Motioner i Andra Kammaren, N:o 163 (Motion 1869:163 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 163.

■

N:o 163.

Af Herr 0. G. Hedengren: Om underdånig skrifvelse till Kongl
Maj:t angående ändringar i Kongl. Förordningen den 1
April 1843 om prestval.

Då den motion rörande prestval, som af mig afgafs vid 1867 och 1868 års
riksdagar lyckades tillvinna sig Andra Kammarens bifall endast med någon ändring
i formuleringen af sjelfva förslaget, så vågar jag äfven vid detta riksmöte förnya
densamma i den form med afseende på de af mig yrkade förändringarne, som med
stor pluralitet af Andra Kammaren sednast antogs.

Då det väl måste, erkännas, att af alla valförrättningar, som ifrågakomma
inom vårt land, ingå äro mera magtpåliggande än de, genom hvilka församlingens
själasörjare utses, enär af dessa vals utgång kan bero ej allenast enskilda individers
utan äfven generationers både andliga och lekamliga välfärd, så borde dessa
val vara ordnade på ett sådant sätt, att ändamålet med dem vunnes, som är erhållandet
af redliga, allvarliga och för Guds ära och menniskors sanna väl nitiska
lärare.

Månne man väl kan säga, att det hittills i vårt land brukliga sättet för
prestval i allmänhet medfört ett så önskvärd! resultat, eller har man icke tvärtom
att beklaga, att ofvannämuda vigtiga ändamål ganska ofta förfelas just. till följd af
de stora brister, som vidlåda sjelfva valsättet, och hvarigenom intriger och magtspråk
ofta inverka mer än de sökandes egenskaper på resultatet. Visar det sig
icke tyvärr ofta vid dessa val, att inflytelserika personer, boende inom församlingen
eller egande ströhemman eller annan egendom inom densamma, icke tveka att,
för att få en person vald, till hvilken de stå i slägtskaps- eller vänskapsförbindelser
eller i hvilken de vänta sig en glad och angenäm sällskapsbroder, begagna det tillfälle,
som den ända till bråkdelar graderade röstskalan och den öppna voteringen
erbjuder för att genom hotelser, lockelser och öfvertalan den eller andra otillåtlig^
medel utöfva ett .otillbörligt och ofta afgörande inflytande på valens utgång.

Om någonsin personlighets-pfincipen bör tillämpas, så är det väl vid prestval,
enär vid desamma numera efter kommunal-författningarnes tillkomst egentligen
rent andliga intressen äro i fråga,. hvarföre ock den ena församlings-medlemmen
dervid borde ega lika talan med den andra, oberoende af deras olika förmögenhetsvilkor,
eftersom den enas själ är lika dyrbar och behöfver lika mycken andlig vård
som den andras. Att deremot, som nu sker, vid utseende af ordets tjenare begagna
ett sådant valsätt, hvarigenom ingen eger rösträtt i sin egenskap af menniska
eller medlem af kyrkosamfundet utan i ett noga bestämdt arithmetiskt förhållande

Motioner i Andra Kammaren, N:o 163.

