Motioner i Andra Kammaren, N:o 166

Motion 1906:166 Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

N:o 166.

Herr C. J. (Millan, i anledning af Kung!. Maj ds proposition
om godkännande af förslag till öfverenskommelse mellan
svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan, angående
viss grufegendom m. m.

Vid skilda tillfällen kar från autorativt håll betonats, att svenska
redare ock skeppsbyggare skulle äga intressen, nära förbundna med järnmalmutförseln
från norra Sverige, ock när på sin tid 1898 års Riksdag
beslöt byggandet af banan från Gellivare till riksgränsen, fattades detta
belut, för kvilket tvenne regeringsledamöter gjorde sin ställning till insats,
i den lifliga öfvertygelsen, att de löften skulle källas, som från statsrådsbänken
gåfvos angående beståndande förmåner för den svenska rederinäringen.

Banan kom till stånd, malmskeppningen började ock det visade sig,
att malmfältens ägare nödgats ingå på långa fraktkontrakt, kvilka så
godt som systematiskt köllo det svenska tonnaget utanför malmtransporterna.
Senare påminnelser från den inhemska rederinäringens sida ledde icke till
något som helst resultat, och icke ens i det förslag till ordnande af förhållandena
vid Norrbottens malmfält, som framlades vid 1903 års riksdag,
kade Efingl. Maj:t funnit nödigt att beakta rederinäringens intressen, lika
litet som vid ändringar i järnvägsfraktaftalet mellan staten ock malmbolagen
någon åtgärd vidtogs i nämnda syfte.

Emellertid förnams vid dechargedebatten förlidet år, att inom Riksdagens
båda kamrar fanns en stark sympati för att den svenska sjöfarten

Motioner i Andra Kammaren K:o 166.

5

verkligen finge löftena af 1898 infriade, och enligt vår mening kan det
endast tillskrifvas ett förbiseende af regeringen, att icke denna viktiga
synpunkt blifvit vederbörligen beaktad vid uppgörande af det nya kontrakt
mellan staten och malmbolagen, bvilket i kungl. propositionen n:o 158 framlagts
till godkännande af årets Riksdag. Ett rättande af detta förbiseende
synes oss vara af behofvet starkt påkalladt. Att någon formell svårighet
skulle möta för iakttagande på detta sätt af den svenska rederinäringens
intressen, förefaller så mycket. mera otänkbart, som i kontraktsförslaget
åtminstone förnimmes en sträfvan att vinna garantier för en annan inhemsk
näring, järnhandteringen, och dess behof af malmer från de norrbottniska
malmfälten. Utan att vilja yttra mig om värdet af ifrågavarande garantibestämmelser,
som innehållas i förslagets 8 paragraf, finner jag dem dock,
utsträckta att tillämpas äfven på malmtransporten till sjöss, tillräckliga att
meddela den svenska sjöfarten en i detta fall önsklig och behöflig trygghet.
Det torde endast vara att iakttaga, att den befogenhet att i vissa fall vid
tvister angående malmpris mellan bolag och köpare utse skiljemän, som
i förslaget pålagts riksbanksfullmäktige, varder i fråga om motsvarande
tvister angående fraktsatser mellan bolag och rederi förlagd till kommerskollegium.

Utom det principiellt rättvisa, som ligger i detta mitt förslag, vill
jag betona den nationalekonomiska vinsten af att eu rederirörelse, hvilken
redan 1903 beräknades representera ett fraktbelopp af 15 millioner kronor
årligen, till väsentlig del bevaras åt svenskt arbete, svensk företagsamhet
och svenskt kapital. Det bör icke heller förbises, att, om staten eu gång
enligt kungl. propositionen skall öfvertaga malmfälten i Norrland, det för
staten, hvilken gifvetvis ej kan anlita utländskt tonnage för sin export,
måste vara af stor vikt att till sitt förfogande finna en färdig svensk
transportflotta.

Jag hemställer, på grund af hvad ofvan anförts,

att Riksdagen, för den händelse kungl. propositionen
n:o 158 i sin helhet eller med modifikationer i öfrigt
bifalles, måtte besluta, att i kontrakten mellan svenska
staten, å ena sidan, samt trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund,
aktiebolaget Gellivare malmfält och
Loussavaara-Iviirunavaara aktiebolag, å den andra, skall
efter kontraktsförslagets 8 § införas eu bestämmelse af
följande hufvudsakliga innebörd och nedanstående ordaBih.
till Biksd. Prof. 1906. 1 Samt. 2 Afä. 2 Band. 68 IMft. 2

6

Motioner i Andra Kammaren, Ko 166.

lydelse, hvilken torde af vederbörande utskott erhålla
den förändrade formulering, som möjligen kan tarfvas:

»Bolagen förbinda sig att för sin malmexport med
andras uteslutande använda fartyg, tillhörande svenska
rederier, i den mån sådant möjliggöres genom upphörandet
af nu gällande transportkontrakt samt svenska
rederier anmäla sig för öfvertagande af transporten eller
del däraf''.

Bolagen, hvilka icke må undandraga sig nu stadgade
skyldighet gentemot svenskt rederi, som för fullgörande
af sina förpliktelser lämnar tillfredsställande
garanti, äga icke påfordra lägre fraktsatser, än som
äro efter det vid fraktaftalets uppgörande i allmänhet
gällande prisläge skäliga. Uppstå mellan bolag och
rederi olika meningar om huruvida föreslagen fraktsats
är skälig, är bolaget pliktigt att, därest Kungl.
Maj:t sådant påfordrar, underkasta sig afgörande af
tre skiljemän, af hvilka bolaget och rederiet välja hvar
sin samt kungl. kommerskollegium den tredje.»

Stockholm den 12 maj 1906.

Carl J. Ödman.

Victor Pettersons A.-B. tr., Stockholm, 1906.