Motioner i Andra Kammaren, N:o 176 (Motion 1890:176 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

N:o 176.

Af herr A. P. DiUllclsOll, om beviljande af ett statsanslag å

48,000 kronor till fiskerinäringens understödjande.

Då man jemför det belopp , som Riksdagen anslagit till fiskerinäringens
befrämjande, eller 42,000 kronor, och som till rätt betydlig del
åtgår till aflöningar och reseersättningar, vetenskapliga forskningar m. m.,
med åtskilliga andra i riksstaten anvisade belopp för andra näringar och
statsbehof, kan man ej annat än finna att den vigtiga fiskerihandteringen
är från Riksdagens sida allt för litet uppmärksammad. Från många delar
af vårt land hör man klagan att så är förhållandet och denna klagan
anser jag fullt berättigad, i synnerhet då den låter sig förspörja från den
kustbefolkning som idkar fiske i öppna hafvet. Att dessa hafvets arbetare
i allmänhet hafva stora svårigheter att bekämpa vid utöfvandet af
sin näring känna vi alla allt för väl, och då det vanligen är den fattigare
befolkningen, som utöfvar densamma synes mig skäl förefinnas, att denna
befolkning, der så erfordras, kan erhålla understöd och hjelp för sin näring
från det allmännas sida. Jag vågar derför tro att Riksdagen skall
finnas villig att understödja denna för vårt land så vigtiga näring mera
direkt än hittills varit förhållandet, äfven der fisket ej kan drifvas i så
stor omfattning som det s. k. vestkustfisket. Med kännedom om den ort
jag tillhör och andra med den jemförliga, föreställer jag mig att Riksdagen
borde anvisa något belopp, att utgå dels som understöd och dels som
lån till enskilda fiskare eller föreningar, som idka fiske i öppna hafvet,
d. v. s. stränderna utefter hela Östersjön och i Öresund samt vidare i
Kattegatt vid rikets vestra kust.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Det fiske, som idkas i landets öfriga fiskevatten och insjöar, anser
jag ej vara af den risk eller svåra art för sina idkare, att de redan nu,
utan först efter en vidare utredning böra understödjas. De län, som icke
begränsas af bafvet och som äro, så vidt jag kan erinra mig, Kronobergs,
Jönköpings, Skaraborgs, Örebro, Yestmanlands, Elfsborgs, Vermlands,
Kopparbergs och Jemtlands, torde derför ej för närvarande böra medräknas
i den framställning om anslag, jag bär ämnar föreslå. Jag har
nemligen tänkt mig att här afsedda understöd till fiskerinäringens idkare
kunde utgå ungefärligen på samma sätt som de medel, som nu äro anvisade
för skogsodlingens befrämjande, eller så, att Riksdagen anvisade t. ex.

48.000 kronor för att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande, för att med
högst 3,000 kronor tilldelas hvarje bär afsedda 16 landstings eller hushållningssällskaps
område eller de af dem, som med minst 1,000 kronor
understödja enskilde fiskare eller föreningar, som idka fiske och som äro
i behof af understöd till anskaffande af fiskeredskap och båtar eller andra
för fisket nyttiga åtgärder såsom salterier m. m., deraf hälften af dessa

1.000 kronor skulle utgå som understöd och hälften som lån. Af de
statens medel, som skulle med 3,000 kronor tillkomma landsting eller
hushållningssällskap, som bär afses, skulle 2,000 kronor få användas
som understöd utan återbetalningsskyldigbet och 1,000 kronor endast som
lån tillsammans med det af landsting eller hushållningssällskap gemensamt
eller ettdera af dem dertill anvisade för ändamålet minst 500 kronor,
att återbetalas under 5 år med Ys-del årligen, dock utan ränta. De
vilkor, som för understöd eller lån skulle fordras, anser jag att landstinget,
derest det ensamt lemnat det afsedda bidraget, eller hushållningssällskapet,
om det så gjort, eller, om begge dertill bidragit, de då gemensamt skulle
ega efter de olika ortförhållandena bestämma äfvensom på enahanda sätt
åligga landsting och hushållningssällskap att handhafva alla de åtgärder,
som med medlens utdelande och utlånande erfordras, samt härtill utvälja
lämpliga personer, t. ex. minst en från hvarje härad inom landsting eller
hushållningssällskapets område, hvilka egde att vid gemensamt sammanträde
afgifva yttrande och förorda de ansökningar, som inkommit dels om
understöd utan återbetalningsskyldigbet dels om lån, hvilka ansökningar
sedan skulle vid landstinget eller vid allmän sammankomst med hushållningssällskapet
pröfvas och afgöras.

