Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1887:168 Andra kammaren - janmar
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 168.
dring, att deltagandet i kostnaderna för tings- och
fånghusbyggnad''er samt deras underhåll utgår efter
den betalningsskyldiges bevillning, som ligger till
grund för fyrktalssättningen; samt med det tillägg,
att kronofogdarne hvar inom sitt fögderi till länsstyrelsen
insända verifieerad förteckning å det för nödiga
utbetalningars bestridande erforderliga beloppet, hvarefter
uppbördsorder af nämnda styrelse meddelas för
kronofogde och häradsskrifvare att i sammanhang
med kronoskatteuppbörden debitera, uppbära och redovisa
medlen.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Stockholm den 27 januari 1887.
Anders Nilsson
från Willands härad.
A:o 168.
Af herr J. Aiulersoil i Tenhult, om ändring i grunderna för
utarrendering af statens domäner.
Vid utarrenderande af statens jordegendomar bestämmes tiden i
regeln till 20 år. Att så lång tid blifvit tilltagen, har nog sina goda
skäl, i det att arrendatorn derigenom blir i tillfälle att under början
af arrendetiden genom odlingar, grunddikning o. s. v. uppdrifva jordens
15
Motioner i Andra Kammaren, N:o 168.
afkastning och bördighet med utsigt att inom arrendetidens slut få
ersättning för den nedlagda kostnaden. Men förhållanden kunna inträffa,
som omintetgöra arrendatorns beräkningar vid aftalets uppgörande;
så att t. ex. förhållandet nu, i det genom förändrade konjunkturer
produkter af jordbruket så nedgått i pris, att äfven den mest
idoge, sparsamme och duglige arrendator finner det svårt eller på sina
ställen omöjligt att af egendomens afkastning hopbringa arrrendesumman,
hvaraf följer att han, då han ej före de 20 årens slut kan slippa
ifrån arrendet, nödgas efter det han användt det kapital, som han vid
arrendetidens början hade, och då detta tagit slut, år efter år skuldsätta
sig, så länge krediten räcker- Han tvingas slutligen att afstå det
lilla han har qvar till sina borgenärers förnöjande, hvarefter arrendet
måste öfvertagas af löftesmännen för den tid som återstår af 5 år, som
deras ansvarighet är begränsad, och de i sin tur göra årliga förluster.
Men den genom sådant utsugningssystem redan i grund ruinerade arrend
atorn är ännu ej fri från ansvarighet; ty egendomen utarrenderas
på hans risk för återstoden af de 20 åren och då naturligtvis till lägre
belopp, hvadan han årligen blir skyldig betala skilnaden; det har ej
sällan händt att då mannen allidit, hans enka och barn, som då ej förstått
att göra sig urarfva, genom rättegång, anstäld af kronans ombudsman,
åläggas att betala arrendeskilnaden och derefter få undergå årliga utmätningsförsök.
Het är att straffa fädernas, ej nog försigtiga beräkningar
in på barnen, om också ej i tredje och fjerde led. Mera härom
kan ses i min motion n:o 157 med tillhörande bilaga vid förra årets
riksdag.
Het kan ej vara staten värdigt att genom dylika arrendekontrakt
bringa enskilda personer, ja hela familjer i armod derför att de ej varit
förutseende och nog försigtige och ej kunnat förutse vår tids gissel,
dåliga konjunkturer. Vore det blott fråga om en eller annan person,
eller ett eller annat år, vore saken ändå beaktansvärd; men det gäller
snart sagdt en hel folkklass. För min del kan jag ej finna något
lämpligare botemedel för de nu skildrade beklagliga förhållandena, än
att arrendator!! före hvarje femårsperiods utgång får rätt att uppsäga
arrendekontraktet, om han finner det i följd af ändrade konjunkturer
eller andra förhållanden omöjligt att fullgöra, och att den förnyade utarrendering,
som i följd deraf skall ega rum, må ske på vanligt sätt
och för en ny period på 20 år. Arrendator!! bör icke vara ovilkorlig!
bunden för längre tid än löftesmännen, det vill säga, hafva rätt att frånkomma
kontraktet hvarje gång, då löftesmännens ansvarighet upphör.
16 Motioner i Andra Kammaren, N:o 168.
Med anledning af hvad nu blifvit anfördt, får jag vördsamt
föreslå:
l:o) att Riksdagen ville besluta, att vid utarrendering
af statens jordegendomar arrendetiden såsom
hittills bestämmes till 20 år, men med rätt för arrendator
att med anledning af förändrade konjunkturer
eller annan orsak hos Konungens befallningshafvande
i länet eller annan vederbörande IV2 år före hvarje
femårsperiods utgång afsåga sig arrendet;
2:o) att nuvarande arrendator å dylik jord må,
* oaktadt kontraktet ursprungligen gäller 20 år, ega
samma uppsägningsrätt;
3:o) att äfven de arrendatorer, som vid arrendeauktioner,
hvilka hållits på en föregående arrendators
risk, bundit sig för mer än 5 år, må njuta enahanda
uppsägningsrätt.
Stockholm den 18 januari 1887.
J. Anderson
från Tenhult.
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket