Motioner i Andra Kammaren, N:o 163

Motion 1891:163 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 163.

1

N:o 163.

Af lierr J. Andersson i Vårgårda, om ändrad lydelse af §§ 5,
53 och 56 i stadqan angående■ skjutsväsendet den 31
maj 1878.

Man torde numera, äfven inom icke rent nykterhetssträfvande
kretsar, hafva kommit till insigt derom, att ett lika sorgligt som ödesdigert
misstag begicks, då under konung Oscar den I:s regering det
så kallade bajerska ölet infördes i vårt land, förmodligen i den menniskovänliga
afsigten att minska bränvinssupandet och dess skadliga
inflytande bland vår befolkning. Erfarenheten har nemligen visa! att
ölet, långt ifrån att uttränga bränvinet, blifvit en bundsförvandt till detta
som endast i det fallet uppträder ensamt, då det förra omöjligen kan
åstadkommas, men i dylika fall alltid lika dåligt inverkande på seder
och moral. Ty det är nu allmänt kändt att ölet äfven innehåller en
så stor alkoholprocent, att detsamma, förtärdt i nämnvärd qvantitet,
framkallar liknande verkningar som spritvarorna. Häraf följer då också,
att lagstiftarne böra se till, att samma inskränkningar i möjligaste
mån göras för åtkomsten af maltdrycker som för åtkomsten af spritvarorna,
alldenstund det visat sig, att försvårad tillgång till dessa också
haft till följd en minskad konsumtion.

Faktum är, att våra gästgifvaregårdar landet rundt, i stället för att
vara vederqvickelsestiillen för resande, dertill de äro afsedda, mera
likna vanliga ölkrogar, hvarifrån denna förföriska dryck, trots lagar och
förordningar serveras till hvilken som helst, hvarigenom icke minst
ungdomen förderfvas och inledes i ett ytterst dåligt och omoraliskt

Bih. till Rihsd. Prat. 1891. 1 Sami. 2 Afl. 2 Band. 21 Haft. 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 163.

lefnadssätt. Sa ser man en hop löst folk samla sig till gästgifvaregården
på så kallade torgdagar och marknadsdagar, samt dessutom
nästan hvarje söndhgs eftermiddag, dervid oftast förekomma oväsen,
oordnmgar, ja, till och med slagsmål, hvilket allt, utom den dåliga
inverkan det har på ungdomen, är i högsta grad egnadt att oroa den
omkring varande traktens befolkning. Då dertill kommer att stadgade
böter för den olaga utskänkningen äro allt för långa, är det ej underligt
att lagen litet eller intet aktas. För den allmänna tryggheten och
den allmänna moralen är det rent af nödvändigt, att en ändring till
förbättring härutinnan måtte åstadkommas.

Ehuru jag icke anser ölet såsom tillhörande den uti nämnda stadgar
§ 6 omnämnda »nödiga» förplägningen, så vågar jag dock icke
hysa den förhoppningen, att ett förslag om borttagande af den i § 8
gästgifvare medgifna rättigheten till maltdrycksutskänkning skulle kunna
vinna bifall. Men då det nästan dagligen gifves exempel på, att denna
rättighet missbrukas på så sätt, att gästgifvaren, anseende såsom »vägfarande»
alla som gående eller åkande komma till gästgifvaregården,
serverar Öl till hvilken som sådant begär, så torde det vara af behofvet
påkalla dt, att nämnda paragraf erhåller en så förändrad lydelse, att
hvad som deri menas med uttrycket »vägfarande» fullständigare förtydligas.
Och då öfvervakandet af att gästgifvare härutinnan icke
öfverträder sin befogenhet är af största vigt för att lagen måtte hafva
den verkan, som dermed åsyftas, torde den i § 53 af nämnda stadga
kronolänsman ålagda skyldighet att minst en gång i månaden besöka
de inom. hans tjenstgöringsdistrikt varande skjutsanstalter för att tillse,
att ordning och skick der äro rådande o. s. v., ej vara tillfyllest.