På grund af det anförda vågar jag föreslå att Riksdagen ville

besluta,

Bill. till Biksd. Prof. 1890. 1 Sand. 2- Afd. 2 Band. 26 Haft. 2

Motioner i Andra Kamnaren, N:o 176.

att på extra stat för 1891 anvisa 48,000 kronor,
att ställas till Ivongl. Maj:ts förfogande för att med

3,000 kronor tilldelas de landsting eller hushållningssällskap,
med undantag af dem, som förefinnas i Kronobergs,
Jönköpings, Skaraborgs, Örebro, Vestmanlands,
Elfsborgs, Vermlands, Kopparbergs och Jemtlands län,
som ettdera eller gemensamt med minst 1,000 kronor
bidraga till fiskerinäringens understödjande inom sitt
område, med rätt för landstinget eller hushållningssällskap
att af det sålunda dem tillkommande belopp
utdela 2,000 kronor jemte 500 kronor af det af
dem gifna anslag som understöd utan återbetalningsskyldigbet
till enskilde eller föreningar, som idka fiske
och äro i behof af understöd till anskaffande af fiskredskap
och båtar eller andra för fisket nödiga åtgärder
såsom salterier eller för transport af den erhållna
fångsten, och återstoden, 1,000 kronor, jemte 500 kronor
af de af landsting eller hushållningssällskap tillsammans
eller ettdera af dem anvisade 1,000 kronor,
att utlemnas som lån för fiskerinäringens enahanda
befrämjande och att återbetalas under de närmaste 5
åren med eu femtedel årligen, dock utan ränta. De
vilkor, som böra iakttagas, då understöd utan återbetalningsskyldighet
kan meddelas, och de, som böra
stadgas för afsedda utlåningen, skall landstinget, derest
det ensamt lemnat bidraget, 1,000 kronor, eller hushållningssällskapet,
om det så gjort, eller om begge
dertill bidragit, då gemensamt ega j att bestämma,
likaså på enahanda sätt handhafva alla de åtgärder,
som med medlens utdelande och utlånande erfordras
samt som förberedande nämnd härtill utvälja lämpliga
personer, minst eu för hvarje härad inom landstings
eller hushållningssällskapets område, hvilka skola vid
gemensamt sammanträde afgifva yttrande öfver de ansökningar,
som inkommit dels om understöd utan återbetalningsskyldighet
och dels om lån, hvadan ansökningarne
sedan vid landstinget eller vid allmän sammankomst
med hushållningssällskapet pröfvas och af -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 177.

göras. Skulle ansökningarne komma att pröfvas af
både landsting och hushållningssällskap och de dervid
stanna i olika beslut, gäller landstingets som afgörande.

Om remiss till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 27 januari 1890.

A. P. Daniélson.

N:o 177.

Af herr A. P. PanielsOll, om ändrad lydelse af 6 § i lagen
angående tillsyn å förmyndares förvaltning å omyndigs
egendom, den 18 april 1884.

Såvidt jag har mig bekant förefinnes hvarken i allmän lag eller i
lagen angående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom
den 18 april 1884 något stadgande som bestämmer efter hvilken räntefot
den omyndiges medel skola förräntas. De bestämmelser som anses
gälla i detta afseende äro, enligt hvad man kan finna af åtskilliga utgifna
juridiska arbeten, dels §§ 24 och 29 i förmyndareordningen den 17 mars
1669 och dels åtskilliga Kongl. Maj:ts domar, afkunnade i förekommande
tvistemål i sagda hänseenden år efter annat från och med 1801.

Då förenämnda lag om tillsyn å förmyndareförvaltning af omyndiges
egendom § 6 föreskrifver, att förmyndare skall afsluta för hvart
kalenderår räkning öfver allt det han har om händer med uppgift af
den säkerhet, mot hvilken den omyndiges reda penningar äro utsatta,