Motioner i Andra Kammaren-, N:o 170 (Motion 1903:170 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren-, N:o 170,

N:o 170.

Af herr A. Til y land Öl'', i anledning af Kungl. Maj ds proposition
med förslag till lag angående medling i arbetstvister.

I § 3 af Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 17 till innevarande
års Riksdag, innehållande förslag till lag angående medling i arbetstvister,
föreslås, att förlikningsmannen skall »söka förmå de tvistande att i afbidan
på tvistens lösning icke vidtaga eller vidhålla arbetsinställelse.»

Att förlikningsmannen bör söka förmå de tvistande att, under den
tid medling pågår, icke vidtaga arbetsinställelse, är naturligt och torde
äfven leda till åsyftadt resultat. Så torde icke blifva fallet med förlikningsmannens
bemödande att söka förmå parterna att icke vidhålla redan
före förlikningsmannens ingripande utbruten arbetsinställelse, utan torde
denna bestämmelse i de flesta fall helt visst komma att blifva utan betydelse.
Om vid förlikningsmannens ingripande arbetsgifvaren genom
lockout afstannat arbetet, eller arbetame förklarat strejk, är det i båda
fallen förenadt med dryga kostnader och stora svårigheter att återupptaga
arbetet, innan parterna veta, huruvida det kommer att lyckas för förlikningsmannen
att stifta fred mellan de tvistande parterna. Det kan sålunda
antagas, att den part, som förklarat arbetsinställelsen, icke kommer
att bifalla af förlikningsmannen gjord framställning om arbetets återupptagande
förr, än resultatet af medlingen föreligger, och det kan till och
med ifrågasättas, huruvida det vore klokt att handla annorlunda, då parterna
ju icke förr, än medlingsresultatet föreligger, kunna veta, om ändamålet
med arbetsinställelsen helt eller delvis är vunnet. Däremot kan
det ifrågasättas, huruvida icke hans uppgift hellre bör vara, att, ifall arbetet
vid hans ingripande redan delvis är nedlagdt, söka förmå part att

Motioner i Andra Kammaren, N:o 170.

icke utvidga den påbörjade lockouten eller strejken, så länge medlingen
pågår. Det torde därför vara lämpligt, att i § 3 ordet vidhålla utbytes
mot ordet utvidga.

Beträffande sättet för tillkallande af i samma paragraf omnämnda
sakkunnige för medlings utförande i de fall, förlikningsmannen så anser
erforderligt, eller någon af de tvistande sådant påkallar, torde äfven en
ändring vara nödig, såvida därmed afsedda fördelar skola kunna vinnas,
och förtroendet till denna nämnd vara till finnandes bos såväl arbetsgifvare
som arbetare.

Om en tvist mellan arbetsgifvare och arbetare skall kunna afvecklas
genom medling, och förlikningsmannen för sådant ändamål finner erforderligt
tillkalla sakkunnige, är det af stor vikt, dels att dessa sakkunnige
äga tillräcklig insikt och erfarenhet för att kunna se och bedöma de
tvistande parternas ofta rätt olika synpunkter, dels att de förmå gifva
skäl för de olika meningar, som kunna vara rådande hos de båda tvistande
parterna. Likaledes bör det kunna förutsättas, att det är af betydelse för
tvistens lösning, att de respektive sakkunnige måste äga den parts fulla
förtroende, hvilkens sak de vid och under medlingen närmast skola bevaka,
och då medlingsresultatet kan komma att bero af de sakkunniges
beröring och öfverläggningar med de tvistande parterna, torde det vara
af så mycket större betydelse, att de äga inflytande hos just den part,
de inom nämnden skola företräda. I annat fall har man anledning befara
att, äfven om nämnden kan enas om ett förslag eller ett uttalande, detsamma
icke blir af de båda tvistande parterna antaget, och nämndens arbete
blir då värdelöst, såvida det afser biläggande af tvist.

Afser åter nämndens arbete att afgifva ett utlåtande att föreläggas
de tvistande parterna till antagande, och detta utlåtande skall vara uttryck
för de sakkunniges mening i fråga om tvistepunkterna samt dessas
större eller mindre berättigande, och utlåtandet sålunda bör vara grundläggande
för en opinion i saken, torde ännu större skäl förefinnas för
att de sakkunnige böra vara fullt insatta i tvistefrågan och dess orsaker,
så att dessa i ett dylikt utlåtande må kunna allsidigt belysas och så fullständigt
som möjligt utredas.

För att vinna största möjliga trygghet för att de sakkunnige äro i
besittning af sakkunskap, intresse och förtroende, samt för att äga största
möjliga utsikt till och garanti för att deras utlåtande må blifva allsidigt
belysande och sålunda må kunna leda till öfverenskommelse mellan de stridande
parterna, böra de sakkunnige utses af de tvistande parterna. Endast
för den händelse, att parterna eller någon af dem underlåta att på

Motioner i Andra Kammaren, N:o 170.

anmodan af förlikningsmannen inom af honom uppgifven tid välja sakkunnige,
bör denne själf tillkalla sådana för den part, som uraktlåtit
att välja.

Enligt åberopade paragraf skola de sakkunnige vara arbetsgivare
och arbetare inom distriktet. Detta kan medföra svårigheter, för den händelse
tvisten omfattar helt distrikt, enär i så fall de sakkunnige måste
utses bland de i tvisten direkt intresserade. På samma gång kan det inträffa,
att en sådan bestämmelse kan komma att lägga hinder i vägen för
att de sakkunnige utses uteslutande med hänsyn till de egenskaper, som
äro nödvändiga förutsättningar för en tillfredsställande lösning af tvistefrågorna.
Det synes därför för vinnande af syftet med föreliggande lagförslag
vara bäst, att uti sista stycket af § 3 orden »inom distriktet» utgå.

Med stöd af hvad jag sålunda i korthet anfört, vågar jag vördsamt
föreslå, att § 3 i åberopade lagförslaget måtte få följande lydelse:

3 §•

Har inom distriktet mellan arbetsgivare och arbetare
eller mellan olika grupper af arbetare uppkommit
tvist af den beskaffenhet, att den medfört eller synes
hota att medföra arbetsinställelse af större betydenhet,
bör förlikningsmannen genom personligt besök å den
plats, där tvisten utbrutit, eller på annat sätt träda i
förbindelse med de tvistande, göra sig noga underrättad
om hvari tvisten består, söka förmå de tvistande
att i afbidan på tvistens lösning icke vidtaga
eller utvidga arbetsinställelse, anmoda dem att sammankomma
till förhandling med hvarandra inför förlikningsmannen
samt söka att under dessa förhandlingar, hvilka
anordnas på sätt lämpligast synes, åvägabringa tvistens
lösning.

Anser förlikningsman det erforderligt, eller påkallas
sådant af någon af de tvistande, tillkallar förlikningsmannen
särskilda sakkunnige, utsedde inom
af förlikningsmannen fastställd tid, till lika antal af
arbetsgifvarne och arbetarne, att med honom utgöra
en nämnd för medlingens utförande. Uraktlåta de
tvistande eller någon af dem att inom utsatt tid utse

Motioner i Andra Kammaren, N:o 170.

sakkunnige, tillkallar förlikningsmannen sådana för den
part, som uraktlåtit att välja.

Till utskottet kemställes vördsamt att, om så anses nödigt, vidtaga
de formella jämkningar i lagtexten, som för vinnande af motionens syfte
möjligen kunna påkallas.

Stockholm den 17 mars 1903.

A. Thyländer.