Motioner i Andra Kammaren, N:o 16 (Motion 1896:16 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.

N:o 16.

Af hen- C. G. Bäckgren, angående försäljning af bränvin och
andra, spirituösa drycker.

i i; i

Om det är en sanning, att förnuftet och känslan skola uti allt
vara bestämmande vid såväl den enskildes som samhällets angelägenheter,
så torde dessa själsyttringar, dessa menniskans goda ledstjernor
böra mera än hittills varit förhållandet få göra sig gällande vid lagstiftningen
angående spritdryckerna, och denna affattas i det rätt och
klart ledande ljuset af dem. Menniskans svaghet för njutningen af
dessa drycker manar till allvarligare, kraftigare och mera verksamma
lagbestämmelser än de, hvilka vårt samhälle nu ega.

Vetenskapen lär oss, att spriten är för menniskan ett gift, och
den dagliga erfarenheten visar oss, att den menniska, som öfverlemna!-sig åt förtärandet af alkoholen, förlorar herraväldet öfver sina tankar,
sitt tal, sina handlingar och sitt uppförande inom såväl det enskilda
som allmänna lifvet. Hon uppträder störande mot samhällsordningen
och drager olycka öfver sig och andra. Hon förderfvar sin helsa, nedsätter
sin arbetsförmåga, förstör sina tillgångar och blir såsom ett
sjuklighetens och fattigdomens offer eu börda för kommunen, der hon
icke genom brott varder en tunga för staten. Såväl som den supiga
menniskan för sin del förlorar det dyrbaraste hon eger, sin helsa och
sin arbetskraft, så gör samhället en nationalförlust för hvarje individ,
som spritbegäret kräfver, icke allenast i dennes ohelsa, minskade duglighet
och nedsatta arbetsförmåga, utan äfven genom det försvagade
slägte, han efterlemna^

De dystra taflor ur dryckenskapslifvet, som framställas både i de
fina, förgylda krogarna och i de mera anspråkslösa utskänkningsnästena,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.

der på begge ställena kunderna utgöras af såväl yngre, oerfarna,
som grånade, försupna gäster, bland hvilka en s. k. glädje och sorglöshet
är rådande, fastän de borde veta, att olyckan och förbannelsen
i stället der lurar på sina rof för att kasta dem i fattigdomens och
sjuklighetens armar, uppfordra med eu vältalighet utan like lagstiftaren
att med all den kraft, som hans förtroendeuppdrag lemnar honom,
vidtaga de allvarligaste bestämmelser i lagstiftningen rörande spritdryckerna.

På de offentliga dryckenskapsställena nedlägga allt för många sina
dyrt förvärfvade penningar. Omtöcknade af spriten inlåta de sig i
handlingar och åtgöranden, som de i nyktert tillstånd djupt och bittert
få ångra. Inom sällskapslifvet har aptitssupen, punschglaset, toddybrickan
och det s. k. gnistrande vinet åtagit sig på ett allt för
framgångsrikt sätt att undergräfva ekonomien, helsan, trefnaden och de
ädlare, bättre känslorna. Inom familjelifvet få anhörigas föda och
underhåll uppoffras för spriten, äktenskapets kärlek och förtroende utbytas
mot hat och bitterhet, och barnen medtaga i arf från hemmet de
skadligaste exempel, hvilka uppfostran i skolorna och utom hemmet i
många fall ej förmå öfvervinna, utan hvilka föredömen leda med säker
hand till förderfvets och olyckans stigar.

Husbonden och arbetsgifvaren, som ha olyckan att få tjenare med
begär efter spritdrycker, få på många sätt umgälla detta onda. Huru
blir den dyrbara tiden, som arbetsgifvaren med dryg lön betalar, mången
gång använd? Huru blir det arbete utfördt, som skall verkställas under
inflytande af den med sprit omtöcknade hjernan och af de försvagade
armarne? Huru blifva husbondens egendom, hans kreatur, redskap och
verktyg behandlade af tjenaren, då dennes förstånd och^känsla varda
orediga och förlamade af alkoholens inflytande?

