Motioner i Andra Kammaren, N:o 164

Motion 1890:164 Andra kammaren

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 164.

Skulle Riksdagen anse denna min framställning vara af för ingripande
betydelse uti nu gällande åsigter om den gifte mannens envälde öfver makarnes
gemensamma bo, föreslår jag alternativt,

att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i deraf berörda
lagrum, att för borgen, som gift man ingått å
penningeförsträckning för annan person eller för affär,
som eljest är honom främmande och för hvilken borgen
han icke erhållit hustruns ja och samtycke, kan icke
hustruns giftorätt gå i betalning.

Stockholm den 25 januari 1890.

J. Andersson.

xN:o 164,

Af herr J. Andersson i Bagghöle, om höjning af och ändring i
vilkoren för anslaget till torrläggning af vattensjuka marker.

År efter år har det, märkvärdigt nog, visat sig, att det af Riksdagen
till understödjande af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som utan
att kunna med fördel odlas, sprida frostskador öfver omgifvande nejd, beviljade
anslag utan återbetalningsskyldighet allt mindre anlitats, hvadan ock
detta anslag, som exempelvis för år 1884 anvisades till ett belopp af 100,000
kronor, under de senare åren så småningom minskats till 50,000 kronor,
hvilket belopp ock Kong], Maj:t i sin proposition om statsverkets tillstånd
och behof till innevarande Riksdag föreslagit Riksdagen att för 1891 för
ofvan angifna ändamål ställa till Kong!. Maj:ts förfogande.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 164.

15

Då, dess värre, det minskade anlitandet af detta anslag uppenbarligen
icke kan härleda sig deraf, att beliofvet deraf minskats, måste orsaken till
att anslaget i så ringa mån anlitas vara någon annan. Denna orsak förefinnes
ock med säkerhet deruti, att såsom vilkor för anslagets erhållande är
föreskrifvet bland annat, att anslaget må utgöra högst en tredjedel af den
beräknade kostnaden för torrläggningsföretaget.

Detta vilkor är för de flesta, som för sina nejder äro i behof af detta
anslag, alltför betungande, ty att för egen del påkosta två tredjedelar till
ett företag, hvaraf högst sällan de sjelfva hafva någon nämnvärd nytta, förhindrar
de flesta att kunna för det afsedda ändamålet anlita det ifrågavarande
anslaget. Ju större vidd dessa vattensjuka marker hafva och såsom
följd deraf ju större de för ändamålets vinnande nödiga kostnaderna varda,
desto omöjligare är det för de kringboende att bringa tillhopa de nödiga två
tredjedelarne af samma kostnader.

Jag hemställer derför,

att Riksdagen behagade besluta, att ifrågavarande vilkor
måtte så förändras, att anslaget må utgöra högst hälften
af den beräknade kostnaden för torrläggningsföretaget.

Under förutsättning att detta mitt förslag vinner bifall, är jag säker
derom, att det ifrågavarande anslaget kommer att i betydligt vidsträcktare
mån, än under de senaste åren varit fallet, anlitas; och då ju alltid det
beror af Kong! Maj:t och dess väg- och vattenbyggnadsstyrelse att pröfva
i hvad män inkommande ansökningar och understöd från detta anslag hafva
fog för sig eller ej, samt Kongl. Maj:t således eger bestämma i hvad mån
anslaget kommer att användas, tvekar jag ej att föreslå:

att Riksdagen behagade att för år 1891 till Kongl.
Maj:ts förfogande ställa till understödjande af ifrågavarande
företag 100,000 kronor att utgå såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet.

Stockholm den 27 januari 1890.

J. Andersson.