Slutligen anser jag det vara oegentligt att förseelser af den skjutsande
och öfverträdande af förordningen om maltdrycksförsäljning skola
hänföras under samma straffpåföljder, i synnerhet som de förra kunna
vara af temligen oskyldig art eller åtminstone oafsigtlig! begångna,
under det de senare säkerligen utförts med berådt mod. Äfvenså synes
det vara en brist i ofta nämnda stadgars här nu åsyftade § 56, att
straffpåföljden ej skärpes för upprepade brott mot förordningen om
utskänkning af maltdrycker.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen för sin del måtte besluta att
nedannämnda paragrafer uti nu omhandlade Kong!
Maj:ts nådiga stadga angående skjutsväsendet af den
31 maj 1878 måtte erhålla följande förändrade lydelse
:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 163.

§ 8.

Innehafvare af nuvarande gästgifveri, vare sig
att det såsom sådant bibehålies eller till skjutsstation
inskränkes, ege att fortfarande tillgodonjuta de friheter,
räntor och andra dylika förmåner, som blifvit
det samma i laga ordning tillerkända.

Såväl gästgifvare söm stationsföreståndare vare
berättigad att, med den inskränkning, som för de i
§ 28 omförmälda fall finnes stadgad, vid eller utom
måltider till personer som dit ankomma eller derifrån
afgå med bantåg, ångbåt eller gästgifvareskjuts, försälja
maltdrycker till förtäring på stället, dock med
rättighet för Kongl. Maj ds befallningshafvande att,
då oordning dervid förekommer, sådan försäljning
förbjuda.

§ 53.

Vid skjutsanstalt i stad skall magistraten hafva
tillsyn derå att gästgifvaren eller stationsföreståndaren
behörigen fullgör de honom i sådan egenskap åliggande
skyldigheter.

Å landet skall kronolänsmannen minst två gånger
i hvarje månad, med ungefär lika lång mellantid besöka
de inom hans tjenstgöringsdistrikt varande skjutsanstalter.
Vid dessa besök åligger det kronolänsmannen
att med sorgfällighet undersöka, huru vida
ordning och skick äro derstädes rådande samt gästgifvare
eller stationsföreståndare behörigen iakttager
hvad på honom ankommer att fullgöra; börande anteckning
derom i dagboken göras, samt, om anmärkning
förekommer, som finnes påkalla anmälan hos
Kongl. Majbs befallningshafvande, sådan anmälan
ofördröjligen aflåtas.

4

Motioner i Andra Kammar en, N:o 163.

§ 56.

Öfverträdelse af hvad gästgifvare eller skjutsstationsföreståndare,
så ock den, som i hans ställe
sättes, entreprenör eller skjutsande enligt denna stadga
åligger att iakttaga, straffes med böter från och med
fem till och med femtio kronor. Sker förseelsen
mot förordningen om utskänkning af maltdrycker,
vare straffet första gången böter från och med trettio
till och med femtio kronor, andra gången från och
med femtio till och med etthundra kronor samt tredje
gången från och med etthundra till och med tvåhundra
kronor, hvarförutan i sistnämnda fall den skyldige
vare från rättigheten att utskänka maltdrycker skild;
egande i Stockholm öfverståthållareembetet samt i
öfriga städer och å landet Kongl. Maj:ts befallningshafvande
dessa böter ådöma, dock att, der brott tillika
blifvit begånget eller fråga är om skadeersättning,
som ej ostridig är, målet i sin helhet skall höra under
domstols pröfning. Böter, som efter denna stadga
ådömas, skola tillfalla kronan samt der tillgång till
deras gäldande brister förvandlas efter allmän strafflag.

Om remiss till tillfälligt utskott anhålles.

Stockholm den 11 februari 1891.

Jonas Andersson

från Elfsborgs län.