Motioner i Andra Kammaren, N:o 164 (Motion 1896:164 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 164.

A. Göransson.
Emil Olsson.

C. F. Wallbom.

Anders Olsson.

Från Luggude härad.

''i i ilo v,:. > i ;■ ■ i rf.1 < rn:

Joll. Sjöberg.

Lars Eriksson.

E. Eriksson.
Jonas Andersson

i Ölsnnd.

J. M. Eri/cson.
Gustaf Andersson.

S. t M. Olsson.

''U-jKV0*2;V;4 »''O ra OK>

ri>T J. Nordin.

J. August Sjö.

A. G. Ericsson.
B. P. Ersson.
A. Hansson

i Solberga,

A. H. Göthberg.

’»• 1 1 < U it O D S ’ • i

Folke Andersson.

D. Persson

i Tallberg.

E. Norman.

ra,om li'''' bo odsin

Lars Petter Larsson

j Berga.

N:o 164.

P. Norberg.

J. G. Hazén.

O. Walter.

m>t KM

P. Trnedsson.

in ''ioric-dhoti/j^}

0. Andersson.
Halvar Eriksson.
And. Olsson ii;

i M&rdäng.

J. P. Jansson.

Oscar Larsson, i om
L. J. Jansson.
Edvard Wawrinsky.

■■Liv OUOnmsrd :;f :i

Nils Hansson.

-ti)

U.n.I .

Af herr E. Å. Wijkllllder, ang. tullfrihet för »tack- och barlastjern
samt skrot» in. in.

Då för ett årtionde sedan allmänt tullskydd skulle beredas de
svenska näringarne, var det särskildt en tullsats, nemligen den å tackjern,
som väckte stora betänkligheter och framkallade skarpa protester
äfven från deras sida, till hvilkas förmenta intresse den skulle införas.

Å ena sidan framhöllo de, som yrkade på tull för tackjern, huru
önskvärdt det vore för den svenska bergshandteringen att högre pris
kunde beredas denna för densamma så vigtiga produkt. De medgåfvo
att en sålunda åstadkommen prisstegring på ett för de mekaniska
verkstäderna och gjuterierna nödvändigt råmateriel skulle för detta
verka menligt, om ock någon motvigt skulle åstadkommas genom åsättande
af tull å verkstädernas färdiga produkter. »Då i vårt land de,
livilka frambringa sådana råämnen, äro till antalet betydligt flere än

Motioner i Andra Kammaren, N:o 164■

de hvilka förädla samma ämnen», ansågs det »vid de olika intressenas
vägande mot hvarandra», att »verkstädernas intressen, såsom de mindre
omfattande, i denna punkt borde vika». Samtidigt förklarade sig ifrarne
för tackjernstull ej tro på »någon nämnvärd prisstegring» å nämnda
vara, då »genom det skydd, tullen beredde, tillverkning af tackjern för
gjuteribehof blefve mera lönande och följaktligen ökades. Antagligen
blefve gjuterierna i stånd att å den inländska marknaden fylla största
delen af sina behof, men samtidigt skulle helt säkert konkurrensen i
tillverkningen inom landet åstadkomma, att priset å gjuttackjern ej
öfverstege det''lägsta belopp, hvartill dylikt jern kunde med fördel här
tillverkas». (Bev.-utskottets betänkande N:o 1 vid 1887 års A-riksdag
sidd. 30—33).

A andra sidan framhölls kraftigt det felslut, som låg i denna
motivering, och den skada, en sådan tull skulle åstadkomma, hvilken
ståndpunkt särskildt betonades uti ett underdånigt utlåtande, som efter
remiss till tekniska högskolan afgafs af öfverdirektören K. Styffe, och
inom kamrarne varmt och sakrikt försvarades af flere med ifrågavarande
näringar innerligt förtrogne män, hvaribland flera i öfrigt voro kända
såsom bestämda vänner i allmänhet af tullskydd. Under det att Sveriges
produktion af tackjern uppgick till 450,000 ton, hvaraf en icke
obetydlig del exporterades, belöpte sig importen af tackjern till 20—25
tusen ton och utgjordes uteslutande af gjuttackjern af sådan beskaffenhet,
som i Sverige ej producerades eller med ekonomisk fördel kunde
produceras, men som landets gjuterier och mekaniska verkstäder ej
kunde undvara. Af svenskt tackjern användes cirka 10,000 ton till
gjutgods företrädesvis i fall, der större styrka erfordrades och på denna
grund den dyrbarare varan kunde motiveras oaktadt de olägenheter, som
ur andra synpunkter visade sig. Då sålunda intet smidestackjern importerades,
utan sådant i dess ställe exporterades till afsevärd mängd,
och priset på den ojemförligt största delen af Sveriges tackjernstillverkning
på denna grund ej kunde i ringaste mån påverkas af en pålagd
tull,, då det importerade engelska kokstillverkade gjuttackjernet ej kunde
för vissa ändamål afvaras i landet och då ett liknande gjuttackjern ej
hos oss kunde framställas till så billigt pris som det engelska, äfven
om dettas pris förhöjdes med en rimlig tull, ansågo tullens motståndare,
att det skulle vara ett svårt missgrepp att pålägga en sådan.

