Motioner i Andra Kammaren, N:o 166

Motion 1904:166 Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

N:o 166.

Af herr S. J. Enander, om ändring af 8 och 12 §§ bevillnin
g sförordning en.

Ingen synnerlig tvekan torde råda därom, att icke inkomstbevillning
är en lämpligare form för beskattningen af skogsafkastning
än fastighetsbevillningen. Men man kan tveka, huruvida det
är lönt och klokt att redan nu frambära en motion, som syftar att
få den sistnämnda hittills gällande formen utbytt mot den förra,
då ju en motion med enahanda syftemål, nämligen om skogsafverkningsrörelsens
beskattning å ort, där skogen är belägen, föll igenom
förra året.

Man skulle kunna förmoda, att utgången blifvit en annan,
om bevillningsutskottet haft tid att till sin ypperliga historiska utredning
i frågan foga förslag till de ändringar i bevillningsförordningen,
som nödvändiggjordes för motionens framgång och begärdes
af motionären. Man föranledes till denna förmodan af alla de
anföranden och den störa röstpluralitet i Andra Kammaren, som
lika mycket som utskottets betänkande vittna om varmaste sympatier
för denna beskattningsfrågas snara och lyckliga lösning.

Det är all anledning att antaga, det bevillningsutskottet hufvudsakligen
af billig hänsyn till norrlandskommittén då sköt frågan
ifrån sig — dock med gunstigaste rekommendation.

Af allt som allt kunde man icke annat än få en skymt af
hopp om, att norrlandskommittén skulle finna lämpligt utbryta
denna beskattningsfråga i ett särskildt betänkande för riksdagsbe -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166. 5

handling i år. Att så ännu icke skett, synes häntyda på eu kommitténs
förhoppning att utan afsevärdt dröjsmål kunna få i ett och
samma betänkande uttala sig samtidigt om alla de olika frågorna
inom sitt mångsidiga verksamhetsområde.

Men all tvekan viker inför den tanken, att om också sist
antydda betänkande skulle kunna föreligga fallfärdigt till eller omkring
midsommartiden, så torde dock åratal kraf vas för inhämtandet
af samtliga myndigheters yttrande däröfver, innan det kan bordläggas
i Riksdagens kamrar.

Därtill kommer äfven, att meningarne inom kommittén torde
vara alltför delade för att kunna enas om ett fullständigt utarbetadt
positivt förslag. Man får måhända vara nöjd med ett lätt
majoritetsuttalande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med t. ex. bevillningskommittébetänkandet
af år 1891.

Och det torde vara ursäktligt, om man låter alla betänkligheter
i motionsväg fara inför sådana allmänt erkända fakta, som
att meranämnda beskattningsfråga har å ena sidan eu ganska betydelsefull
innebörd och räckvidd icke blott för sj kifva Norrland,
utan äfven för skogssocknarne i andra delar af landet, exempelvis
i Värmland, och å andra sidan alltför länge väntat på eu lösning, som
enligt skogskommunernas lifliga önskan borde ske fortast möjligt.

Någon ytterligare motivering torde näppeligen vara af nöden
vid sidan af ett åberopande af hvad som förra året motiverat en
denna liknande motion. Bevillningsutskottets betänkande n:o 81
med anledning häraf är ett mästerstycke af gedigen historisk utredning
och ganska löftesrik för en begäran om den ytterligare
utredning, som endast utskottskompetens och auktoritet kan åstadkomma
och förebringa, samt så välvilligt affattad för frågans fallande
framåt, att detsamma väckt en synnerlig annekteringslusta i och
för bästa motivering i frågan.

För att emellertid fullt effektivt träffa inkomsten af skogen
med skatt, torde ingen annan utväg återstå än den ofta tillförne
föreslagna, nämligen att i fastighets taxeringsvärde allenast inbegripa
liusbehofsskog. Härigenom skulle den ekonomiska nyttan af
skogen, som stannar i skogsfastigheten, beskattas genom fastighetsbevillningen,
hvaremot i fråga om den skog, som icke omedelbar -barligen tillgodogöres å fastigheten, inkomsten skulle beskattas genom
inkomstbevillning.

I anslutning härtill och till hvad i öfrig! blifvit anfördt,
hemställes,

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166

att i . gällande bevillningsförordning 8 §,
2 mom. a) l:o inflickas efter orden »egna jordbruksprodukter»:
äfvensom all den afkastning, som
förvärfvas genom upplåtelse af afverkningsnitt till
skog eller genom skogsavverkning till annat ändamål
än husbehof,

samt att till samma förordnings 12 §, e)
måtte fogas efter ordet »styrelse»: med iakttagande
dock, att inkomst af försäljning eller afteckning af
skog alltid skall taxeras å ort, hvarest skogen är
belägen;

och till sistnämnda §, d) måtte med en
liten omredigering sålunda: »idkas; dock» med
iakttagande ej mindre att »handlandena i de städer»

—------skola »taxeras» etc. »mantalskrifne»,

vidfogas, än äfven att vid försäljning eller aftorkning
af skog inkomsten af försäljningen eller af verkningen
taxeras å ort, hvarest skogen är belägen.

Härjämte hemställes, att bevillningsutskottet ville uppgöra
förslag till de anvisningar särskild! i bevillningsförordningen och
1 § instruktionen, som erfordras för genomförandet af den nu föreslagna
förändrade grunden för fastighetstaxeringen. Denna hemställan
gäller äfven den omredigering af motionsklämmen, som
eventuellt kan vara behöflig i anpassningssyfte.

Stockholm den 28 januari 1904.

S. J. Enander.

I motionens syfte instämma:

Johan Olofsson. A. Fr. Burman. Karl Karlsson,

Mo.

Smeds Lars Olsson. C. J. Berggren.