Motioner i Andra Kammaren, N:o 166

Motion 1891:166 Andra kammaren

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

N:o 166.

Af herr N. Olsson i Åttersta in. fl., om ändring i gällande
bestämmelser rörande försäljning af vin och maltdrycker.

Ordnandet af försäljningen af vin och maltdrycker på ett från nykterhetens
synpunkt mera tillfredsställande sätt är en fråga, som under
flere föregående riksdagar varit föremål för behandling. Onekligen balkong!
förordningen af den 24 oktober 1885 uträttat åtskilligt till
stäf jandet af missbruk vid sådan försäljning; men mycket återstår
dock i detta afseende. Särskild! tillåta vi oss härmed fästa uppmärksamheten
på ett par bestämmelser i nyssnämnda förordning, hvilka
i sin tillämpning uppenbarligen icke motsvarat lagstiftarens afsigt eller
nykterhetssträfvandets berättigade kraf.

I § 22 af sagda förordning stadgas, att styrelsen för statens jernvägstrafik
eger att »med ledning af denna förordnings grunder meddela
och tillämpa de närmare bestämmelser i afseende å försäljning af vin
och maltdrycker inom jernvägens område vid statens jern vägsstationer,
som kunna af styrelsen anses erforderliga».

Hvad jern vägsstyrelsen i afseende på denna utskänkning må i öfrig!
anse »erforderligt», är det icke vår afsigt att här beröra, Men i afseende
på utskänkningens omfattning borde väl på sin höjd anses
»erforderligt» dels den i § 2 af förordningen omförmälda utskänkning
af vin och maltdrycker »vid måltider åt spisande gäster», dels möjligen
ock sådan utskänkning vid tiden för personförande bantågs ankomst
eller afgång från stationerna.

Så har emellertid förordningen alldeles icke tillämpats. Åtskilliga
jern vägsstationer spela nu, tack vare en å deras område idkad utskänk -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

9

ning af betydande omfattning, rollen af vanliga ölkrogar, ett förhållande,
som gifver anledning till upprepade klagomål ur nykterhetssträfvandets
synpunkt och som i icke obetydlig mån är egnadt att
motverka det ökade välstånd, som de underlättade kommunikationerna
i sin mån skulle främja inom kringliggande bygder. En alldeles särskild
orsak till det berättigade missnöjet med dessa utskänkningsställen
är, att de hållas öppna jemväl om söndagarne, till och med under
tiden för den allmänna gudstjensten. Också har erfarenheten gifvit
vid handen, att, särskildt för den manliga ungdomen, tillfället att tillbringa
söndagen å dessa utskänkningsställen öfvat ett allt annat än
lyckligt inflytande. Det icke minst betänkliga härvid är, att kommunerna
i sina bemödanden att upprätthålla ordning och nykterhet stå
alldeles vanmägtiga gent emot dessa af fett statens embetsverk privilegierade
utskänkningsställen.

Ett i viss mån liknande förhållande eger rum i afseende på kommunernas
ställning till utskänkningen ombord å passagerarefartyg, då
detta anlöper hamn. Det är allt för väl kändt, att vid ankomsten af
fartyg, å hvilket utskänkning af ett eller annat slag eger rum, icke
sällan stora skaror samlas i syfte att å fartyget förtära starka
drycker.

En kommun må i öfrigt hafva sökt att på bästa sätt ordna utskänkningen,
eller den har må hända rent af förbjudit densamma, men
den kan dock icke frigöra sig från dessa ambulatoriska krogar. Hvad
beträffar utskänkning af bränvin och andra brända eller destillerade
drycker från i hamn liggande fartyg, hafva vi i eu annan motion föreslagit
ändring i § 13 af kongl. förordningen af den 29 maj 1885. Då
emellertid utskänkningen af vin och maltdrycker i mycket visat lika
beklagliga följder i afseende på ordning och nykterhet, få vi äfven
påyrka en liknande förändring i § 7 af kongl. förordningen den 24
oktober 1885 angående försäljning af vin och maltdrycker.

På grund af hvad vi sålunda anfört, få vi härmed föreslå:

a) att Riksdagen ville ingå till Kongl. Magt med
anhållan, att § 22 i kongl. förordningen af den 24
oktober 1885, i hvad den medgifver styrelsen för
statens jernvägar rätt att bestämma om utskänkning
af vin och maltdrycker inom jemvägens område, måtte
så tillämpas, att dels antalet utskänkningsställen så
vidt möjligt inskränkes, dels utskänkningen i öfrigt
så ordnas, att ändamålet med den kommunerna med Bih.

till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Käft. 2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

gifna rätt att sjelfva bestämma öfver eller rent af
förbjuda sådan utskänkning mindre än hittills äfventyra
s, och att icke, såsom nu ofta är fallet, särdeles
om sön- och helgdagar, ordningens och nykterhetens
upprätthållande försvåras eller rent af omöjliggöres i
följd af utskänkningen vid ifrågavarande, privilegierade
utskänkningsställen;

b) att § 7 mom. 2 i sagda förordning må erhålla
följande förändrade lydelse:

Rättighet till sådan utskänkning å passagerarefartyg
sökes hos Konungens befallningshafvande i det
län, hvarest fartygets rederi har sitt hufvudsäte, och
må endast ske till förtäring ombord å fartyget samt,
när fartyget ligger i hamn, icke, utom till besättningen,
ega rum annorstädes än i fartygets restaurationslokal
och endast till dem, som der intaga måltid. A
passagerarefartyg, hvilkas gång mellan ändstationerna
icke i regeln upptaga mer än 6 timmars tid, vare all
sådan utskänkning förbjuden.

Om remiss häraf till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 9 februari 1891.

Nils Olsson i Attersta.	Ernst Beckman.	Adolf Aidin.
K. E. Holmgren.	C. Andersson i Hamra.	J. Nordin.
G. W. Svensson	B. P. Ersson.	Anders Olsson
i Rydaholm.		i Mårdäng.
J. Nydahl.	0. Olson	A. G. Olsson
	i Stensdalen.	i Frösvi.
0. Anderson	H. Eriksson.	Anders Olsson
i Hasselbol.		i Om akärr.
Carl Palm.	A. G. Jönsson.	Per Nilsson i Råby.
A. Hansson	J. A. Lundström.	Eric Ersson
i Solberga.		i Arnebo.
M. Alsterlund.	Joh. Sjöberg	Fr. Pettersson
	i Bodaryd.	i Tjarsta.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

11

A. F. Broström.	C. A. Kumlin.	Nils Hanson.
J. Bromée.	J. P. Jansson.	Jonas Andersson i Ölsund.
o A- Aström.	G. Jansson.	P. Truedsson i Haganäs.
C. G. Bruse.	Oscar Larsson i Mörtlösa.	E. J. Ekman.
Folke Andersson.	Emil Olsson i Kyrkebol.	P. Waldenström.
Nils Nilsson	Nils Nilsson	Jonas Andersson
i Skärlina.	i Wrängebol.	i Vårgårda.
C. G. Andersson. J-	A. Wahlgren.