Motioner i Andra Kammaren, N:o 175

Motion 1896:175 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 175.

37

i

N:o 175.

Af herrar M.. Dalin och I. MållSSOll, om skrifvelse till Kanyl.

Maj:t ang. ändring i Kongl. förordningen om förlagsinteckning
den 13 april 1883.

År 1879 aflät riksdagen följande skrifvelse angående medgifvande
af rätt till underpant i lösegendom åt alla näringar:

»Rättigheten att lemna underpant i lös egendom bör vara eu rättighet
för alla näringsidkare eller för ingen, och medgifvande af sådan
rätt utgör endast den enklaste gärd af rättvisa åt de näringsidkande
samhällsmedlemmar, som dermed ej nu äro hugnade. Man har mot
dess medgifvande åberopat det osäkra värde, dylik underpant för långifvaren
innebär, då de pantförskrifna föremålens egare och innehafvare
kan när som helst afyttra dem delvis eller helt och hållet till
tredje person med gällande verkan, enär underpantsrätten icke innebär
sakrätt i panten. De rörelser eller yrken, vid hvilka sådan panträtt
skulle komma att användas, torde dock i allmänhet vara af den beskaffenhet,
att de för sitt utöfvande fordra innehafvande af åtminstone
större delen af de pantförskrifna föremålen eller de ursprungligen pantförskrifna
motsvarande, och det torde icke vara lagstiftarens uppgift
att tillse, det den enskilde icke i särskilda händelser skulle kunna i
oförstånd handla mot sin egen fördel. Deremot synes det vara lagstiftarens
pligt att för det fall, att på det fria aftalets väg den näringsidkare,
som det behöfver — han må för öfrigt vara bruksegare, bergverksegare,
fabrikant eller jordbrukare eller hvad annat som helst
kan mot underpant i lös egendom erhålla den försträckning, han för
sin ekonomiska verksamhet behöfver, bereda eu laglig form för pantaftalet
och derigenom, bland annat, skydda lagen för don vauhelgd,

38

Motioner i Andra Kammaren, N:o 175.

som för densamma följer af de under lagens skydd, men mot dess
mening, härtill missbrukade lösöreköpen. I en tid med mångsidig och
liflig affärsverksamhet kan personalkrediten, såsom grundad på den
numera en omöjlighet vordna personliga kännedomen af dem, med
Indika man kommer i affärsberöring, ej vidare räcka till, och realkrediten
måste derför anlitas i en allt större och större utsträckning, beträffande
de föremål, som kunna dertill användas.

Riksdagen, hos hvilken framställning i ämnet skett, får på grund
af det nu anförda hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes låta anställa en revision af samtliga gällande
föreskrifter om förlag och dervid jemväl taga i öfvervägande,
huruvida ej rätt till underpant i lös egendom må kunna medgifvas alla
näringar, samt till Riksdagen gorå den framställning, som häraf kan
föranledas.»

I motiven till sitt förslag till lag angående underpant i lös egendom
yttrar Nya Lagberedningen bland annat följande:

»Numera bör val rättigheten att gifva underpant i lös egendom
icke rimligen kunna betraktas som ett privilegium för vissa näringsidkare.
Tiden har hunnit så långt, att denna rättighet måste ega rum
antingen för alla eller för ingen. Bland de näringar, som hittills ej
varit gynnade, är jordbruket. År det nu rätt, att den, som drifver
bergsbruk, fabrik, manufakturverk eller annan sådan rörelse, får bereda
sig kredit genom underpant af lös egendom, så måste det ock vara
rätt, att eu jordbrukare eller den som delar hans yrke, då han ej kan
bjuda inteckning i fastighet, får på lika sätt skaffa sig den kredit han
tarfvar för sin rörelse eller sitt arbetsföretag?»

Genom indragning till staten af civil- och militieboställena ha
statens domäner och dermed arrendatorsklassen ökats till ett ansenligt
antal. Våra jordbruksarrendatorer, såväl statens som enskildes, kunna,
i allmänhet taget, sägas utgöra vårt lands mera dugliga jordbrukare;
men det dyrbara, yttre lösörebo, de behöfva för att rigtigt rationelt
kunna sköta sitt jordbruk, kunna de ej använda som hypotek för nödigt
förlagskapital med mindre det sker under formen af det all kredit förstörande,
vanryktade lösöreköpet, som så öfverlemnar säljaren åt köparens
godtycke, att det förlamar hans handlingskraft. Som svar på
Riksdagens ofvannämnda skrifvelse framlades nemligen den nuvarande
lagen om rätt till underpant i lös egendom, från hvilken rätt jordbruket
uteslöts. Den skefva uppfatting, som sökte göra gällande, att då underpant
ej medförde sakrätt, vore den af ringa nytta, vederlägger sig
sjelf, då rätten att begagna sig af underpant städse användes inom de

Motioner i Andra Kammaren, N:o 175.

39

yrken, der den medgifves, och för vår arrendatorsklass skulle den helt
visst blifva af stor betydelse ej blott genom att hämma ett snart sagdt
öfverhandtagande borgensväsende utan framför allt genom att trygga
deras rätt, som i följd af nära skyldskap eller andra förbindelser hafva
svårt att neka en borgens påskrift.

Vi våga derför föreslå Riksdagen,

att den i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det
täcktes Kongl. Maj:t framlägga till nästa Riksdag
förslag till sådan ändring i lagen om förlagsinteckning
och rätt till underpant i lösegendom att äfven
jordbruket derunder måtte inbegripas.

Stockholm den 28 januari 1896.

M. Dahn.

Ivar Månsson.