Emellertid blef en tackjernstull af SO öre per 100 kg år 1892
pålagd i sammanhang med den spanska handelstraktatens utgång. Man
förklarade att denna tull var en af skyddssystemets hörnpelare och
sade sig hoppas, att förutsägelserna om tulleus vanmakt att skapa en

Motioner i Andra Kammaren, N:o 164.

svensk gjutjernsindustri af liknande art med den engelska skulle komma
på skam. Huru har detta slagit ut? Hvad har erfarenheten under de
gångna åren gjort vid handen i detta afseende?

Följande tabell innefattar uppgift å de mängder tackjern, som
under de anförda åren tillverkats i Sverige samt införts från och utförts
till utlandet.

1880...........	Tackjern. Tillverkadt, ton. ........ 405,713	Tack- oek Infördt, ton. 15,972	harlastjern. Utfördt, ton. 61,585
1881...........	........ 430,042	16,290	55,469
1882...........	....... 398,945	17,443	55,732
1883...........	....... 422,627	21,890 22,643	52,313
1884...........	....... 430,534	54,426
1885...........	....... 464,737	21,982	47,527
1886...........	....... 442,457	22,518	58,139 49,285
1887...........	....... 456,625	18,071
1888...........	....... 457,052	31,132	49,099
1889...........	....... 420,665	24,467	79,378
1890...........	....... 456,103	31,389	60,125 63,096
1891...........	....... 490,913	28,139
1892...........	....... 485,664	32,575	57,502
1893...........	....... 453,421	20,782	59,836
1894...........	....... 462,809	27,679	67,026
1895...........	....... — —	31,353	85,912

Redan vid första ögonkastet märkes, att det besannat sig, att den
pålagda tullen ej kunnat inverka på mängden af det från England införda
gjuttackjernet. På grund af spekulationerna under år 1892 i
sammanhang med tullens påläggning infördes det året så mycket af
varan, att under det följande året 1893 någon minskning i den normala
importen egde rum, men redan året derpå 1894 hade denna import
blifvit normal och under 1895 var tackjernsimporten jemförlig med det
högsta, som förekommit. Medeltalen för tackjernsimporten blir

för åren 1882- 6.................. 21,295 ton

» » 1887-91 ............... 26,640 j>

» » 1892-5.................. 28,097 » och

Jt- )» 1894-5.................. 29,516 i>

Motioner i Andra Kammaren, Ko 164.

Någon minskning i importen har således ej visat sig, utan tvärtom
har en ganska tydlig stegring egt rum.

Redan af det nu anförda är påtagligt, att den pålagda tullen ej
kan hafva verkat till tackjernsprisets höjning. Erfarenheten har ock
visat, att någon sådan verkan ingalunda försports. Genom benäget tillmötesgående
från en fackmans sida har jag erhållit den uppgiften,
att, under det svenskt gjuttackjern under förra hälften af 1892 kostade
fritt om bord Mälarehamn cirka 70 kronor per ton, priset tre år senare
nedgått till 60 kronor.

De vanligen hit införda engelska tackjernsorterna äro Cleveland
n:is 1 och 3, af hvilka; det senare är cirka 1 — 2 kronor billigare per ton.
Sammanställa vi nu prisen för svenskt och engelskt gjuttackjern, det
senare med tillagd tull, visar det sig ock, att en framgångsrik konkurrens
ej är möjlig för det förra. Priset å svenskt smidestackjern upptages
för jemförelses skull.

Cleveland N:o 1, Svenskt

ton i svensk hamn. gjuttackjern

foh MälarehamnK
Kr. Er.

1892 (före tullen) 45—47,50 70

» (efter » ) 53 70

1893 52—53 67..so-70

1894 50—51 60-62,50

1895 (i början af året) 49—50 59—60

» (mot slutet af året) 53—53,so 70

Svenskt
smidestackjern
job Mälarehamn.
Kr.

60—62,50
60—61,50
57

52,50—53,50

Ej ens ordinärt svenskt smidestackjern, som genom mindre kolåtgång
vid tillverkningen ställer sig billigare än gjuttackjern och som
under de senaste åren på grund af skarp konkurrens sålts till pris,
som knappast betäckt tillverkningskostnaden, kan således i pris täfla
med det förtullade utländska gjuttackjernet. Lägges härtill, att de
flesta gjuterierna äro belägna i hamnstäderna och att de, som ligga i
det inre af landet, till större delen äro aflägsna från de jernproducerande
orterna, så ställer sig härigenom det utländska gjuttackjernet än
billigare, jemfördt med det svenska.

Tuliens påläggande har icke heller föranledt någon tillverkning
af kokstackjern inom landet. Användningen af träkolstackjern för gjutning
har enligt sammanstämmande uppgifter från flere större gjuterier
ej heller ökats utöfver hvad den förut var. Visserligen har ett par
större jernverk sökt uppdrifva eu större tillverkning af träkolsgjuttack -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 164.

jern, men måste på grund af tillverkningens dyrhet fordra ett så högt
pris för jernet, att detsamma rönte föga afsättning och tillverkningen
upphörde inom kort.