till sitt egandc eller inncliafvando af hemman och lägenheter, bruk, masugnar, glasbruk,
q var nar och dylikt, synes mig vara i högsta måtto olämpligt, i synnerhet sedan
graderad skala eller så, kallad förstärkt personlighet icke mera ifrågakommer
vid val af ombud till riksdag, oaktadt vid utöfningen af riksdagsmannakallet en
mängd frågor förekomma, af hvilkas afgörande den större egendomsegaren mera
beröres, än den som innehar en ringare samhällsställning. Då numera vid dessa
val alla röster beräknas lika och afgifvas med slutna sedlar, hvarigenom en otillbörlig
inverkan på valens utgång i betydlig mån förebygges och rösterna kunna
afgifvas långt mera oberoende af främmande inflytelser än vid öppen votering, så
borde, efter min åsigt, äfven samma valsätt med om möjligt ännu större skäl användas vid
prestval, enär _ dessa, om do misslyckas, kunna föranleda obotlig skada ej allenast
för eu kort tidrymd utan äfven för mansåldrar. En annan allmänt erkänd stor
brist vidlåder äfven det nu brukliga valsättet, hvarigenom så godt som händerna
bindas på församlingens medlemmar, den nemligen att valet är inskränkt
till tre prestman, hvilka af en utom församlingen stående myndighet blifvit satta
på förslaget, icke uteslutande till följd af deras embetsgåfvor, andliga nit och erfarenhet,
utan hufvudsakligast derföre att de i afseende på tjensteår och så kallade
lärda meriter stått framom sina medsökande. Detta gör att de väljande ofta råka
i den största förlägenhet och tveksamhet vid valet, oj till följd af de sökandes utmärkta
egenskaper utan af den motsatta anledningen, att de ofta hafva svårt att
blifva ense med sig sjelfva vid besvarandet af den frågan, hvilkens af de tvenne föreslagna
personernas ved år förenadt med den minsta vådan för församlingen. Erkännas
bör dock, att don sist påpekade olägenheten i hittills brukliga valsätt blifvit i någon
ringa mån afhjclpt genom Kongl. Maj:ts nådiga Cirkulär till consistoria ecclesiastica
angående grunderna för upprättande af förslag till kyrkoherdelägenheter
samt till kapellanstjenster och andra beställningar af den 31 Maj 1867.

Hvad kunde vara billigare, än att en församling, som efter gällande lag är
skyldig att bekosta sitt presterskaps underhåll — ett åliggande, som blifvit ännu
mera betungande genom bestämmelsen vid de pågående prestlöneregleringarne om
lönernas utgående i penningar i stället för i varor — egde rättighet att till själasörjare
utse hvilken som helst dertill lagligen qvalificorad prestman, som den sjelf
funne lämpligast och för hvilken den kunde hysa aktning och förtroende. Skulle
icke måhända, i händelse en sådan valfrihet lemnades församlingame, ett behöfligt
korrektiv mot den mer och mer öfverhandtagande prestbristen vinnas, i det ett
större antal unge män med afgjord böjelse och framstående gåfvor för prestembetet
än hittills skulle föranledas att inträda i detta kall, då de kunde hoppas att
snart få komma i verksamhet såsom församlingslärare. Att deremot, såsom nu sker,
församlingen genom ett densamma påtvingadt förslag nödgas göra sitt val bland
personer, hvilkas ansökningar föranlcdts vare sig af begär efter högre inkomster
eller lättare tjenstgöring, eller som upphunnit en ålder, då efter naturens ordning
förmågan att verka mer och mer aftager eller som tröttnat vid lärarebefattningen
i skolan och nu söka sig i det för dem främmande församlings-herdekallet en lugn
reträtt på gamla dagar, hvaruti do kunna föra ett angenämt och sorgfritt lif till
döddagar, synes mig vara ej allenast obilligt, utan äfven i högsta måtto förderfligt.

Med anledning af hvad jag nu haft äran anföra, får jag härmed vördsamt

föreslå:

att Riksdagen måtte för sin del besluta följande ändringar i Kongl. Förordningen
om prestval den 1 April 1843, att densamma för framtiden
måtte komma att innehålla följande bestämmelser: > >;

Motioner i Andra Kammaren, Nx> 133.

a) att samtlige medlemmar i konsistoriel eller regalt pastorat, liv il k a ega
rösträtt å kyrkostämma, må deltaga i prestval;

b) att vid sådant val allenast en röst bör tillkomma hvarje röstegande;

c) att alla val till prestsysslor böra med slutna sedlar förrättas; samt

d) att församlingen vid val till prestsysslor må ega att begära fjerde profpredikant.

Stockholm den 22 Januari 1869.

0. G. Hedengren.

I omstående motion förena sig
Eric Olsson och
Per Nilsson
från Örebro län.

Stockholm, tryckt hos C. Wilh. Hagman, 1869.