Motioner i Andra Kammaren, N:o 164

Motion 1897:164 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 164.

1

tf:o 164.

Af herrar J. MISSOU i Orofva och G. Krön lund, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ny
förordning angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst. ,

Det nyligen af Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagda förslag till ny
förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst innehåller,
liksom föregående förordningar i samma ämne, föreskrift derom, att för
upptagande af bevillning af fast egendom särskilda värden slutande å fulla
hundratal kronor skola åsättas, bland annat, lägenhet med tillhörande
åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden.

Genom detta stadgande inbegripes i beskattningssystemet den på många
ställen af vårt land förekommande s. k. backstugusittareklassen. Densamma
utgöres i allmänhet af lösa arbetare, hvilkas utkomst består af en tillfällig
arbetsförtjenst, eller fattigt ålderstiget folk, som ofta nog kunde vara i behof
af fattigunderstöd. De hafva vanligen på grund af muntligt aftal eller med
tyst medgifvande från jordegarens sida slagit sig ned på hans område och
derstädes uppfört åt sig en stuga, som bereder tak öfver hufvud åt backstugusittaren
och hans familj.

Denna stuga, som oftast med litet bohag utgör hans enda egendom,
blir nu enligt bevillningsförordningen föremål för beskattning i form af
bevillning, så snart densamma i värde uppgår till 100 kronor.

llih. till Iliksd. Prof. 1897. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 53 Häft. (N:o 164.) 1

9

Motioner i Andra Kammaren, N:o 164.

Med bevillningen följa bidrag till skjutsentreprenaderna, afgifter till
kommun, till prest och skolor, förutom de personliga afgifterna, såsom
mantalspenningar och sjukvårdsafgift.

Under det att bevillning för inkomst af kapital och arbete icke utgår,
när årsinkomsten understiger 500 kronor, samt personer, hvars inkomster
understiga detta belopp, kunna, när omständigheterna dertill föranleda, helt
och hållet befrias från personliga afgifter, kan en backstugusittare icke befrias
från sin skatt, så länge hans stuga är beskattningsbar.

De af oss anmärkta förhållanden hafva redan förut varit föremål för
upprepade motioner, åsyftande frihet från beskattning af sådana husbyggnader,
men dessa motioner hafva af dåvarande bevillningsutskott blifvit
afstyrkta och af Riksdagen afslagna, såsom skäl hvartill framhållits, att
många hemmansdelar funnes, som ej egde ett värde af 500 kronor, att, då
egaren af en sådan hemmansdel Unge utgöra ej blott bevillning och de
utskylder, som efter denna utginge, utan äfven de pålagor, som hvilade på
sjelfva jorden, det skulle leda till lika stor orättvisa, som genom den
föreslagna förändringen skolat afhjelpas, om husbyggnader värda mindre
än femhundra kronor skulle befrias från den skattskyldighet, som med
egandet af dessa voro förenade.

Det synes oss, som om en mindre jordbruksfastighet och den af en
backstugusittare egda stuga ej vore fullt jemförliga. Hos den förra ligger
ett konstant värde i jorden och den afkastning densamma lemnar; backstugusittarens
stuga har sitt största värde i det skydd den lemnar en
fattig hemlös och den besparing för kommunens fattigvård den ofta innebär.
En eftergift af bevillning för sådana husbyggnader är blott eu gärd af den
humanitet och mildhet i beskattningen af mindre bemedlade, hvarpå ju
nyare tiders beskattningssystem har så många prof.

En sådan eftergift från statens sida förefaller oss så mycket mera
naturlig, som den enskilde jordegaren, inom hvars område ifrågavarande
stugor äro belägna, väl i allmänhet utan någon ersättning upplåter plats
för dessa stugor och sålunda af sina begränsade tillgångar efterskänker
denna ersättning, eller, när området ej, såsom fallet ofta är, har något
värde, dock utsätter sig för det intrång och olägenhet tillvaron af en dylik
stuga vanligen medför.

Med anledning af hvad vi ofvan anfört få vi vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville i nu föreliggande förslag till
bevillningsförordning besluta sådan ändring, att inne -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 164.

3

häfvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens
hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnader och
ej öfverstiger 500 kronors värde, må befrias från bevillning,
derest lägenhetens innehafvare ej eljest erlägger
bevillning af fast egendom eller inkomst, eller
hans inkomster, sammanlagdt med det hyresvärde åbyggnaden
kan ega, uppgå till 500 kronor.

Stockholm den 17 mars 1897.

N. J. Nilsson. Georg Kronlund.