En ytterst sorglig, daglig erfarenhet ur lifvet vitnar om, att spritförtärandet
såväl på de offentliga dryckenskapsställena som i umgängesoch
det enskilda lifvet åstadkommer olycka till helsa och egendom i så
stor omfattning, att de allvarligaste bemödanden böra försökas att förekomma
detta elände, denna oerhörda nationalförlust, hvilka i ingen mån
kunna uppvägas af de inkomster, som spritförsäljningen lemnar.

Ur domstolarnes arkiv från såväl land som stad kunna de sorgligaste
och dystraste taflor framvisas, till hvilka spriten lemnat den
mörka och ohyggliga färgbeläggningen. Huru många slagsmål, der
menniskor blifvit lemlästade och förderfvade, har ej spriten förorsakat?
Huru mången har ej genom eget. förvållande under spritens inflytande
gått en för tidig död till mötes? Huru många mord ha ej under spriBih.
till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami 2 Afd. 2 Band. 6 Höft. 3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.

tens herravälde blifvit föröfvade? Hvem kan uppräkna alla de brott af
olika slag, hvartill spriten gifvit anledning?

Läkevetenskapen nödgas ofta taga under sin behandling .»alkoholens
offer och har gifvit deras ohyggliga sjukdom ett särskildt namn,
som tydligt angifver, att spriten öppnat för sina dyrkare dörren till
vansinnets hemska rike. Ur hospitalens anteckningar om orsakerna till
sinnesrubbning kan större siffra, än mången föreställer sig, uppgifvas, för
spritbegäret.

Jag vill icke trötta med flera reflexioner, hemtade från det dagliga
superiet. Det onda finnes, det trifves och kan omöjligen vara
obekant för någon af oss.

Af en tjensteman i kongl. statistiska centralbyrån har lemnats
följande:

»För att få en föreställning om de kvantiteter spirituösa, som i

verkligheten komma till försäljning, måste man--gå till uppgifterna

öfver bränvinstillverkningen, dertill lägga importen af spritdrycker, samt
från summan fråndraga dels motsvarande export, dels den qvantitet
bränvin, som för tekniska behof denaturerats. Dessa qvantiteter, reducerade
till liter bränvin af normalstyrka, äro för kalenderåren 1889—
1893:

År.	Beskattad till-verkning.	Införsel.	Utförsel.	Denatureradt bränvin.	Disponibelt till förbrukning.
1889.....................	28,713,260	1,827,894	130,808	839,672	29,570,674
1890.....................	32,542,202	2,066,149	163,744	966,588	33,478,019
1891...................	30,012,954	2,266,261	169,708	1,091,002	31,018,505
1892...................	30,062,914	2,459,532	148,697	1,072,819	31,300,930
1893.....................	31,662,016	1,792,923	169,794	1,134,757	32,150,388
Summa	152,993,346	10,412,759	782,751	5,104,838	157,518,516

I medeltal för åren 1889—93 har sålunda funnits disponibelt till
förbrukning 31,503,703 liter eller i rundt tal 31,5 millioner liter. Beräkningen
är endast approximativ, ty å ena sidan äro icke inräknade
de 2 procent af tillverkningen, som äro skattefria, och som anses motsvara
hvad som förloras genom afdunstning eller på annat sätt, ej heller
å andra sidan frånräkna^ det belopp, som bortgår vid bränvinets renande,
hvilket uppskattas till 1 å 2 procent. Möjligen förekommande
försnillningar vid tillverkningen äfvensom lönbränning samt de qvan -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.

titeter, som olofligen i riket införts, hafva naturligtvis ej heller kunnat
tagas i beräkning, men äro antagligen af mindre betydelse, likasom de
olikhetefr, som kunna förefinnas vid periodens början och vid dess slut
i de förråd, som äro uttagna af tillverkning, för hvilken skatt ej är
afförd.»

