

Dernäst sökte jag visa, huru föga man kunde blifva hjelpt genom
senast ifrågasatta sänkningar af strecket, icke ens genom dess utsträckande
till alla kommmunalt röstberättigade, enär derigenom till de nu
300,000 politiskt röstberättigade blott skulle läggas 180,000, så att fortfarande
.720,000 myndige män blefvo uteslutne från hvarje inflytande
på politiska ärenden och hvarje möjlighet att förfäkta sina intressen.

.. Sedermera, försökte jag undanrödja de farhågor mot allmänna
rösträtten, som i allmänhet äro gängse, och i främsta rummet rörande
den . bristande politiska bildningen hos de utestängda folklagren samt
det inflytande agitatorer i följd deraf på dem skulle erhålla.

Vidare sökte jag ådagalägga, hurusom erfarenheten i de främmande
länder, der allmänna rösträtten redan länge varit rådande, angifvit,
att densamma, långt ifrån att utgöra någon fara eller olägenhet,
tvärtom. kunde betraktas såsom säkerhetsventil, hvarigenom stora rubbningar.
inom samhället kunde förekommas. Och med afseende derpå
tillät jag mig att exempelvis erinra om de sista riksdagsmannavalen i
Tyskland och Frankrike, der de brydsammaste situationer på ett fredligt
sätt afvecklades genom den allmänna rösträtten.

Slutligen ansåg jag mig kunna påvisa, att den allmänna rösträtten
bär en förmåga att lämpa sig efter olika statsförfattningar, hvilken är
högst märklig, äfvensom framhålla den motvigt, som i alla händelser
hä,r i Sverige skulle finnas, om allmän rösträtt infördes, genom dels
Första Kammarens sammansättning, dels regeringens inflytande, dels
ock i synnerhet folklynnets lugna och fredliga beskaffenhet.

Emellertid erkände jag, att alla dessa, enligt min åsigt, öfvertygande
skäl föga eller intet kunde gälla för dem, som önskade fortfarandet
af nuvarande rösträttsförhållanden såsom medel till bibehållandet
af magten hos nu herrskande folklager öfver de öfriga, och att dessa
sannolikt aldrig skulle böjas för annat än en så kraftig och allmänt
spridd folkvilja, att intet motstånd vidare vore möjligt.

Dessförinnan vore emellertid nödvändigt att åstadkomma enhet i
afseende på fordringarne på den allmänna rösträttens beskaffenhet, äfven -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 177. 3

som att åt desamma gifva en sådan formulering, att den ej gåfve anledning
till någon berättigad anmärkning. Och detta afsågs i senare
delen af den ofvan åberopade motiveringen.

Derstädes framhöll jag till en början skälet, hvarför jag ej ansåg
någon ändring i den nu faststälda åldersgränsen för deltagande i riksdagsmannaval
lämplig. Likaså hvarför jag ej ännu ville väcka frågan
om qvinnas deltagande i riksdagsmannavalen. Vidare anfördes de skål,
hvarför jag ansåg grundlagens bestämmelse för valbarhet i § 26 riksdagsordningen,
särdeles med afseende på god frejd och ekonomisk
sjelfständighet, tillfyllestgörande äfven för valrätt, men hvarför jag å
ena sidan ej ville tilldela den sistnämnda åt understödstagare från fattigvården
eller å andra sidan utesluta sådane, som stodo i allmän eller
enskild tjenst. Slutligen erinrade jag om, huruledes de bestämmelser,
som kunde vara skäliga för åtnjutande af kommunal rösträtt, ingalunda
voro tillämpliga i afseende på den politiska, äfvensom om nödvändigheten
att förekomma hvarje inblandning af den kommunala eller kamerala
lagstiftningen i den politiska, hvilken älven skulle på ett enkelt
sätt undanrödjas genom den allmänna rösträttens införande.

