Motioner i Andra Kammaren, N:o 172

Motion 1897:172 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 172.

1

N:o 172.

Af lierr L. J. JilllSSOH i Djurs åtrå, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till ny förordning angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst.

I Kongl. Maj:ts proposition n:o 29 till innevarande Riksdag med
förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst förekomma i § 74 bestämmelser rörande de medel, som af Kongl.
Maj:t föreslagits att utgå till bestridande af arfvoden och kostnader samt
rese- och traktamentsersättningar m. m. i och för taxeringsförrättningar,
hvilka bestämmelser synas mig vara af den beskaffenhet, att den kongl.
propositionen i denna del icke bör oförändrad bifallas, euär de deri omnämnda
kostnaderna till sina belopp torde böra och kunna till förmån för
statsverket nedsättas.

Visserligen har pröfningsnämden sedan flera år till bestridande af
ifrågavarande omkostnader varit berättigad att utanordna tre procent af de
första 100,000 kronor, hvartill länets hela bevillningssumma uppgått, och
två procent af derpå följande 50,000 kronor samt en procent af allt hvad
bevillningssumman öfverstigit 150,000 kronor; men om ock dessa anslag
före år 1893 kunnat anses stå i någorlunda rimligt förhållande till de med
taxeringsförrättningarna förenade besvär och omkostnader, ställer sig likviil
saken numera betydligt annorlunda, sedan vid 1892 års urtima riksdag
beslutats, att bevillningeu för jordbruksfastighet från och med 1893 skulle
utgå med dubbelt så högt belopp, som för sådan fastighet förut hade
erlagts.

Bill. till Riksd. Prot. 1897. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 57 Höft. (N:o 172.)

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 172.

I följd af detta beslut har inkomsten af bevillningen för jordbruksfastighet,
hvilken bevillning för år 1892 uppgick till 661,887 kronor, ökats
så, att densamma för år 1896 utgjorde 1,368,661 kronor; och om, såsom
sig bör, uppgiften utsträckes till bevillning af fast egendom samt af inkomst
för hela riket, med undantag af Stockholms stad, för hvilken särskilda
bestämmelser uti ifrågavarande hänseende äro gällande, framgår, att densamma
för år 1892 uppgått till 3,482,434 kronor och för år 1896 till
4,672,581 kronor.

Då under samma tid någon afsevärd tillökning i taxeringsmyndigheternas
omkostnader och besvär icke lärer hafva uppkommit, ej heller någon anledning
att åt dessa myndigheter bereda högre anslag, än hvad som för
ändamålet utgick före 1893, lärer förefinn as, och då dessutom sistlidna årets
Riksdag, uppå derom väckt fråga, nedsatte ifrågavarande arfvodes belopp för
Stockholms stad, vågar jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i 74 § 1 mom.
af Kong]. Maj:ts förslag till förordning angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst, att, beträffande den åt
hvarje pröfningsnämd, med undantag af Stockholms stads
medgifna rätt att för vissa i samma § och moment
uppgifna kostnader och besvär använda och fördela
härför erforderligt belopp, detta må utgå med högst två,
procent af de första 100,000 kronor, hvartill länets hela
bevillningssumma för året uppgår, och med en procent
af allt hvad bevillningssumman öfverstiger 100,000
kronor.

Stockholm den 27 mars 1897.

L. J. Jansson.

Stockholm, Victor Pettersons Boktryckeri, 1897.