Om man nu antager, att af hvarje liter brännvin blir 25 supar
och att hvarje sup betalas med 10 öre, så skulle de svenska spirituosaförbrukarne
årligen uppoffra för tillfredsställandet af sitt spritbegär
78,750,000 kronor. En häpnadsväckande summa, som användes för en
giftig, kroppsförderfvande och i många andra afseenden ytterst skadlig
dryck. Att summan icke är för stor tilltagen, torde man finna, då
man vet, att i ofvan nämnda 31,5 millioner liter spirituösa ingå icke
allenast brännvin, utan äfven punsch, konjak, whisky m. m., hvilka drycker
i regel ju äro dyrare än det vanliga bränvinet.

Sveriges folkmängd utgjorde år 1890 4,784,981 personer, deraf
qvinkön 2,467,794 st., således var den manliga befolkningens antal
2,317,187 st. Af dessa voro 806,820 under 15 år gamla. Om jag nu
antager, att qvinnorna och den yngre manliga befolkningen ej förtära
spritdrycker och frånräknar dem, så återstår en folkmängdssiffra af
manspersoner från 15 år till högre ålder af 1,510,367. Huru många af
dessa, som begagna spirituösa drycker, är för mig omöjligt att säga,
och jag vet således icke, om jag misstager mig eller ej, när jag beräknar
dem till 1 million. Men närmar den siffran sig till sannolikheten
eller det verkliga förhållandet, så skulle dessa personer uppoffra
för dryckenskapsbegäret omkring 78,75 kronor hvardera i medeltal för
hvarje år. Siffran varierar för olika personer naturligtvis mycket. Under
det att en del torde komma ifrån underhållet af krogarna med ett
tiotal kronor för året, måste andra med mångdubbelt större summor
fylla spirituosahandlandenas digra plånböcker och stora kassaskåp.

Om storleken af den summa, som dryckenskapen kräfver af sina
offer, klarna begreppen, när man jemför dem med ett par andra årliga
utgiftssummor, som svenska folket åtagit sig och öfver hvilkas
storlek man ofta hör beklagande uttalas. Sveriges riksstat för år 1894
uppgick till 96,661,900 kronor. Den årliga spirituosaförbrukningen
kräfver af dem, som begagna sig af starka drycker, eu summa, motsvarande
81 Va procent af hvad hela statsverket fordrar för sin skötsel
och sitt uppehållande. Kommunalutskylderna i rikets samtliga landsoch
stadskommuner utgjorde år 1891 för kyrkliga ändamål, för skolor
och undervisningsanstalter, för fattigvård, för helsovård, för allmänna
byggnader och kommunikationer samt för öfriga kommunernas utgifter

20 Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.

tillsammans 70,060,260 kronor. Jemför man härmed den årliga utgiftssumman
för spirituösa, så finner man, att den med 8,700,000 kronor
öfverstiger de till nyttiga ändamål använda kommunalutskyldern#i, hvilka
dock i allmänhet anses vara mycket dryga.

Vid reflexionerna öfver spirituosabruket, dess förderflighet för
moralen, dess skadlighet för helsan, dess undergräfvande af arbetsförmågan,
dess orsak till laster och brott, dess underminerande af den
enskildes ekonomi och nationalvälmågan i sin helhet, måste fosterlandsvännen
känna sig djupt upprörd och bekymrad öfver allt det onda,
som detta oförnuftiga bruk, denna olyckliga sedvana sprider omkring
sig på alla sidor. Men hvar finna botemedlet deremot? Upplysningen
är i stigande, skolor och undervisningsverk på alla områden omhuldas
af stat och kommun. I kyrkor och enskilda bönehus predikas nykterhet;
goodtemplarordens verksamhet arbetar i vidsträckt omfattning;
nykterhetsföreningar äro utbredda öfver allt i landet; lagstiftningen har
fördyrat och försvårat åtkomsten af spirituösa; läkarecorpsen varnar för
begagnandet af alkokol, men ingenting hjelper. Af ofvanstående tabell
synes, att förbrukningen af spirituösa under de fem år, tabellen upptager,
håller sig omkring ungefär samma siffra.

