Motioner i Andra Kammaren, N:o 162 (Motion 1891:162 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

N:o 162.

Af herr R ErSSOll i Vestlandaholm, om ändring i riksdagsordningens
bestämmelser i fråga om sättet för val till Andra
Kammaren.

Af alla de tecken till ett bestämdt och gifvet tillbakagående, som
under den senare tiden visat sig på olika områden, torde det förslagtill
ändring i riksdagsordningen, i syfte att riksdagsmannaval å landsbygden
och i valkretsar, bestående af flera städer, endast må förrättas
medelst elektorer, framstäldt af en ledamot i Första Kammaren, vara
ett bland de märkligaste. Ehuru jag ingalunda tviflar derpå, att detta
förslag af konstitutionsutskottet skall röna all den uppmärksamhet, som
det förtjenar, har jag dock trott mig böra deremot icke allenast framställa
några anmärkningar, utan fast mera ett helt och hållet afvikande
förslag, gående i sådan rigtning, som min erfarenhet om den allmänna
meningen inom landet tyckes fordra och vänta af den nu samlade
Riksdagen.

1 motsats till den ärade motionären i Första Kammaren synes
mig nemligen omständigheterna kräfva att, till förebyggande af de af
honom öfverklagade missförhållanden, som uppkommit genom minoritetsval,
röstkassering och öfverklagade val, ett obligatoriskt införande i alla
valkretsar utan undantag af det omedelbara valsättet vara ett af de flera
medel, som i hög grad borde kunna förekomma dylika missförhållanden.
Så mycket är åtminstone säkert — och den erfarenheten hafva just de
allra sista valen till denna riksdagsperiod tydligen ådagalagt — att, då
ett val af en eller annan anledning blifvit upphäfdt, hafva valmännen

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 26 Käft. 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

sjelfva genom ett mera lifligt deltagande i de föreskrift^ omvalen uttalat
sin mening om det obefogade valkrångel, man af en eller annan
anledning velat åstadkomma, samt med ännu större röstpluralitet än
förut till riksdagsmannauppdraget återkallat just den person, som en
klagolysten minoritet velat beröfva förtroendet.

Det skulle blifva allt för vidlyftigt att bär i detalj upptaga och
granska alla de skäl, som motionären framdragit till förmån för sitt
förslag. Ett af dessa skäl har likväl ett så starkt syskontycke af att
vara en uppsåtlig förvrängning, för att jag skulle kunna underlåta att
vidröra detsamma. Sålunda påstår motionären, bland annat, att riksdagsordningens
skapare, dåvarande justitiestatsministern friherre De Geer,
hyst den meningen att de medelbara valen skulle vara regel. Men att
detta ingalunda var fallet, åtminstone för så vidt denna regel skulle
betraktas såsom oafvislig och orubblig, framgår tydligt af hans yttrarfÉ|
till statsrådsprotokollet, om man nemligen gör sig den mödan
genomläsa detta yttrande i hvad det angår valsättet i sin helhet, och
jag tillåter mig derför att här fullständigt återgifva detsamma, så
lydande:

»I frågan om medelbara eller omedelbara val hyser jag för min del
ingen tvekan att tillerkänna företrädet åt de senare, så vida de förra
skola inom redan berättigade kategorier förrättas genom elektorer,
hvilka utses endast för att förrätta ett visst val, utan att i öfrigt hafva
något med hvar andra gemensamt. Af de valberättigade lärer man nemligen
icke kunna förvänta något intresse för den förberedande åtgärden
att välja en elektor, om de icke hysa intresse för det slutliga resultatet
eller utgången af sjelfva riksdagsmannavalet. Men hysa de intresse för
det slutliga resultatet, så utse de sannolikt till elektor den, som röstar
på deras egen kandidat, utan afseende på, huru vida elektorn för denna
befattning eger de utmärktaste egenskaper, hvilka dessutom äro svåra
att bedöma; och hela syftemålet med de medelbara valen är då förfeladt.
Härtill kommer, att faran för otillbörlig inverkan på valen är
vida mindre, om denna måste rigtas emot en hel menighet, än om blott
ett ringa antal elektorer behöfver vinnas.