År 1894 infördes tack- och barlastjern samt skrot till en sammanlagd
mängd af 28,443 ton till ett värde af 1,261,000 kronor enligt kommerskollegii
skattning. Tullen uppgick till 227,000 kronor eller ungefär
18 % af varans värde. Så vigtiga delar af den svenska industrien som
gjuterierna och de mekaniska verkstäderna hafva således fått sig pålagd
en extra beskattning af inemot en fjerdedels mdlim om året, utan att bergsbruket,
till hvars förmenta fördel den införts, eller någon annan grupp
samhällsmedlemmar haft den ringaste fördel deraf. Tackjernstidlen bär
verkat såsom en finanstidl under en tid, då öfverskotten i statskassan uppgått
till cirka 8 millioner kronor år 1894 och till 14 millioner kronor år
1895 och statsmagterna på denna grund måste anse såsom en oafvislig
pligt att, der icke tvingande nödvändighet manade till annat, söka
sänka den i hög grad betungande beskattningen.

Det framgår häraf:

att införseln af engelskt tackjern icke minskats genom påläggningen
af 1892 års tullsats,

att förbrukningen af svenskt träkolstackjern för gjutning icke efter
tullens införande ökats,

att priset på det svenska träkolsgjuttackjernet, som efter liksom
före tullens åsättande användts till blandning med det engelska för
åstadkommande af starkare gjutgods, icke stigit utan tvärtom nedgått i
jembredd med annat jern,

att ingen inhemsk tillverkning af koksgjuttackjern uppstått,

att, under det landets tackjernstillverkare icke haft någon som
helst nytta af den åsätta tullen, gjuterierna och de mekaniska verkstäderna
deremot af densamma haft väsentlig skada, i det de fått sin
råvara fördyrad med tullens hela belopp, uppgående till cirka 18 % af
värdet, och sålunda hafva betydligt ökade svårigheter, särskildt att uthärda
konkurrensen vid export, samt

att en finanstull å inemot en fjerdedels million sålunda upptagits
å gjutgods, som till största delen måste räknas till de för den stora
allmänheten nyttiga och nödvändiga artiklarne, under det att statskassan
ej varit i behof af en sådan beskattning.

På dessa grunder hemställer jag,

l:o att Riksdagen ville besluta tullfrihet för den
i tulltaxan ingående posten »tack- och barlastjern
samt skrot».

Bill. till Riksd. Prat. 1896. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 31 Höft.

Motioner i Andra Kammarm, N:o 164.

I sammanhang med tackjernstullen föreslog 1891 års tulltaxekomité
en höjning i tullen å eu del gjutgods af jern för att betacka i
någon mån ökade omkostnader, som af den föreslagna tackjernstullen
kunde komma att tillskyndas gjuterierna. Det synes helt naturligt, att
vid borttagandet af nyssnämnda tull å tackjern en sänkning borde ega rum
af tullsatserna för ifrågavarande slag af gjutgods, hvarvid jag närmast afser
de under tulltaxans rubriker »jern och stål», »gjutna balkar m. m.», »spisar,
ugnar m. m.», »bord, soffor m. m.» och »kopiepressar m. m.» upptagna
föremål, så mycket mera som äfven här tullhöjningen visat sig snarast
verka såsom en finanstull, enär importen varit i stigande efter tullpåläggningen,
såsom framgår af följande jemförelse mellan de af den
nämnda tulltaxekomitén för år 1889 anförda importsiffrorna för nämnda
varugrupper och motsvarande siffror för år 1894, hvilka äro de sista
nu kända. Härvid bör anmärkas, att efter 1892 den ändringen egt rum,
att en del varor öfverflyttats från rubriken »gjutna balkar m. m.» till
»spisar, ugnar m. m». Tullbeloppet för 1894 anföres i sista kolumnen.

Gjutna balkar m. m...........	1S89 ton. ........ 191	189* ton. 200	Tullbelopp 189*, kronor. 2,454
Spisar, ugnar m. in............ Bord, soffor m. in...............	........ 168	232	7,583
........ 112	57	5,498
Kopiepressar m. m...............	48	59	11,817

På anförda grund tillåter jag mig vidare att, äfven om jag icke anser
det vara en oundgänglig följd af tackjernstullens borttagande, hemställa,

2:o att tullsatserna å de under tulltaxerubrikerna
»gjutna balkar m. m.», »spisar, ugnar m. m.», »bord,
soffor m. m.» och »kopiepressar m. m.» sättas till
det belopp, hvartill de uppgingo före 1892 års höjning.

Med den rätt, bevillningsutskottet har att sjelf taga initiativ till
ändringar i tulltaxan, torde utskottet, under förutsättning af tackjernstullens
borttagande, inkomma till kamrarna med förslag till andra
ändringar i tullsatserna, derest det möjligen anser sådana betingas af
den vidtagna ändringen.

Stockholm den 25 januari 1896.

Ang. Wijkander.