Ett godt handtag fick nykterheten genom 1855 års bränvinslagar
eller när husbehofsbränningen blef borttagen. Förbrukningen
nedsjönk då till ungefär hälften mot förut. Den steg på 1870-talet,
har sedan sjunkit, men de senare åren stått vid en konstant siffra och
är nu, såsom af nyss nämnda tabell framgår, 6 å 7 liter för hvarje individ,
män och qvinnor, barn, yngre och äldre personer inräknade.

Förut har jag varit med om förslag att införa det s. k. lokala
vetot eller ungefär detsamma, som vårt broderland Norge redan
har tillegnat sig. Men våra röster derom ha ej vunnit gehör hos
Riksdagen. Ehuru jag tror, att en lagstiftning i den rigtningen bör
minska dryckenskapen, kan den på långt när ej borttaga densamma.
I stället för offentliga krogar, som kunna underkastas kontroll, komme
troligen då att uppstå här, såsom förut har händt på andra håll, enskilda
supföreningar och sällskap inom slutna dörrar, der dryckenskapen
i all sin vederstygglighet komme att florera, åstadkommande lika
mycket elände, som när den blottar sig ohöljd och offentligt.

Klokheten och känslan bjuda, att en kraftigare hand räckes, som
kan stödja nykterheten och draga dryckenskapens offer undan så mycket
som möjligt det elände, hvilket de i sitt vansinniga begär gå till
mötes. Må de riksdagsmän, som beslöto husbehofsbränningens borttagande,
vara oss föredömen att efterfölja i så fall, att vi, likasom de,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 16. 21

ej rygga tillbaka för lagbestämmelser, om hvilka vi kunna vara vissa,
att de befordra det mål, hvartill vi alla böra sträfva, nemligen att höja
nationen i sedligt, sundt och ekonomiskt hänseende! Att förbjuda tillverkningen
af sprit torde icke kunna låta sig göra, då många industrier
ha för sina tillverkningar behof af densamma. Men att förbjuda
all handel med spirituösa annat än till läkemedel och tekniskt ändamål
torde ligga inom det möjligas område. Men frågan derom berör på det
allra närmaste landstingens, hushållssällskapens, landskommunernas och
städernas ekonomiska intressen eller samma intressen, som lika intimt
träffas af nykterhetsföreningarnas och lagstiftningens hittills gjorda
gemensamma bemödanden att rycka upp nationen i sedligt hänseende
och få den allmänt nykter. Då dessa bemödanden icke allenast äro
fullt lagliga och tillåtna, utan äfven med glädje helsats af hvarje sann
fosterlandsvän, så bör hvarje kraftigare bemödande, som fullkomligare
kan leda till samma mål, röna samma välvilliga mottagande. Jag har
derför ingen tvekan att till Riksdagen gorå hemställan om, det all
handel med spritstarka drycker ställes under kontroll, snarliknande
den, som andra gifter äro underkastade.

Har jag i min ringhet rätt fattat det menskliga solidaritetsbudet:
Tåg vara på din broder, så gäller denna uppmaning, förestafvad af den
högsta vishet och kärlek, icke allenast mig, utan hvar och en af oss.

På grund af hvad jag här ofvan anfört vågar jag hemställa, det
Riksdagen beslutar,

att all minuthandel och utskänkning af bränvin
och dermed jemförliga drycker varder nu genast cdler
ock inom den närmaste tiden förbjuden, der den ej
sker till läkemedel eller för tekniskt ändamål, i hvilka
fall den underkastas kontroll i likhet med försäljningen
af andra gifter;

att de privilegier för handel med bränvin, hvilka
äro omnämnda i 6 och 7 §§ af kongl. förordningen
den 24 maj 1895, som ännu finnas qvar, inlösas af
staten.

Stockholm den 20 januari 1896.

Gustaf Bäckgren.

Bih. till. Riksd. Prot. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 5 Häft.