Vid formuleringen af de förändrade grundlagsstadganden, som
skulle blifva en följd af allmänna rösträttens införande, följde jag grundsatsen
att med denna reform icke sammanblanda någon annan, som
icke dermed egde oafvisligt sammanhang, äfvensom att i nuvarande
grundlagsstadganden ifrågasätta så få förändringar som möjligt. ^

Mot den af mig föreslagna formuleringen gjordes dock från konstitutionsutskottets
sida den anmärkningen, att förflyttandet af de i^ §
26 riksdagsordningen omnämnda vilkor för valbarhet till § 14 skulle
medföra uteslutandet af dessa vilkors tillämpning vid val af medlemmar
till Första Kammaren. Med anledning deraf har jag i den nedan föreslagna
formuleringen låtit § 26 qvarstå orubbad, men i stället i § 14
ifrågasatt en hänvisning till der omnämnda vilkor.

Skulle i öfrigt någon förändring eller förbättring af min formulering
anses behöflig vågar jag antaga, att konstitutionsutskottet eller
någon medlem deraf, som anser min motion värd afseende, skall kunna
föreslå densamma.

Slutligen får jag ånyo fästa uppmärksamheten vid den förändring
i kommunallagarne, som genom mitt förslag skulle föranledas, nemligen
åläggande för kommunalnämnden och magistraten att, i sammanhang
med upprättande af kommunala rösträttslistor, äfven upprätta listor öfver
de till politisk rösträtt befogade, hvilka efter viss anmärkningstid böra

4 Motioner i Andra Kamtnaren, N:o 177.

tjena till efterrättelse vid riksdagsmannaval, och hvarom stadgande i
§ 17 mom. 2 bör intagas.

Med ledning af ofvanstående har jag tänkt mig, att de ändringar
i riksdagsordningen, som skulle vara erforderliga för införande af allmän
rösträtt vid val till Andra Kammaren, på följande sätt skulle kunna
formuleras:

§ 14.

Nuvarande lydelse.

Valrätt tillkommer inom den
kommun, der han bosatt är, en hvar
i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man, hvilken
antingen eger eller med stadgad
åborätt innehafver fast egendom på
landet eller i stad till ett taxeringsvärde
af minst ett tusende riksdaler,
eller för lifstid eller för minst
fem år arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde, ej understigande
sex tusen riksdaler, eller ock
erlägger till staten bevillning för
en till minst åttahunda riksdaler
uppskattad årlig inkomst.

Föreslagen lydelse.

Valrätt tillkommer inom den
kommun, der han bosatt är, hvarje
svensk medborgare, som uppfyller
de i § 26 stadgade vilkor för valbarhet,
från och med början af
kalenderåret efter det, han fylt tjuguett
år.

§ 17 mom. 2.

Vid dessa val skola till efter- Vid dessa val skola till efterrättelse
tjena de för kommunerna rättelse tjena de röstlängder öfver
gällande röstlängder, som böra inne- valberättigade vid riksdagsmannahålla
anteckning om dem, hvilka val till Andra Kammaren, som af
enligt § 14 valrätt tillkommer. kommunalnämnder eller magistrater

böra upprättas.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen för sin del måtte antaga till hvilande
för grundlagsenlig behandling ofvan framstälda

'' Motioner i Andra Kammaren, N:o 177.

förslag till ändring i §§ 14 och 17 i riksdagsordningen.

Stockholm den 11 mars 1891.

J. Mankell.

I syftet af denna motion instämma:

Richard Gustafsson, Gustaf Ericsson, Olof Olsson,

P. J. M. Erikson, Magnus Höjer, Edvard Wavrinsky,
Curt Wallis, Joll. Johansson, J. A. Fjällhäck,

Fridtjuv Berg, Hugo E. G. Hamilton, Ernst Beckman,

N. Linder, Sixten von Frusen, Emil Hammarlund,

A. E. Nordenskiöld, Henrik Hedlund, E. J. Ekman,
Anton Halm, E. A. Zotterman, Christian Biilow,

J. H. G. Fredholm, Edv. Svensson, Adolf Aulin,

P. A. Romberg.

Bih. till Riksd. Prat. 1891. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 35 Höft.

■2