1 ett glest befolkadt land äro likväl de omedelbara valen i verkställigheten
förenade med svårigheter. Utan föregående öfverläggningar
uppkommer nemligen lätt en allt för stor splittring af rösterna, men
talrikt besökta valmöten äro svårare att åstadkomma ju längre väg de
väljande måste färdas till samlingsplatsen. Sådana mötens oumbärlighet
blefve visserligen mindre, om det föreskrefves, att de väljande endast
finge rösta på dem, hvilka framstält sig som kandidater. Men äfven

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

kandidaturen förutsätter, att eu politisk trosbekännelse aflägges inför
valmännen och torde dessutom allt för litet öfverensstämma med det
svenska lynnet för att böra hos oss obligatoriskt föreskrifvas. Rigtigheten
af sjelfva dess grund kan ock ifrågasättas, ty det är andras
förtroende och ej sjelfförtroendet, som är representantkallets rätta
ursprung.

Af sådan anledning hafva i förslaget omedelbara val icke blifvit
ovilkorlig^ föreskrift^ annorstädes än i de städer, hvilka ega att utan
förening med andra utse riksdagsmän. Men frihet att begagna detta
valsätt är likväl lemnad åt hvarje valdistrikt, inom hvilket intresset är
nog starkt för att besegra de lokala hindren. _ Dessa hinder böra ock
i någon mån minskas derigenom, att de väljandes röster uppsamla»
inom kommunerna och sedan sammanräknas af den för alla kommunerna
inom ett distrikt gemensamme valförrättare!!. De väljande eller
deras komiterade befrias visserligen icke derigenom från att resa till
ett förberedande valmöte, der ett sådant finnes beliöfligt, men de befrias
från att resa utom kommunen för rösternas afgifvande, hvilket sällan
eller aldrig lärer medhinnas på samma dag som de förberedande
öfverläggningarne.

Olägenheterna af de såsom regel uppstälda medelbara valen hafva
må hända i någon mån blifvit förminskade genom det störa antal elektorer,
som blifvit i förslaget bestämdt.»

Mig förefaller det, som att de medelbara valen sålunda uppstäldes
snarare såsom ett öfvergångsstadium än såsom en absolut gifven regel,
hufvudsakligen af den anledning, att riksdagsordningens föi fattare,
under de förhållanden, som voro rådande för 30 år sedan, ansåg de
omedelbara valen i ett glest befolkad! land vara förenade med vissa
svårigheter. Men att dessa svårigheter allt in er och mer visat sig vara
af ganska ringa betydenhet, bekräftas af den dagliga erfarenheten, icke
minst derigenom, att den ena valkretsen efter den andra öfvergått till
det omedelbara valsättet, och att detsamma, en gång tillämpadt, med
det snaraste blifvit återinfördt i de valkretsar, der en sammanslagning
af tvenne sådana medfört en nödtvungen skyldighet att å nyo använda
elektorsval. Genom det utvecklade kommunikationsystem, hvarmed vårt
land under den ifrågavarande tidrymden blifvit välsignadt, hafva jemväl
de svårigheter, som förut ansågos ligga i de stora afstånden, till ganska
väsentlig del blifvit afhulpna, och hvad som är ännu mera betecknande
till förmån för det omedelbara valsättet är den omständigheten,
att detsamma till och med införts i rätt många valkretsar, just föi att
elektorerna skalle slippa de långa resorna till valförrättningsstället.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

Till undvikande af denna sistberörda olägenhet har motionären
föreslagit, att elektorerna af allmänna medel skulle tillgodonjuta godtgörelse
med ersättning för resekostnaden till och från valstället. På
samma gång han uraktlåtit att gifva den ringaste vägledning för uppskattande
af den nya statsutgift, som häraf skulle blifva en följd, har
han sannolikt icke heller kunnat tänka sig, att dylika valresor lätt
skulle kunna urarta till ett slags lustresor för vissa inom kommunerna
framstående män, hvilket förhållande åter i sin mån kunde inverka på
elektorsvalens utgång. Redan den omständigheten att motionären tillika
föreslår, att vid val af elektorer äfven skulle företagas val af ett lika
antal suppleanter, vittnar derom, att det icke är det allmänna intresset,
som borde vara bestämmande för dessa val, utan snarare det enskilda
eller, kanske ännu rättare, det för de inom kommunen styrande beqvämligaste
intresset, som i många om icke i de flesta fall skulle
komma att göra sig gällande.

