Motioner i Andra Kammaren, N:o 174

Motion 1891:174 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 174.

1

N:0 174.

Af herr J. Nydahl, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utfärdande af föreskrifter i afseende ä befordran
till underlöjtnant i armén.

Enligt nu gällande bestämmelser fordras för att kunna föreslås till underlöjtnant
(utom vid trängen, der sådan beställning tillsättes genom transport
från annat truppslag) att hafva ailagt afgångsexamen från krigsskolan samt,
i fråga om artilleriet och fortifikationen, hafva erhållit högre betyg än »godkänd»
enligt fordringarna uti mogenhetsexamen på reala linien. Förslag
ingifves af vederbörande regementschef. För att antagas såsom elev vid
krigsskolan erfordras, förutom mogenhetsexamen och godkänd läkarebesigtning,
att vara sergeant i regemente, och för att dertill kunna konstitueras
att hafva genomgått underofficersskola, d. v. s. infanterivolontärskolan, kavalleriskolan
eller motsvarande skola vid artilleriet och fortifikationen. För att
officersaspirant skall kunna beordras till infanterivolontärskolan skall han
såsom volontär hafva undergått 2 månaders rekrytutbildning vid eget regemente.
För inträde vid kavalleriskolan fordras endast omkring 20 dagars
föregående vapenöfning.

Granskar man dessa bestämmelser, finner man, att rekryteringen af officerscorpsen
ligger nära nog uteslutande i regementschefernas händer. Det
är regementschefen, som antager officersaspiranten till volontär. Dervid är
han, förutom i afseende å vissa fordringar rörande ålder och kroppsbeskaffenhet,
oförhindrad att handla helt och hållet efter godtycke. Om tvenne

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 34 Höft. 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 174.

ynglingar anmäla sig hos honom för att antagas till officersaspiranter, den
ene med utmärkta vitsord om flit, skicklighet och uppförande, den andre
med otillfredsställande sadana, star det honom fritt att bifalla den senares,
men afslå den förres anhållan. Således vid första inträdet på militärbanan
står möjligheten öppen för mannamån och nepotism, och den meningen är
allmänt utbredd, att det flerestädes icke är möjligt att utan »relationer», utan
inflytelserika anhöriga, det må nu vara föräldrar, slägtingar eller personer i
framstående samhällsställning, varda antagen till volontär (officersaspirant).
Det finnes ingenting, som hindrar eu regementschef att, för att bereda närskylda
bättre tur, till läglig tid icke antaga några officersaspiranter eller
utestänga sadana, som skulle kunna taga den bättre turen.

Det lär icke saknas exempel på att volontärer, som för oduglighet afskedats
vid ett regemente, sedermera vunnit anställning vid ett annat, ja efter
der erhållet entledigande till och med vid ett tredje. Ingen särskild skarpsynthet
är af nöden för att inse, hvithet som galt mest: förtjenst eller
relationer.

Detta kan visserligen icke vara tillfredsställande. Den krets, hvarur
officerarne rekryteras, bör vidgas, och det kan icke vara med svensk grundlag
öfverensstämmande, att inom flera trappa!''delningar utsigten till officersbefordran
blifvit ett klassprivilegium. Fastmera böra bestämmelserna om
inträdet på officersbanan gå ut på, att redan från början ett godt urval
kan göras, och att man kan få in uti armén sådana som sköta och skött
sina skolstudier väl. Inga predestinationsgrunder böra finnas.

Nästa steg på officersaspirantens utbildning är hans kommendering
till tmdero/Jicersskolan. Härvid behöfver ej regementschefen taga hänsyn
till de vitsord, som erhållits , i mogenhetsexamen eller det omdöme, som af -gifves af dem, som ledt officersaspirantens militära uppfostran. Den som i
skolan haft underkännande betyg vid hvarje klassflyttning eller tillbragt ett
långt, men derför icke träget studielif vid privata studentexamensanstalter,
kan likaväl blifva beordrad som den, hvilken med heder genomgått och afslutat
elementarskolan. Kompanichefen, som haft officersaspiranten under
sitt befäl, gifver till äfventyrs betyget »mindre lämplig», men hans uttalande
behöfver icke inverka på kommenderingen till underofficersskolan.

Uti underbefälsskolan behöfver officersaspiranten för att konstitueras
till sergeant endast taga godkända betyg i allmänna kursen, d. v. s. ådagalägga
minimum af kunskaper och färdigheter. Nu torde emellertid ej
någon underofficersaspirant befordras till sergeant med mindre än att han
aflagt med beröm godkänd examen i underofficersskolans högre kurs. Det

Motioner i Andra Kammaren, N:o 124.

B

är eu stor klyfta mellan lägsta och högsta underofficersexamen, och det kan
ingalunda främja en god officer srekrytering, om till fortsatt utbildning vid
krigsskolan regementscheferna kunna, såsom också lär hafva varit händelsen,
beordra officersaspiranter med så klena vitsord som godkända examensbetyg
från underofficersskolans allmänna kurs, och det kan icke verka höjande för
officerscorpsens anseende, då de, som gå underofficersvägen, finna, att det
faktiskt ställes betydligt högre anspråk på dem för att befordras till sergeanter,
än på officersaspiranterna för att vinna inträde vid krigsskolan.
Det säger sig sjelf att undervisningen der kommer att lida, om elever ditkommenderas,
hvilkas underbefälsbildning är bristfällig och lemnar mycket
öfrigt att önska.

Då det ingalunda kan vara lämpligt, fastmera kan menligt inverka på
officersrekryteringen, att denna utan några afsevärda inskränkningar ligger
i regementschefernas händer, till följd hvaraf befordran till officer kan komma
att bero af »relationer» eller blifva ett klassprivilegium, då vidare anspråken
på officersaspirantens skolstudier och på hans genomgång af underofficersskolan
äro mindre än måttliga, då ej något afseende behöfver fästas vid
deras omdöme, som närmast ledt officersaspirantens militära uppfostran, och
då slutligen nu gällande bestämmelser icke tillgodose och främja det ur
många synpunkter så nyttiga urvalet af officersämnen, får jag härmed
vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes rörande befordran till
underlöjtnant utfärda sådana föreskrifter, att här omförmälda
olägenheter varda afhulpna och att således rekryteringen
af svenska arméns officerscorps måtte underkastas
sådana former och vilkor, att garantier för dess ordnande
på ett tillfredsställande och ändamålsenligt sätt komma
att förefinnas.

Stockholm den 7 mars 1891.

Joll. Nydahl.