Motioner i Andra Kammaren, N:o 174

Motion 1890:174 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 174.

3

N:o IU.

Af lierr J. Smedberg'', om ändring i gällande bestämmelser rörande
stämpelafgift å gravationsbevis.

Uti sin till innevarande Eiksdag afgifna embetsberättelse föreslår
Eiksdagens justitieombudsman på anförda skäl (sidd. 85—95), att kongl.
förordningen angående expeditionslösen den 7 november 1883 må ändras
derhän, att förordningen kommer att afse äfven gravationsbevis för längre
tid än tio år och att lägsta lösen för gravationsbevis, omfattande tio år
eller derutöfver, må i fråga om hemman å landet bestämmas till 2 kronor
25 öre etc.

Man kan visserligen icke förneka att eu förböjning i lösen för
gravationsbevis, omfattande längre tid än tio är, kan hafva skäl för sig,
helst domhafvanden måste antingen genomse inteckningsprotokollen för
den tid, som förflutit från 1876 års början till inträdet af den tioårsperiod,
för hvilken gravationsbevis i allmänhet utfärdas, eller ock uti inteckningsboken
göra sig förvissad om, huruvida någon inteckning för
nyttjanderätt, servitut eller afkomst af fast egendom (som numera ej behöfver
förnyas) blifvit antecknad uti den § 61 af förordningen den 16
juni 1875 omförmälda bok, men då förordningen angående stämpelafgiften
den 9 augusti 1884 stadgar, att gravationsbevis rörande inteckningar i
fast egendom, som af domare på landet meddelas, skall förses med stämpel
till samma belopp, som den för beviset utgående lösen, så blifver
följden, att den högre lösen, som möjligtvis kan blifva bestämd för gravationsbeviset
och som nu redan uttages, fast efter olika grunder, medför
en högre stämpelafgift och att således eu dubbel beskattning drabbar dem,
som förut äro gäldbundne och för erhållande af lån nödgas förse sig med
dylika bevis.

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 174.

Mig synes som det icke vore staten värdigt att skaffa sig inkomster
af sådana sina gäldbundne individer, och jag skulle helst önska att
stämpelbeloppet till såväl skuldsedlar som gravationsbevis blefve minskadt,
men vill icke nu föreslå en sådan minskning; men hvad jag anser mig
hafva fullt skäl att påyrka, är att de gravationsbevis, som erfordras för
tiden från 1876 års början intill början af den tioårsperiod, för hvilken
gravationsbevis i allmänhet utgifvas, måtte, i likhet med hvad som är
stadgadt för utdrag af fastighetsbok, varda från stämpel fritt. Jag tilllåter
mig således föreslå,

att gravationsbevis, afseende nyttjanderätt, servitutsaftal
eller afkomst af fast egendom, omfattande tiden
från 1876 års början till inträdet af den tioårsperiod,
för hvilken gravationsbevis i allmänhet utfärdas,
må, ehvad det grundas på inteckningsprotokollen eller
fastighetsboken, varda från stämpel fritt; eller ock att
stämpel fixeras till visst belopp, oberoende af lösen för
beviset.

Om remiss till bevillningsutskottet anhålles.

Stockolm den 28 januari 1890.

J. Smedberg.