Men äfven andra, mer eller mindre tungt vägande anmärkningar
skulle kunna göras mot det framstälda förslaget. Jag vill dock icke
uppehålla mig dervid, utan i stället se denna fråga ur valmannens egen
synpunkt. Dennes moraliska skyldighet att begagna sin politiska rösträtt
är, lika stor, om valet sker medelbart eller omedelbart. Men den väsentliga
skilnaden ligger deri, att valmannen i förra fallet uppdrager
åt en eller flera elektorer, hvilka här vid lag synas mig med rätta böra
hafva namn af politiska förm}mdare, att faktiskt utöfva denna rösträtt, då
deremot i senare fallet rösträtten tillkommer honom sjelf och. ingen annan.
År valmannen nu bosatt i en större kommun, som eger att utse 6 å 8
eller ännu flera elektorer, så måste han å sin valsedel upptaga lika
många namn, utan att ändock ega den allra ringaste säkerhet eller
visshet derför, att dessa hans ombud till riksdagsman skola utkora
just den, som han sjelf skulle önska måtte erhålla förtroendet; men
förrättas riksdagsmannavalet omedelbart, så behöfver samme valman
endast skrifva ett namn på sin sedel, upptagande den person han anser
lämpligast. Hvad denna skilnad kan betyda för valmannen sjelf, synes
mig vara så enkelt och klart, att någon meningsskiljaktighet derom
icke borde kunna uppstå; men det är nu ty värr en gång så, att det
sanna icke alltid får vara det rätta, huru naturligt det än kan vara.
Och det af Första Kammar-ledamoten här ofvan omförmälda förslaget
lemnar härpå ett slående exempel.

Motionären gör sig emellertid skyldig till en inkonseqvens, trots
det att han sålunda varmt förordat det medelbara valsättet. Han medgifver
nemligen, att äfven det omedelbara valsättet må tillämpas, men

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

dock endast i de större städerna. Då jag för min del vill ändra riksdagsordningen
derhän, att endast omedelbart valsätt hädanefter ma begagnas,
bör en sådan bestämmelse ega den obestridliga fördelen att vara lika
för alla, och alla vilja vi ju sträfva derhän att åstadkomma likhet inför lagen.
Jao- har redan förut antydt, att det i rikdagsordningen stadgade medelbara
valsättet ifrån början ansetts mera såsom ett öfvergångsstadgande
än såsom en absolut gifven regel, och detta förhållande synes mig vara
bekräftadt af en under 25 år vunnen erfarenhet. Af de 228 valkretsar,
hvari Sverige för närvarande är indeladt, nemligen 147 på landsbygden
och 81 för städerna, dessa senare räknade såsom eu för hvarje riksdagsman
är det numera blott 38 eller 39 landtvärn-etsar, som fortfarande
behålla det medelbara valsättet. Tiden synes mig derför vara inne
att, såsom en bestämd regel utan undantag och utan hänsyn dertill, att
valkretsindelning i ett eller annat fall kan komma att undergå lör
ändringar, föreskrifva användande af omedelbart valsätt vid alla riksdagsmannaval
till Andra Kammaren.

Jag tillåter mig alltså hemställa,

att Riksdagen ville besluta sådana ändringar i nu
gällande riksdagsordning, att alla riksdagsmannaval
till Andra Kammaren förrättas endast på ett sätt, nemlio-en
medelst användande af det omedelbara valsättet.

Jag anhåller vördsamt om remiss till konstitutionsutskottet, ^ samt
att utskottet för vidare grundlagsenlig behandling täcktes föreslå den
ändrade ordalydelse af hithörande grundlagsparagrafer, som af denna
min hemställan må varda en följd.

Stockholm den 4 februari 1891.

Per Ersson

från Vestmanlands län.

Häruti instämmer
Per Holm.

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 26 Häft.